Även Google har uppsåt till medhjälp till upphovsrättsbrott

Det är många som påpekat att det i praktiken inte är särskilt stor skillnad på Google och the Pirate Bay då det i båda fallen handlar om sökmotorer som länkar till material som är upphovsrättsskyddat, och material som inte är det (Nakna Sanningen, Lage Rahm (MP) på SvD Brännpunkt, Prylportalen)

Motargumentet som framförs är att Google har ett annat uppsåt än the Pirate Bay. (Anders Emretsson, Teknikhemmet.se, Karl Olsson, immaterialrättsexpert på Awapatent.)

Utan att vara jurist, än mindre expert, så vet jag att uppsåt i lagens mening har lite olika nyanser – det finns Direkt uppsåt, Indirekt uppsåt och så kallat Eventuellt uppsåt. Skillnaderna mellan dessa är föremål för uppsatser och jag är som sagt bara lekman, men som jag förstår det är skillnaden i tur och ordning att:
1. Du fildelar med avsikt att bryta mot upphovsrätten
2. Du fildelar utan att egentligen vilja bryta mot upphovsrätten men inser att det blir följden
3. Du fildelar utan att vilja bryta mot upphovsrätten men du är medveten om att risken finns och skulle fildela även om du visste att utgången skulle bli ett upphovsrättsbrott. I uppsåtsbegreppet ryms även Vårdslöshet.
4. Du är helt enkelt klantig och ”råkar” fildela – hur nu det skulle gå till.

Jag tror att de flesta kan enas om att the Pirate Bay hamnar antingen i kategori 1 eller 2. För de som läst avdelningen med juridisk korrespondens på the Pirate Bay råder ingen tvivel om att grabbarna visste att upphovsrättsbrott skedde med hjälp av deras sökmotor. För att Direkt uppsåt ska gälla måste de rimligtvis velat göra ett politiskt ställningstagande mot upphovsrätten, men för 2 räcker det om de insett att upphovsrättsbrott skulle bli följden.

Det som är intressant är att Google, som jag tolkar det, hamnar i kategori 3. De inser att risken finns att deras sökmotor kan användas till upphovsrättsintrång, de inser att många använder den till det, och de fortsätter ändå.

Google har med andra ord i vid bemärkelse uppsåt till medhjälp till upphovsrättsbrott. Sajten ThePirateGoogle illustrerar detta bra – söker du på Wolverine där får du fram alla träffar på Google som pekar på en torrent-fil. Man kan invända att Google ju tar bort upphovsrättsskyddat material på uppmaning – men även om de gör vad de kan, bidrar de till att sprida upphovsrättsskyddat material eftersom det är omöjligt för dem att hålla jämna steg med allt som läggs upp och indexeras.

Om påföljden för brottet står i relation till uppsåtet med brottet bör Google rimligtvis få en mildare påföljd – men dömas bör de.

Men, menar jag, frågan är naturligtvis mer komplicerad än om om grabbarna haft uppsåt eller inte. För att uppsåt ska bli aktuellt måste man fastställa att ett brott faktiskt har begåtts. Brottet de är fällda för är medhjälp, och det har räckt med att länka till ett ställe där man kan begå brott. Nätet är fullt av såna ställen – tänk på alla sajter där du kan importera droger. Google länkar till dem också. Om det nu visar sig att länkning faktiskt är ett lagbrott – vill vi verkligen ha det så? Det skulle nämligen få enorma konsekvenser.

Och i rimlighetens namn – om det är olagligt att länka till ett ställe där man kan begå brott, borde väl instruktioner om hur man begår brott vara ännu värre? Inte bara nätet är fullt av sån’t material, stora delar av litteraturen är också full av beskrivningar. Bör den här typen av material också vara förbjudet? Det skulle  så fall få ännu större konsekvenser. I Australien, där man filtrerar material, har bland annat en sajt som förespråkar aktiv dödshjälp, hamnat på den Australiensiska regeringens svarta lista.

Om vi fastställer att länkning är detsamma som medhjälp, öppnar vi för ett samhälle som i varje fall jag inte vill se – där politiker eller ännu värre, tjänstemän, bestämmer vad vi får och inte får läsa.

Tele2 slutar spara IP-nummer, kringår IPRED-lagen

Enligt en artikel från TT, publicerad på Aftonbladet och Computer Sweden, kommer Tele2 i fortsättningen inte längre att spara några användaruppgifter om sina användare. Därmed sällar man sig till Bahnhof och All Tele som redan tidigare gjort klart att de inte tänker spara dessa uppgifter. Därmed kringgår man IPRED-lagen, då man inte kan lämna ut några uppgifter man inte har.

Nu väntar vi bara på att Telia och Bredbandsbolaget som fortfarande sparar loggfiler.

Tips: Twittra direkt från Firefox

Om du snabbt vill dela med dig av något du hittat på nätet på Twitter, är detta ett smidigt sätt. Det fungerar i Firefox och kräver två tillägg:

Twitterbar – det är ett tillägg till Firefox som gör det möjligt att skriva din Twitter-uppdatering direkt i adressfältet och uppdatera med en knapptryckning.

TinyURL creator – skapar en TinyURL av adressen till den sida du är på.

När du hittat något du vill twittra om skapar du en TinyURL med TinyURL creator, skriver din uppdatering i adressfältet, klistrar in TinyURL:en och postar. Hela processen tar 5-10 sekunder om du vet vad du ska skriva …

Därför kommer jag rösta på Piratpartiet

Jag vill bara förtydliga att jag inte längre är piratpartist: Därför kommer jag INTE att rösta på piratpartiet.

Jag är en ganska typisk moderat – uppväxt i norrort, universitetsutbildad, tjänstemannakarriär, bor i villa och kör Volvo. Jag har röstat moderat i hela mitt liv, och jag var moderat långt innan jag fick rösträtt. Därför blev jag naturligtvis väldigt glad när alliansen lyckades erövra regeringsmakten 2006.

På det hela taget tycker jag också, liksom de flesta svenskar, att alliansen har gjort ett bra jobb på de flesta områden. Jag kan tycka att man rört sig väl mycket mot mitten, men inser samtidigt att det inte går att förändra allt. Oavsett vilken regering vi har är Sverige ett socialdemokratiskt land.

Men jag har alltid identifierat mig med moderaternas liberala falang – jag är inte konservativ. Därför har det senaste årets händelser – FRA, IPRED, Telekompaketet, Spelutredningen – gjort mig förbannad, bestört, sorgsen och kamplysten.

Jag kan inte rösta på en regering som gör det möjligt att systematiskt övervaka de egna medborgarna (FRA).

Jag kan inte rösta på en regering som ger privata intresseorganisationer och bolag samma befogenheter som tidigare bara polisen hade (IPRED).

Jag kan inte rösta på en regering som försöker genomdriva bestämmelser som öppnar för att stänga av fildelare från nätet utan rättslig prövning (Telekompaketet).

Jag kan inte röst på en regering som öppnar för censur av Internet för att skydda statens monopol (Spelutredningen).

Min röst på Piratpartiet är en proteströst. Jag delar inte partiets alla åsikter, även om jag anser att upphovsrätten som den ser ut i dag är förlegad och behöver reformeras. Jag tror inte att det vore särskilt lyckat om Piratpartiet kom i regeringsställning, men det är uppenbart att våra politiker inte förstår Internet och är helt i händerna på film- och skivbolagens lobbyister. Piratpartiet behövs som en motkraft.

Därför kommer jag att rösta på Piratpartiet i EU-valet 2009.

Grattis Per Gessle – ”Sommartider” får skydd fram till 2052

I gårdagens omröstning i EU-parlamentet gick förslaget om att förlänga upphovsrätten för skivor från dagens 50 år till 70 år igenom. Det rapporterar bland annat DN, Sveriges Radio och E24. Som jag skrivit tidigare, jag kan inte hjälpa att jag tycker det är hål i huvet att musik ska ha ett längre skydd än medicin.

Allt hopp är dock inte ute, EU-parlamentet är bara rådgivande och det är ministerrådet som fattar det slutgiltiga beslutet.

Ryktet om papperstidningens död är inte överdrivet

Anna Serner, vd för Tidningsutgivarna, skrev för några dagar sedan ett inlägg med anledning av den utveckling vi ser i USA där papperstidningar går omkull till höger och vänster (33 bara sen i december, enligt Resumé), och det faktum att så få av dagens unga mediekonsumenter säger sig se en framtid där de prenumerar på en morgontidning. Hon tycker att det fästs alldeles för mycket vikt vid vad de säger, och menar att om man frågat dagens tidningsprenumeranter för tio år sedan hade de också sagt att de inte skulle haft morgontidning.

Kristofer Björkman, grundare av Newsdesk, svarade redan samma dag att även om man ska ta det folk säger om sina vanor om tio år med en nypa salt, så grundläggs medievanorna i tidig ålder. Och att allt fler ungdomar i dag vänjer sig vid sociala medier istället för morgontidningar.

Personligen tror jag inte att vi kommer att ha morgontidningar i pappersform i framtiden, även om jag är övertygad om att vi kommer att ha det om tio år.

I dag finns det få, bra alternativ till att läsa tidningen på papper. De webbsidor vi läser idag är visserligen mer tidningslika än de vi hade för tio år sedan, och de erbjuder i många fall mycket mer än bara statiska tidningstexter. Men pappersnostalgikerna hävdar, med viss rätt, att tidningens gränssnitt fortfarande är oöverträffat. Och sen säger de ”… och man kan ju inte ta med sig datorn in på toa eller på tåget”.

Det är ett kortsiktigt tankesätt, och jag tycker Anna Serner tar lite väl lätt på de utmaningar tidningsbranschen står inför. Jag har sagt upp morgontidningen efter att ha märkt att jag mer och mer läser på min iPhone (även om det inte alltid är en njutbar upplevelse). Ingen vet exakt hur morgondagens mediakonsumtion kommer att se ut, men jag är övertygad om att det inte blir på papper. Om det sen blir på kontaktlinser, glasögon, e-papper, medialäsare, dimma eller nåt helt annat återstår att se, men det är den vägen vi kommer gå.

En annan sak vi vet är att de traditionella affärsmodellerna som bygger på att ta betalt för enstaka exemplar får problem när innehållet kan digitaliseras. De slutar helt enkelt att fungera, något som både Oscar Swartz och Anders Mildner skrivit bra om.

Så, istället för att luta sig tillbaka och fåfängt hoppas på att dagens ungdom kommer att bete sig som gårdagens ungdom, borde Anna Serner fundera på hur tidningar ska kunna ta betalt alls i framtiden. För som Clay Shirky skrev på sin blogg för en tid sedan – även om samhället inte behöver tidningar, så behöver vi journalistik. Bra journalistik kostar, men än är det ingen som kommit på hur de ska kunna ta lika bra betalt för journalistik som enbart publiceras digitalt.

Fond ska hjälpa fildelare försvara sig

Motståndare till IPRED-lagen har pekat på en rad svagheter och problem med den nya lagstiftningen, men en av de för privatpersoner allvarligaste problemen är att de kan hamna i en civilrättslig process med en motpart som har i princip obegränsade resurser. I en civilrättslig process kan du, om du förlorar, bli dömd att betala motpartens rättegångskostnader. Det här är en bra konstruktion som är tänkt att dämpa antalet stämningar genom att båda parter faktiskt riskerar en del. Men när du ställer ett skivbolag mot en småbarnsfamilj sätts den här dämpande effekten ur spel – småbarnsfamiljen kan effektivt sätta hela sin ekonomiska framtid på spel om de försöker få rätt, och det är knappast fallet för skivbolaget.

Nu har det startats en fond dit man kan vända sig för att få hjälp med att betala kostnaderna vid en eventuell rättegång. Bakom initiativet står Lage Rahm (MP), Maria Ferm (Grön Ungdom) och Peter Sunde (The Pirate Bay).

Det här är utmärkt, eftersom det faktiskt utjämnar förhållandena något mellan skivbolagen och de som blir anklagade för fildelning.

SvD, Expressen, Aftonbladet och Nyheter 24 har skrivit om detta.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 010 andra följare