Hårdare regler för nätneutralitet

Av Martin Wallström |

Webben Amerikanska myndigheten FCC vill få till stånd en lagstiftning som hindrar operatörer från att blockera eller sakta ned trafik.

”); cu_1040227(); document.write(”

via idg.se

I USA vill man lagstifta om att förbjuda operatörer att blockera eller begränsa trafik från sajter. I Sverige beordrar rättsväsendet operatörer att göra just det. Jag vet vad jag föredrar.

Posted via web from Nils rakt på sak

För tidigt att avfärda betalt innehåll

Joakim Jardenberg har arbetat med webbpublicering sen stenåldern (15 år ungefär), och han menar i en bloggpost i dag att det är meningslöst att försöka ta betalt för innehåll. Han hänvisar även till en bloggpost som Michael Zackrisson skrev i maj i år, där Zackrisson menar att frågan om gratis eller betalt är fel svar på fel fråga.

Jag har stor respekt för de här killarna (herrarna?). De har varit med länge och de kan media bättre än jag. Men med en dåres envishet hävdar jag att det går att ta betalt för innehåll på nätet.

Målgruppen är tillräckligt stor
Enligt sajten internetstatistik.se var 71% av Sveriges befolkning mellan 16 och 74 år ute och surfade varje dag 2008. Enligt SCB innebär det nånstans mellan 6,5 och 7 miljoner svenskar (Kolla deras befolkningstatisik).

Det finns alltså en potentiell målgrupp på mellan 6,5 och 7 miljoner svenskar. Frågan är då, hur mycket är nyheter värt för den här målgruppen? Den frågan är inte lätt att svara på, men man kan konstatera att 85% av svenskarna mellan 9 och 79 år har tillgång till Internet i hemmet, och 72% har bredband som de alltså betalar för. Det är också intressant att notera i statistiken ovan att 67% av svenskarna mellan 9 och 79 år har tillgång till en dagstidning hemma, som de också betalar för.

Målgruppen betalar redan för nyheter
Michael Zackrisson gör en stor affär av att dagstidningarna inte använder Internet optimalt, att de bara kopierar tidningsinnehållet rakt av och lägger ut det på nätet. Att det helt enkelt inte är tillräckligt bra för att ta betalt för. Och till viss del håller jag med honom – tidningarna har inte utnyttjat Internet optimalt. Men det förklarar inte att ingen betalar för nyheter på nätet när miljontals människor betalt för exakt samma information på papper. Om kvaliteten på innehållet var det enda eller det största problemet, då borde inte så många människor vara villiga att betala för det på papper.

Min tes är därför att problemet bara till viss del handlar om innehåll – för det är naturligtvis så att själva nyheten utan analys och sammanhang är svår att ta betalt för – men det handlar även om undermåliga betalningslösningar.

Låt oss utgå från att det finns 6,5 miljoner svenskar som är villiga att betala för nyheter.
Låt oss vidare försiktigvis utgå från att de är villiga att betala 2 kronor om dagen för tillgång till nyheter – väsentligt mindre än vad de betalar för TV och dagstidning.

Om vi utgår från siffran 6,5 miljoner, och antar att de är villiga att betala några kronor för att ha tillgång till nyheter (alla, inte bara från en sajt) så skulle det innebära 2*6 500 000*365≈4,75 miljarder kronor om året. För att sätta den summan i något slags perspektiv så uppgick reklaminvesteringarna på Internet till 4,82 miljarder kronor under 2008.

Betalningssystemen är för dåliga
Men för at det ska fungera behöver betalningssystemen ses över:
• Prenumerationer går bort, för har jag bara 60 kronor i månaden kommer jag knappast vilja lägga hälften av det på Aftonbladet Plus.
• Artiklarna måste kunna kosta 10-20 öre styck, för annars blir det för dyrt om jag kan få en hel tidning för en tia.
• Det måste vara blixtsnabbt, för tar det mer än några sekunder att betala, så är det enklare att gå till de sajter som fortfarande kommer erbjuda materialet gratis. Därmed faller SMS-betalningar.
• Det måste vara sajtoberoende, för användarna kommer inte att vilja vara begränsade till en enstaka sajt eller till ett fåtal sajter, och de kommer inte att orka hålla reda på multipla login-uppgifter.

Telekombranschen har erfarenhet av att samla upp mängder av små transaktioner till belopp som är möjliga att fakturera – kanske är det därifrån vi kommer att få de första fungerande systemen?

Ett frihetligt manifest för centerpartiet

Ledande centerpartister inför valet 2010:

Publicerad: 2009-09-21, Uppdaterad: 2009-09-21

Centerpartiet ska vara det konsekventa frihetliga alternativet i svensk politik. Vårt uppdrag är större än att förvalta socialdemokratins starka stat, det är att verka för ett värderingsskifte, där den personliga friheten ökar, där frivilligt samarbete mellan människor uppvärderas och där staten, faktiskt, utgör en mindre del av människors vardag. Det skriver en rad ledande centerpartister.

via newsmill.se

Centerns problem är inte vad de säger att de vill, och inte heller vad som står i det öppenhetsmanifest man redan har. Problemet är att när det kommer till kritan så vågar Centern aldrig _agera_ utifrån sina (påstådda) övertygelser. Att gråta i talarstolen räcker inte – man måste trycka på nej-knappen också.

Mikael Nilsson har skrivit en väldigt klargörande översikt över Centerns agerande i integritetsfrågor här: http://minimaliteter.blogspot.com/2009/01/det-r-dags-att-gra-upp-en-gng-fr-alla.html

Posted via web from Nils rakt på sak

Experter betalar för att vara med i TV4 – DN.se

Experter betalar för att vara med i TV4

Publicerat 2009-09-20 23:01

Företag betalar TV4 för att få med sina experter i programmet ”Förkväll” som startar den 12 oktober. Flera tunga TV4-profiler är mycket kritiska till den typen av sponsring.

via dn.se

Självklart gynnas företag om deras experter får möjlighet att uttala sig på redaktionell plats, det är en av de saker företag normalt sett anlitar PR-konsulter för att fixa. Man kan tycka att det är en hårfin skillnad mellan att betala en PR-konsult eller kanalen – men i det ena fallet förekommer faktiskt en journalistisk granskning.

Hade det här skett i tidning hade diskussionerna om textreklam varit hetsiga, så det är väldigt förvånande att TV4 inte ser några problem med det.

Ekdals kommentar ”ett genomkommersiellt som TV4 och andra medier i första hand är till för att ägarna ska tjäna pengar. Det sätter stora restriktioner för hur journalistiken kan bedrivas.” är ett svidande underbetyg till TV4.

Posted via web from Nils rakt på sak

Snabba mikrobetalningar avgörande för medias framtid

Min före detta kollega Per Torberger skriver ofta bra och läsvärt om media, men i sitt senaste inlägg – Medierna måste vara lika viktiga som att bajsa (sic!) – på omstartade Same Same but Different blir det (bortsett från rubriken) varken provocerande eller nytänkande.

Per skriver långt, riktigt långt, men hela texten kan sammanfattas i tre meningar:

1. Massmediernas grundläggande problem är inte betalningsmodeller eller distributionsmetoder.
2. Medierna måste leverera intressant, relevant, nytt och unikt innehåll för att behålla vårt intresse.
3. Vad vi istället hittar är omtuggad, gammal, ytlig, relevant på ett högre plan-information.

Jag tänker inte gå in på svårigheterna med att skydda själva nyheten, vilket i princip gör det omöjligt att producera material som är unikt, utan bara utgå från att nyheter är en stapelvara som inte kan skyddas. För med rätt betalningsmodeller behöver det inte vara ett problem.

Den grundläggande frågan är hur man gör för att få folk att betala för en produkt, om de kan få en identisk produkt till ett lägre pris nån annanstans?

Förpackning är ett sätt. Linux är gratis, men företag är villiga att betala för service runt omkring Linux. Översatt till media så kan du ta betalt för nyheter om din analys av nyheterna i betydande grad är bättre än konkurrenternas (exakt vad ”i betydande grad är bättre” innebär definieras av varje enskild läsare). Men det här är egentligen bara ett sätt att producera unikt innehåll som är svårt att kopiera.

Ett annat sätt att ta betalt för en produkt som går att få billigare nån annanstans är att ta ut ett pris som är lägre än kostnaden för att byta leverantör. Alla som köpt svindyr varmkorv efter att krogen stängt vet vad jag pratar om. Killen som säljer korv 20 meter från entrén kan ta ut lite högre priser än killen som står 100 meter neråt gatan. Klockan 03.20 går du inte 100 meter för att spara två spänn. Översatt till media så innebär det att priset på en nyhet måste vara så lågt, och betalningssättet så enkelt, att det inte är värt att gå till en annan sajt för att få den gratis.

Därför är betalningsmodellerna helt avgörande.

Om jag sitter på tunnelbanan och ser en intressant rubrik är det värt något för mig att slippa gå till en annan sajt och leta rätt på den storyn gratis. Om jag sitter vid datorn är det värt något att slippa behöva gå till en annan sajt och bara få nyheten, om jag kan få nyheten+analysen här om några sekunder.

Därför kommer SMS-betalningar aldrig att fungera i stor skala – det är för krångligt och tar för lång tid. Prenumerationstjänster är bara intressanta för de absolut största medierna, och är en återvändsgränd även för dem. Hittills har ingen enskild nyhet fått mig att prenumerera på Aftonbladet. Vad som behövs är ett system som tillåter mikrobetalningar på under en krona, som fungerar på många sajter, och som tar några sekunder att använda.

När vi får det behöver medierna inte oroas över konkurrensen från toabesök.

Bloggdöden är överdriven – men de första bloggarna dör nu …

Om du gör en sökning på ordet ”bloggdöden” får du över 18 000 träffar. Det här är uppenbarligen något som framför allt gammelmedia gillar att skriva om, men som en hel del bloggare också pratar om. Niklas Strandh, välkänd bloggare och social media-profil i Sverige har på sin blogg Deepedition skrivit om ämnet två gånger under de senaste månaderna, först i juni och senast i dag med anledning av att Blogge Bloggelito slutat blogga.

Jag tror att rädslan för bloggdöden är överdriven.

Blogghistorien är relativt ung. Enligt Wikipedia var Justin Hall den första riktiga bloggaren, och han startade 1994. Till Sverige kom bloggandet redan 1997, men slog inte igenom på allvar förrän 2004. Den första bloggplattformen, Blogger, firade nyligen tioårsjubileum. Niklas Strandh säger sig ha bloggat sedan 2001. Men det som är en kort tid i historien, är en lång tid för en människa. Det som händer nu är inte början på slutet för bloggandet, det handlar bara om att de som hållit på ett tag, de som var pionjärerna, börjar gå vidare.

Försök för ett ögonblick att se på bloggandet som journalistiskt arbete. Om ett stort gäng 35-åriga IT-journalister efter 5-10 år väljer att gå vidare och göra något annat pratar vi inte om en kris för IT-journalistiken. Det uppfattar vi istället som helt normalt, till och med som ett sundhetstecken. Den stora skillnaden är att de flesta tidningar är produkter av flera personer, medan bloggar oftast produceras av en enda person. När en journalist slutar på en tidning, lever tidningen vidare. När en bloggare slutar innebär det slutet för bloggen.

Själv har jag bloggat i tre omgångar: första omgången var så länge sen att jag knappt minns det, det var 1997 nånstans och jag använde en Hypercard-bunt på Mac för att bränna html-filer som jag laddade upp till en ftp-server. Jag höll på något år och la sen ner. Sen har jag bloggat anonymt om poker i olika omgångar, tills jag i våras övergick till att återigen blogga under eget namn. Jag bloggar under de perioder då jag har något att säga – inom en rad olika områden – och när jag sagt det jag vill slutar jag tills jag kommer på något nytt.

Bloggandet är inte dött, men precis som tidningar och TV-program kommer och går, startas och avslutas bloggar hela tiden.

Och vi saknar vissa mer än andra.

Förlängningen av upphovsrätten får vänta

I våras röstade EU-parlamentet igenom en lag som skulle ge musiker förlängd upphovsrätt från dagens redan långa 50 år, till 70 år. Det är bättre än de 95 år som skivindustrin vill ha, men som jag skrivit tidigare är det naturligtvis åt helvete för långt. Som så mycket annat som har med upphovsrätt att göra så gynnar det bara de stora förlagen och har väldigt lite med de verkliga upphovsmännens intressen att göra.

För att det ska kunna bli lag krävs dock att förslaget godkänns av ministerrådet, men där har det som tur är stött på förhinder. Tydligen finns det en blockerande minoritet av länder som gör det omöjligt att få igenom lagen nu, och det läggs därför på is tills vidare. Det är skönt att se att upphovsrättslobbyn i varje fall inte lyckats lura våra politiker på alla områden.

Domen mot Anna Odell är helt rätt

Jag ska villigt erkänna att jag inte kan särskilt mycket om konst, så jag är säkert ut på väldigt tunn is här, men jag tycker att domen mot Anna Odell är helt rätt. Jag har läst en hel del reaktioner på domen som alla går ut på att den skulle vara ett hot mot konsten, alternativt journalistiken (Expressen, Aftonbladet, DN), och jag måste erkänna att jag förstår deras synpunkter. Det kan tyckas orimligt att man blir straffad för att man bara gör sitt jobb. Men det är något som inte stämmer med detta resonemang, och SvD sätter i ett ledarstick i dag tummen på problemet. Det handlar inte om konst. Det handlar om ansvar.

Om man vill sätta allt ljus på en företeelse eller en lag som man tycker är djupt omoralisk kanske man måste bryta mot lagen. På det sättet följer Anna Odell en lång rad kända exempel på personer som protesterat, helt enkelt genom att bryta mot dem (jag kommer bara på Rosa Parks, utan att i övrigt göra några jämförelser mellan henne och Anna Odell).

Gör det du känner att du måste göra. Om du i den processen gör folk förbannade och bryter mot lagar, ta då ansvar för det.