Hårda slag mot rättssäkerhet och integritet i dag

Man kan bli deprimerad för mindre.

Först kommer tingsrätten fram till att lösenordsskyddade servrar är att likställa med att göra något allmänt tillgängligt, vilket innebär att Ephone i enlighet med IPRED-lagen måste lämna ut uppgifter om vem som står bakom ett visst IP-nummer.

Sen kommer hovrätten i strid mot allt sunt förnuft fram till att domaren i Pirate Bay-rättegången inte är jävig. Visst, han var med i föreningar som vill stärka upphovsrätten. Visst, han träffade säkert åklagarsidans företrädare vid upprepade tillfällen i dessa föreningar. Men jävig? Icke då.

Man undrar vad det är för värld man lever i. Lösenordsskyddad=allmänt tillgänglig. Kompis=inte jävig. Privata bolag ska ha större befogenheter än polisen.

Självklart ska bara myndigheter bekämpa brott

Enligt DN har Regeringsrätten nu slagit fast att Antipiratbyrån inte får samla in IP-nummer – det är myndigheternas sak att begränsa brott. Det här beskedet är glädjande med tanke på det senaste årets utveckling som gått allt mer mot ett övervakningssamhälle. Samtidigt ska man nog vara försiktig med att glädjas för mycket. Enligt DNs artikel har Antipiratbyrån haft dispens, och det är rimligt att anta att politikerna så småningom kommer på ett sätt att komma runt även detta. Men tills vidare får vi glädja oss åt att det i varje fall på vissa ställen i statsapparaten finns människor kvar som tycker att den personliga integriteten är för viktig för att hanteras lite hur som helst

Ingen vinner på att Henrik Pontén blir en martyr

Piratpartiet tog sig som bekant till EU-parlamentet, vilket tydligt visar hur starkt många av oss känner för den personliga integriteten. Jag röstade på Piratpartiet, och jag är glad att de gick hela vägen, men jag röstade inte för att jag tycker att de är så förbannat bra. Jag röstade för att jag är så oerhört frustrerad över att inga andra partier verkar förstå eller ta hänsyn till saker som för mig är fullständiga självklarheter.

Så för mig var rösten på Piratpartiet en proteströst.

Och det är väl ungefär så långt som stadgade, medelålders män som egentligen borde rösta på Moderaterna går när de vill vara lite rebelliska. Men den trotsiga 15-åring som fortfarande ligger och slumrar inom mig vaknar ibland när jag ser på nyheterna. Jag kan bli heligt förbannad när jag ser vad upphovsrättslobbyn håller på med, hur de agerar nyttiga idioter för världens säkerhetstjänster och pressar på med den ena mer integritetskränkande lagen efter den andra. Jag blir ursinnig över den totala brist på förståelse för Internet som både politiker och film- och skivbolag uppvisar. 15-åringen inom mig vaknar och skriker att jag måste agera och gå till våldsam attack … innan jag som den 40 plusare jag faktiskt är somnar i soffan framför TV:n.

Men jag förstår alltså mycket väl de personer som känner i ryggmärgen att det som nu håller på att hända med Internet är fruktansvärt fel på många plan.

Henrik Pontén har valt att göra sig till ett ansikte för den ignoranta upphovsrättslobbyn. Det är naturligtvis så att han gör ett jobb, han företräder någon annans intressen. Men han skulle inte kunna göra sitt jobb om han inte trovärdigt kunde stå för de åsikter som hans uppdragsgivare har. Det är vad jobbet som talesperson handlar om. Fråga partiledarna om de är nöjda med varenda rad i sina partiprogram. Fråga statsministern om han är stolt över varje lag som stiftats sedan han tillträdde. De är de ultimata talespersonerna, och de accepterar att de får klä skott för åsikter de inte delar, för politik de inte gillar, för lagar de helst skulle vara utan. För det ingår i jobbet.

Jag tycker inte att mediabilden av Henrik Pontén är särskilt trevlig, tvärtom förefaller han vara en ganska osympatisk och arrogant typ. Och han har valt att vara talesperson för upphovsrättslobbyn under många år, så han får tåla en hel del. Men de som nu trackasserar honom och hotar honom är fel ute på väldigt många plan:

  • Vi lever i en demokrati, och även om jag inte delar Henrik Ponténs åsikter måste han få ge uttryck för dem utan att behöva vara rädd för repressalier.
  • Ska Piratpartiet ha en chans att bli tagna på allvar måste vi hålla rent från den här typen av tendenser. De som trackasserar Henrik Pontén försvårar med andra ord för Piratpartiet.
  • Henrik Pontén är inte problemet. Om han försvinner kommer det bara någon annan som kommer att föra fram upphovsrättslobbyns åsikter.

Upphovsrättslobbyn har oändligt mycket mer pengar än vi har, så det enda sättet att vinna den här striden är genom bättre argument. Men ska vi ha en chans att framföra dem kan vi inte framstå som en pöbel som hotar och trackasserar våra motståndare. Då kommer vi garanterat att förlora.

Om inte domaren är jävig, vad krävs då för jäv?

Enligt SvD är domaren i TPB-rättegången inte jävig. Jag stirrade på rubriken i flera sekunder. Hade svårt att tro mina ögon. Karln är med i ett antal föreningar som har som uttalat mål att stärka upphovsrätten, föreningar som åklagarsidan och kärandens advokater också är med i. Men enligt Tingsrätten är han alltså inte jävig. Letar förgäves i artikeln för att försöka hitta någon förklaring, det enda jag hittar är ett kort citat: ”Medlemskapet är bara ett sätt att förkovra sig i upphovsrättsliga frågor …”.

Nu är ju juridik en helt egen värld, där ord har lite annorlunda betydelse än i resten av samhället, men det är naturligtvis allvarligt att ordet jäv i juridisk mening skiljer sig så totalt från vad jag tror att de flesta svenskar skulle lägga in i det. Jag har svårt att se att en fotbollsdomare skulle bli accepterad om det visade sig att han regelbundet tränat tillsammans med det ena laget under flera års tid.

Uppdatering: Enligt Svenska Akademiens Ordlista innebär jäv att det uppstår ovisshet eller tvivel. Och det är det minsta man kan säga att det gör hos mig.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 010 andra följare