Sveriges problem beror knappast på för hög produktivitet

Hajade till när jag läste en debattartikel som presenterades med rubriken “Arbetsmarknaden för fixerad vid produktion. Läs rubriken en gång till. Det är något kusligt med den. Vi har en marknad som definitionsmässigt utgörs av de som vill köpa produktion, och de som vill sälja den. Bara någon som fullständigt missuppfattat vad arbetsmarknaden handlar om kan säga att den är för fokuserad på produktion. Produktion är det enda den ska fokusera på.

De allt högre kraven på arbetsmarknaden har ett par naturliga förklaringar – den ständigt ökande konkurrensen från länder som försöker höja sin egen produktivitet och därmed även sin levnadsstandard, och i den offentliga sektorn där vi skattebetalare vill att våra pengar används effektivt. Vi vill att våra barn blir väl omhändertagna i utbildningsväsendet och att våra föräldrar ska slippa stå i kö i åratal för att få en ny höftled.

Det är uppenbart att inte alla klarar den här pressen, och det är egentligen inte så intressant varför det är så. Dessa människor har rätt till en plats i samhällsgemenskapen ändå. Men lösningen är inte att arbetsmarknaden ska sänka sina krav på produktivitet ännu mer. Det svenska fokuset på ”balans i livet” är tillräckligt problematiskt som det är.

Borgs IKEA-kritik är både felaktig och populistisk

I den andra delen av Uppdrag Gransknings serie om IKEA framförde bland annat finansminister Anders Borg sina synpunkter på Ingvar Kamprad och IKEA:

– Jag har den dubbla hållningen att jag gärna vill sänka skatter men jag vill också väldigt gärna att skatterna betalas, säger han.

Och tilläger:

– Ett samhälle är inte bara ett regelverk det är också att man har kundrelationer och relationer till anställda och till myndigheter. Och samhället fungerar bättre om vi faktiskt fullföljer våra förpliktelser, säger finansministern till Uppdrag Granskning. (Citat från SvD)

IKEA och Ingvar Kamprad har följt alla de lagar och regler som politiker i alla de länder där de är verksamma har ställt upp.

Utöver det har Ingvar Kamprad och IKEA under 68 år skapat oräkneliga arbetstillfällen både i det egna företaget och hos svenska och utländska leverantörer. Det vore intressant att räkna på hur mycket skatteintäkter den svenska staten på detta sätt fått in genom åren. Hur stor summan av alla företagsskatter, inkomstskatter och arbetsgivareavgifter och energiskatter med mera, som IKEA och IKEAs alla leverantörer betalat in till staten. Men vi kan nog på en höft ändå säga att det handlar om astronomiska belopp – och då har vi ändå inte räknat in momsen.

Det här vet naturligtvis Anders Borg. Att då ens antyda att IKEA inte gjort rätt för sig, att tala om att företag utöver att betala skatt även har en skyldighet mot det svenska samhället – som om Ingvar Kamprad inte många gånger om gjort sin ”plikt” mot Sverige – är fullständigt horribelt. Det är ett populistiskt fulspel som Anders Borg borde hålla sig för god för.

 

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 010 andra följare