Facebooks säkerhet är en illusion även när den funkar

Ända sedan Facebook startades har det stormat kring integritetsfrågorna på sajten. Nu är det dags igen, det visar sig att det är fullt möjligt för andra än dina vänner att se dina statusuppdateringar.

På ett sätt är det här naturligtvis allvarligt. Facebook har lovat att du ska kunna bestämma vem som ska se vad på din profil, så säkerhetsmissarna är ett solklart löftesbrott. Men det är ändå viktigt att komma ihåg att även om Facebook täpper till alla säkerhetshål och du själv ställer in Facebook så att bara dina närmaste vänner ska kunna se vad du gör, så är säkerheten bara en illusion.

Lägger du upp en mustig statusuppdatering eller en rolig bild finns det inget som hindrar att någon av dina vänner gör en skärmdump på det. Och bara för att du hindrar dina vänner från att dela materialet på Facebook, finns det inget som stoppar dom att prata om det. Eller visa det för en kompis som råkar sitta bredvid. Skriver du på Facebook att din chef är en idiot och att du hatar ditt jobb finns det en risk att han får veta det, även om du inte är kompis med honom.

En annan sak att tänka på är att det som känns helt OK i dag, kan vara något du helst vill glömma om några år. De bilder du lägger upp i dag för att visa några få släktingar och vänner kommer att vara synliga även för de ”kompisar” du får i framtiden: kollegor, chefer och kunder.

Jag har själv en ganska restriktiv inställning på Facebook. Inte för att det jag lägger upp där är så dramatiskt, utan mest för att jag vill ha koll på vilka som har koll på mig. Men jag inbillar mig inte att det därför är ”säkert” på något vis. Det jag lägger upp där är personligt, det är jag, och hade jag velat att det skulle få större spridning hade jag kanske valt en annan kanal – men skulle det få större spridning gör det inget. För om jag hade något jag ville skulle vara hemligt, då skulle jag faktiskt inte lägga upp det på Facebook.

Magrare modeller för en allt fetare befolkning

Jag blir så trött när någon expert nu återigen skriker att modellerna i modebranschen blir allt smalare. Kan vi inte bara en gång för alla slå fast att ingen vill se normala människor i reklam. Skulle du vilja köpa ett par jeans som satt på en småtrött, vinterglåmig och lönfet medelålders man? Nä, trodde inte det. Vi vill att killen ska vara snyggare, mer vältränad och ha vitare tänder än Janne som står bredvid.

  I dag publicerar Aftonbladet en artikel om att även manliga skyltdockor nu blir sjukligt smala <http://www.aftonbladet.se/wendela/article7141767.ab> , och det varnas för att detta kan leda till att unga män börjar svälta sig.

Men kom igen!

Ja, vi dras med ett viktproblem i västvärlden i dag. Men går du ner på en vanlig badstrand i sommar så fattar du snabbt att det handlar om att folk, i synnerhet barn, väger för mycket. Jämfört med hur det såg ut för 30 år sedan är skillnaden slående. SCB har enligt en annan artikel på Aftonbladet  <http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6719624.ab> uppmätt en ökning av antalet feta i landet, från 5 till 10 procent av befolkningen. Ökningen är tydligen störst bland unga kvinnor. Alltså den grupp som exponeras mest för sjukligt smala ideal.

  Ur folkhälsosynpunkt vore det alltså bra om lite fler ungdomar blev lite mer lika de smala modellerna.

  Förutom att vara onormalt smala (och retuscherade) är de flesta modeller dessutom onormalt snygga. Det låter uppenbart, men trots att det finns hundratusentals unga tjejer i Sverige som lider av att de är fulare än fotomodeller, är det aldrig någon som pratar om detta. Trots att dessa übersnygga människor är onormalt snygga, så är det ingen som kräver att fotomodellerna ska bli lite fulare.

  Är inte det märkligt? Eller vad tycker du?

Posted via email from Nils rakt på sak

Ett argument för att begränsa politikernas makt

I dag är det val i England, ett av de jämnaste i historien. Men eftersom England har majoritetsval behöver inte det parti som får störst stöd få regeringsmakten. I teorin är det faktiskt möjligt att det parti som stöds av flest personer inte får några platser alls.

I Sverige skakar vi naturligtvis på huvudet åt detta, men i praktiken är vårt eget representativa system bara marginellt bättre.

Låt oss anta att ett parti får 50,1 procent av rösterna, och därmed egen majoritet.

En sådan regering har rätt att göra i stort sett vad de vill. Rent moraliskt kan man tycka att en regering som bara fått mandat av halva folket borde vara lite försiktig med vilka lagar de tvingar hela folket att följa, annars blir det ju lite som att den ena parten i ett äktenskap får bestämma precis allt utan att behöva ta någon som helst hänsyn till vad partnern tycker. I praktiken kommer regeringen dock att driva igenom så mycket de kan när de har chansen.

Det är alltså ganska illa ställt även om regeringen har stöd av en majoritet av folket, men problemet är att regeringens politik inte behöver ha stöd av mycket mer än 25 procent av folket.

Våra parlamentsledamöter röstar oftast som grupp. Hur gruppen ska rösta bestäms med enkel majoritet i riksdagsgruppen. Vilket leder till följande scenario: minsta möjliga majoritet i riksdagen är 176 ledamöter. Minsta möjliga majoritet av 176 är 89 ledamöter. Med andra ord, om 89 av riksdagens ledamöter – 25,4 procent – bestämmer sig kan de stifta lagar.

Det finns inget demokratiskt i att 25 procent av folket dikterar hur 100 procent av folket ska leva. Och i praktiken blir det ibland ännu värre. 2002 fick MP sex procent av rösterna, men då S behövde stöd av MP för att kunna regera lyckades MP driva igenom biltullar i Stockholm, ett krav som inget annat parti drivit.

Man kan tycka att det är odemokratiskt, men så här fungerar demokratisk parlamentarism och trots att det alltså är ett väldigt bristfälligt system, är det förmodligen det mest demokratiska system mänskligheten kommit på.

Som jag ser det är det dock ett mycket starkt argument för varför politikernas makt över människors vardag ska vara så begränsad som möjligt. Tills vi kan hitta ett system som garanterar att lagar har stöd av en stor majoritet av folket, bör vi kanske stifta så få lagar som möjligt? Folk vet trots allt oftast bäst själva vad som gör dem lyckliga.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 010 andra följare