Avskaffa försäkringskassans medicinska experter – de öppnar för Kafka-liknande processer

5 januari gick jag till min husläkare, som sjukskrev mig på heltid.

”Utlåtandet är ett hån”

Sjukskrivningen förlängdes; Pernilla började jobba 25 procent i februari, och från april arbetade hon halvtid och var sjukskriven på halvtid. Men hon hade fortfarande väldigt ont.
Samtidigt kom oron krypande. För Pernilla fick inga pengar från försäkringskassan. I stället kom ett brev i slutet på april som ifrågasatte sjukskrivningen.
– Jag blev helt ställd. Trodde de att jag lurades?
Och i juni fick hon beslutet: Pernillas arbetsförmåga är inte och har inte varit nedsatt, enligt försäkringskassans medicinska expert.
Pernilla:
– Utlåtandet är ett hån mot hela frisörkåren. Där står bland annat att jag borde variera arbetet mer, och jobba på ett sätt så att jag inte anstränger högerarmen.

Någon form av kontroll för att säkerställa att det inte går slentrian i sjukskrivningarna behövs, men den process som beskrivs i citatet ovan gör det ju omöjligt att sjukskriva sig. Vi kan inte ha ett system där sjukskrivningar blir ifrågasatta och överprövade flera månader efter att de trätt i kraft.

Samtidigt skulle det antagligen bli för dyrt för Försäkringskassan att ha tillräckligt med personal för en ”skyndsam” hantering, oavsett om det innebär inom en vecka eller en månad.

Alltså: inför ett system där alla läkare har rätt att preliminärt sjukskriva i upp till en månad (eller nåt), utan att det kan överprövas. Under den månaden kan man sen fastställa om personen har rätt till sjukskrivning eller inte. Det skulle kunna skötas med en enkel second opinion av en oberoende läkare vid den första förlängningen, och med en tredje vid en längre sjukskrivning.

Sedan kan man ju verkligen ifrågasätta om Föräkringskassan helt enkelt kan säga ”skyll dig själv”. Det är ju ingen som i 25 år medvetet jobbar på ett sätt som till slut ger yrkesskador, för att förhoppningsvis få bli sjukskriven. Det är ju ingen som ifrågasätter en byggjobbare som skadas på jobbet, även om det visar sig att han brustit i uppmärksamhet eller att hans chefer inte haft tillräckligt med skydd. Om man har blivit skadad och det skedde när man jobbade som en direkt följd av att man jobbade, då ska man självklart ha ersättning.

Posted via web from Nils rakt på sak

GM lägger ner Saab – men nu måste vi blicka framåt och se möjligheterna som öppnas

Bortom nedstämdheten över att en svensk epok går i graven, bortom medkänslan med alla de som nu kastas ut i arbetslöshet, finns ändå en förhoppning om att nedläggningen kan leda till något gott. Istället för att sätta sitt hopp till en biltillverkare som nästan aldrig varit lönsam kan man kanske fokusera på något nytt och framåtblickande.

Nu får man hoppas att svenskt näringsliv och staten tillsammans kan fånga upp de många, trots allt väldigt kompetenta människor som jobbar på SAAB.

Posted via web from Nils rakt på sak

Reformera gärna upphovsrätten, men börja med att avskaffa IPRED

Den enskilde ska ha rätt till frukten av sitt skapande. Till det kommer drivkrafter för skapande och att det ska löna sig att investera i det. De skapandevillkor och drivkrafter som följer av upphovsrätten är viktiga att vårda för att människor ska kunna leva på sin talang, sina idéer och på att utveckla kreativa tjänster.

via dn.se

Moderaterna Per Schlingman och Henrik von Sydow skriver i dag på DN Debatt om behovet av en reformerad upphovsrätt. Det är naturligtvis välkommet att de nu är villiga att debattera upphovsrätten. Men jag blir störd av att de får det att framstå som att fildelning/piratkopiering är ett problem ”för att människor ska kunna leva på sin talang” när Aftonbladet nyligen gick ut och berättade att artisterna i själva verket tjänar mer än någonsin på just sin talang.

Fildelningen är en konsekvens av att Internet är ett effektivare sätt att distribuera musik än plastbitar, men det är bara ett problem för skivbolagen som byggt hela sin affärsmodell på att just distribuera plastbitar.

Upphovsrätten behöver diskuteras, men om Moderaterna vill få någon som helst trovärdighet bör man börja med att avskaffa IPRED, en lag som enbart syftar till att skydda en bransch som vägrat att anpassa sig till ny teknik och förändrade konsumtionsvanor.

Posted via web from Nils rakt på sak

IPRED onödig – artisterna tjänar mer än någonsin

I går skrev Aftonbladet om en undersökning om hur  musikindustrin påverkats av fildelningen under de senaste 10 åren. Undersökningen har gjorts av två forskare på KTH och presenteras i sin helhet på måndag, men av de förhandsuppgifter som läckt redan nu verkar man kunna dra ett antal intressanta slutsatser:

Musikindustrin omsätter mer pengar än någonsin

Upphovsmännen, alltså artisterna som gör musiken, tjänar mer pengar än någonsin

Skivbolagens intäkter har sjunkit

Det här är glädjande siffror. En stor del av debatten kring fildelning har ju handlat om hur artister ska kunna försörja sig, men det visar sig alltså att den oron har varit överdriven. Det kommer att gå utmärkt även framöver. Historiskt sett har artister alltid varit tjänsteutövare – fram till den punkt då skivan uppfanns tjänade de bara pengar när de uppträdde och det är bara under det senaste dryga seklet som de kunnat bli stenrika utan att regelbundet framträda.

Undersökningen visar också väldigt tydligt att skivbolagens affärsmodell är stendöd. Det är varken positivt eller negativt, bara naturligt. Modern teknik har på område efter område slagit sönder skivbolagens affärsmodell, och de tillför inte längre särskilt mycket värde. Ett företag som inte kan anpassa sig när förutsättningarna förändras försvinner, trist för de inblandade men inget som påverkar samhället i stort.

Men man undrar ju förstås hur alla de politiker som var med och beslutade om IPRED känner sig i dag. Undersökningen visar ju med all önskvärd tydlighet att de blivit grundlurade. Upphovsmännen behöver inte IPRED, tvärtom klarar de sig bättre än någonsin. Istället har svenska politiker stiftat en lag som är ett kraftigt intrång i den personliga integriteten, som ger privata företag myndighetsliknande befogenheter, som öppnar för utpressningsliknande civilrättsprocesser mellan ojämlika parter, och som egentligen bara gynnar amerikanska skivbolag.

Snyggt jobbat!

Vi ska inte jaga sjuka, men det är något sjukt med Sverige

Just nu pågår ett lite uppror, mot Försäkringskassan och mot Regeringen. Anledningen är att sjukreglerna ska göras om efter nyår, och då kommer en massa människor som hittills levt efter omständigheterna drägliga liv att få det sämre. Tyvärr visar det sig även att en hel del människor kommer att hamna rejält i kläm. I tidningarna har det lyfts fram otaliga exempel på hur det nya systemet slår orimligt hårt mot vissa individer.

Oppositionen är naturligtvis överförtjusta över detta, för första gången sen Mona Sahlin tillträdde har de nu hittat en fråga där de kan nagla fast regeringen vid väggen. Försäkringskassan är lika glada de, äntligen kan de skylla på någon annan när de är inblandade i en skandal.

Det är uppenbart att det system som Regeringen försökt driva igenom inte funkar. Men någonstans kan jag tycka att det är bra att de i alla fall gör nånting. Den förra regeringen såg på när sjukskrivningarna i slutet på 90-talet fördubblades på fem år, de var helt maktlösa inför den utvecklingen.

Expressen skrev i går att enligt den senaste statistiken från SCB är 500 798 personer förtidspensionerade och 131 228 personer långtidssjukskrivna, totalt 632 026 personer. För att förstå vad det innebär måste man jämföra med något, säg alla människor som kan jobba: enligt SCB innebär det alla i åldrarna 15 till 74, knappt 7 miljoner människor. Räknar man på det här sättet kommer man fram till att 9 procent av de som har åldern inne är så sjuka att de omöjligen kan utföra något som helst arbete. 9 procent! Det är var elfte person.

Man måste vara försiktig när man tolkar siffror, speciellt när man som jag här jämför olika siffror som mäter olika saker. I praktiken börjar dock otroligt få svenskar jobba redan vid 15 års ålder. I praktiken är det otroligt få som fortsätter jobba tills de är 74. I praktiken är det väldigt många som läser vidare på universitet och högskolor. I praktiken är föräldrar hemma i minst 13 månader med varje barn, och det föddes ungefär 110 000 barn 2008. Att var elfte svensk är för sjuk för att jobba är alltså en oerhört försiktig tolkning. I praktiken är det mycket, mycket värre.

Ett annat sätt att se på sjukskrivningarna i Sverige är nämligen hur mycket vi i genomsnitt sjukskriver oss: 36,9 dagar per år, enligt Aftonbladet. Det ska jämföras med antalet arbetsdagar på ett år, ungefär 251 enligt Sydsvenskan. Jämför man på detta sätt kommer man fram till att svensken i genomsnitt är sjukskriven 14,7 procent av tiden. Det är ungefär var sjunde dag. Man kan också säga att varje dag är var sjunde svensk för sjuk för att jobba.

Fundera på det nästa gång du tar bussen eller handlar på ICA – hur många av de du möter är för sjuka för att jobba?

Nej, svårt sjuka personer ska naturligtvis inte tvingas att jobba, och man blir naturligtvis inte friskare av att bli fattig, tvärtom faktiskt. Men om över 9 procent av befolkningen bedöms vara för sjuk för att jobba, då måste vi fundera på hur de bedömningarna görs.

Eller vad tycker du?

Facebook – lika ocoolt och snart lika nödvändigt som mobiltelefon

Rebecka Åhlund skriver i dag en krönika om hur Facebook har blivit mainstream och gör en kort exposé över utvecklingen så här långt. Krönikan är inte speciell, men några av kommentarerna (de av Klas och Delux) fick mig att tänka tillbaka till 90-talet när mobiltelefonen erövrade Sverige.

Såhär skriver Klas:

Aningslöst
Det finns inte tre miljoner FB-användare i Sverige. Tänk att man fortfarande kan vara så aningslös om hur internet fungerar. Det finns tre miljoner skapade konton varav en stor andel är inaktiva. Dessutom har många konton skapats av samma personer, jag har själv skapat 6 konton genom åren för att jag ville testa något, kolla en referens, etc etc. Det vimlar av såna konton. Beskriv verkligheten som den är eller som vi har skäl att tro att den är, annars är det ingen idé att skriva alls.

och såhär skriver Delux:

vänd på steken
6 miljoner svenskar är inte med på facebook. Jag är en av dem, och är helnöjd med det!

Jag skaffade mig en Motorola Flare 1995. Den var stor, klumpig och hade en passningstid på 8 timmar med det slimmade batteriet. När jag skaffade den var det ingen av mina vänner som hade en mobiltelefon, och jag kommer inte ihåg om det här var före eller efter att ordet ”Yuppie-nalle” myntades, men oj vad folk dissade mobiltelefoner vid mitten på 90-talet. Man fick verkligen motivera varför man hade en.

De här stämningarna förändrades dock i takt med att allt fler skaffade nalle. Efter ett tag slapp man motivera varför man hade nalle, och efter ytterligare ett tag fick de som ännu inte hade skaffat nalle istället motivera det.

Och argumenten då går igen nu, fast om Facebook: de flesta har faktiskt inte mobiltelefon/Facebook, jag vill inte bli nådd hela tiden/berätta om vad jag gör, jag vill inte lägga mina pengar (tid när man pratar Facebook) på telefon, mobilen används ändå bara för att påminna om att köpa mjölk/jag vill inte läsa om vad folk äter till frukost osv. I dag betraktas en person utan mobiltelefon med skepsis. Vi är inte där med Facebook – men vi är på väg dit.

Det är riktigt att det inte finns över tre miljoner aktiva svenskar på Facebook. Det är korrekt att det inte är 350 miljoner aktiva användare i världen. Än sen? Siffrorna är vidunderliga även om du drar bort hälften och vi har kommit till en punkt där folk nästan generat känner sig tvingade att motivera varför de inte är med.

Den som inte vill vara med på Facebook ska naturligtvis inte vara det. Självklart inte. Du kanske har goda skäl – men jag tror faktiskt inte det.

Trendspaning – nästa år tar vi med oss vännerna ut från nätverkssajterna

Det är december och därmed dags att summera året som gått, och fundera på hur nästa år ska bli. Per Torberger tror på mindre sammanhang, på SSBD finns en hel rad trendspaningar inför 2010, och vi lär nog få se fler innan december är slut. Så det här är mitt lilla bidrag.

Den trend jag pratar om här började faktiskt för över ett år sedan, och handlar om hur murarna runt de sociala nätverken blir lägre. Ett av de tydligaste exemplen på detta är Facebook Connect, som fick en lovande start – men jag är lite besviken över vad som ännu inte hänt. För er som inte vet vad Facebook Connect är kan det kort beskrivas som ett sätt att ta med sig sin profilinformation från Facebook, och använda den på andra sajter. Men läs gärna Mashable’s snart ett år gamla artikel ”10 Great Implementations of Facebook Connect” samt artikeln ”5 Great Examples of Facebook Connect on the iPhone” för exempel på hur det använts.

Den trend jag tror vi kommer att se nästa år, eller som jag i varje fall vill se nästa år, är att murarna runt de sociala nätverken börjar monteras ner ännu mer. På lång sikt tror jag nämligen inte att de sociala nätverkssajterna kan hålla vårt intresse på samma sätt som i dag.

Som de sociala nätverken fungerar i dag går man till en viss sajt – Facebook, Plaxo, LinkedIn, Myspace eller vad det nu är – och så är man social en stund. Sen klickar man sig vidare till en annan sajt, för att handla mat, köpa böcker, planera en resa, hyra film eller köpa en cd, eller bara läsa nyheter – och då är man plötsligt inte social längre.

Men frågan är – är det inte just vid såna tillfällen man verkligen vill veta vad ens kompisar tycker?

DN är såvitt jag vet först ut av de större sajterna i Sverige med detta – förutom sin vanliga ”Mest lästa”-lista har de något de kallar Vänners Nyheter – en lista över de mest kommenterade artiklarna i just din bubbla. Jag får det i och för sig inte att funka, men idén är strålande. Tänk om även cdon.com kunde rekommendera filmer, inte enbart utifrån vad du söker på, utan även utifrån Flixter’s movie compatibiltiy test? Tänk om du kunde se vilka resmål dina kompisar varit på, direkt på bokningssajten? Det här tror jag att vi kommer att få se betydligt fler exempel på under nästa år.

Så det är min minitrendspaning inför 2010 – att de murarna kring de sociala nätverkssajterna kommer att bli lägre eller försvinna helt, och att vi kommer att få se fler och fler sajter som integrerar sitt eget material med dina kompisars aktiviteter.

Vad tror du?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 010 andra följare