Gör Per Gessle verkligen mer för samhället än Astra?

Efter ett tips på Henrik Alexandersson blogg hittade jag en ledare på Financial Times som kraftigt ifrågasätter inte bara att EU vill förlänga nuvarande copyright-skydd till 95 år, utan även att copyright-skyddet faktiskt är så långt som 50 år i dag. Med undantag av ett fåtal borgerliga riksdagsledamöter så återfinns de flesta debattörer om copyright och fildelning till vänster om politikens mittfåra. Det gör det ganska lätt för ledarsidor och alliansföreträdare att avfärda argumenten som trams från vänstersympatisörer och anarkister. Det kan man knappast anklaga Financial Times för.

Jag är för upphovsrätt, men jag som jag skrivit tidigare är upphovsrätten inte en helig princip, den måste vara underordnad den större samhällsnyttan och det är dags att se över den med tanke på de förändringar som Internet medfört.

Av någon anledning fick artikeln i Financial Times mig att tänka på patenträtten: Här talar vi inte om några 95 år, eller ens 50 år av skydd. Det tog 17 år och åtskilliga miljarder för Astra att utveckla Losec – och precis som film- och musikindustrin gjorde de detta helt utan garantier för att lyckas. Efter detta fick Astra ett patent på Losec i 20 år. 20 år för att ta igen 17 års utvecklingskostnader. Jag hade tänkt skriva om orimligheten i att Per Gessle har ett mer långtgående skydd än Astra, trots att Astra tar en väsentligt större risk, men i min research hittade jag en debattartikel av Christofer Fjellner (M) som publicerades 7 mars i år. Samma idé, samma exempel – så jag nöjer mig med att att länka dit istället.

Uppdatering
22/4/09 @14.58: SvD publicerar i dag en artikel om omröstningen senare i vår.
21/4/09 @20.50: Anders Mildner publicerade i dag en oerhört välskriven artikel om hur Internet påverkat värdet av objekt som är nära förknippad med upphovsrätt.

About these ads

3 svar

  1. Vad ska alla dessa protektionistiska skivbolag egentligen med alla pengar till, kan man undra.

    För det är ju inte direkt så att det är kompositörerna själva som får den största delen av upphovsrättskakan. (Visserligen finns det några undantag, som t.ex. Per Håkan Gessle och hans tretton! olika bolag) Studiomusikerna och råddarna som faktiskt genomför själva grovjobbet åt bolagen, tjänar i sammanhanget knappt kaffepengar utslaget på femtio år.

  2. Just artistbranschen är väl det tydligaste exempel man kan få på att olika människor är olika viktiga i värdeskapandet. Visst, det krävs studiomusiker för att Madonna ska få till en hit – men i stort sett alla som är inblandade i den processen är utbytbara, utom just Madonna och de som skriver musiken.

    Jag har inga problem med att företag tjänar pengar, inte ens skivbolag. Det jag vänder mig mot är att vi som samhälle ger ett större skydd åt ”Sommartider” och ”Jag går och fiskar” än åt Losec, och att vi lagstiftningsvägen försöker rädda en bransch vars affärsmodell blivit ifrånsprungen.

  3. […] 50 år till 70 år igenom. Det rapporterar bland annat DN, Sveriges Radio och E24. Som jag skrivit tidigare, jag kan inte hjälpa att jag tycker det är hål i huvet att musik ska ha ett längre skydd än […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 010 andra följare

%d bloggare gillar detta: