Låt inte er närvaro på Facebook kidnappas av jurister

Johan Zetterström och Åsa Nelhans på advokatbyrån Baker & McKenzie skrev i Dagens Industri häromdagen (tyvärr bara i papperstidningen), om vikten av att ha en policy för medarbetarnas deltagande i sociala medier. I sak är det inte mycket att invända mot vad de säger: ”Vi menar att arbetsgivare är tvungna att acceptera en ökad användning av sociala medier. [De] bör därför i första hand ge rak information om hur sociala medier bör användas.”

Jag har tidigare skrivit om vikten av att ha en policy för sociala medier, men jag blir ändå oroad när jag ser jurister diskutera hur företag och deras anställda ska bete sig i sociala medier. Oron bottnar inte i att jurister skulle ha svårare att förstå sociala medier än andra, utan i den funktion de fyller hos ett företag.

En företagsjurists främsta uppgifter handlar om att tillvarata företagets intressen och att minimera företagets risker.

Problemet är bara att bra kommunikation inte handlar om att minimera risker. Det är inte samma sak som att man ska slänga all försiktighet överbord, eller att jurister är onödiga i en kommunikationsprocess. Men kommunikationsarbetet ska ledas av någon som vill säga något – inte av någon som mest tänker på att minimera företagets risker. Vill man undvika att säga nåt dumt är det nämligen enklast att vara tyst.

När ni tar fram er policy för sociala medier, fundera alltså först på hur ni kan uppmuntra era anställda att engagera sig och hur ni kan underlätta för dem att fungera som era ambassadörer. Inse att nästan alla situationer de stöter på kan hanteras genom att tillämpa sunt förnuft: ”Hur skulle min chef reagera om han såg det här?”

Först när ni är klara med det ska ni börja fundera på om det kanske är läge att låta en jurist se över er policy.

Godisföretaget som lyssnade

För en vecka sedan i dag publicerade hd.se krönikan “Ni sliter själen ur mig”, skriven av Patrik Lundberg. Krönikan handlar om den vardagsrasism Patrik möter som asiat, och nämner i förbifarten att där GB för några år sen fick löpa gatlopp i pressen för sin glass Nogger Black så är det ingen som reagerar på att Fazers godis Kinapuffar pryds av en väldigt gammalmodig nidbild av asiater.

Helsingborgs Dagblad är en stor lokaltidning, men den har normalt sett inget större inflytande på riksplanet. Men i de sociala medierna fick krönikan vingar, det Twittrades och Facebookades och bloggades. Patrik’s lågmälda sorg och slutraden ”För jag vill leva i Norden. Men ungefär en gång i veckan vill jag bara dö.” träffade uppenbarligen rakt i hjärtat på många svenskar.

Till skillnad från GB behövde dock inte Fazer löpa gatlopp i medierna. Söker du på Fazer Kinapuffar på Twingly hittar du inga rasande blogginlägg från den 13 september.

Men trots att de reaktionerna inte riktade in sig mot Fazer har de ändå lyssnat och tagit till sig av kritiken. Aftonbladet, Expressen, DN och SvD har idag artiklar om att den asiatiska nidbilden ska försvinna från påsen.

Ingen Twitterstorm. Ingen bloggbävning. Ändå lyssnar företagen. Något har hänt.

Jo, sociala medier tar tid. Det ska de göra.

Visma SPCS har precis presenterat en undersökning där det visar sig att bara knappt var femte småföretagare använder sociala medier. Ungefär 0.5 procent, alltså en på tvåhundra småföretagare, använder Twitter.

Det är intressant att se ryggmärgsreflexen hos oss som jobbar med de här sakerna. Vi som är övertygade om de sociala mediernas förträfflighet. Snabbt som ögat producerar kollektivet en lista med 10 exempel på småföretagare som är fantastiskt duktiga på sociala medier. En annan sätter ihop en lista med bra råd om hur man kan effektivisera arbetet med sociala medier.

Och det är inte det att de här människorna har fel. Men de missar poängen.

Det finns nog fortfarande de som är lite rädda för sociala medier, det är nog en hel del som är osäkra på exakt hur de ska göra, och naturligtvis de som inte riktigt förstår poängen. Men när jag pratar sociala medier är det sällan det här som är avgörande. Den absolut vanligaste invändningen jag möter är att det inte finns resurser eller tid.

Annonser kanske inte är den aktivitet som ger bäst ROI, men de har en fördel som sociala medier inte har – förutom pengar krävs det nästan ingenting av företaget. Sociala medier däremot kräver tid. Och det ska de göra – det handlar om relationer och dialog med kunderna trots allt. Du kan effektivisera arbetet, men till syvende och sidst är det så att din ROI står i proportion till hur mycket du satsar. Vi gör inte småföretagarna någon tjänst genom att förneka det.

Uppdatering: Det finns en hel del tjänster på nätet som är framtagna för att göra sociala medier enklare att hantera för de som försöker vara närvarande i många olika sociala medier, eller som vill skriva ett gäng uppdateringar och schemalägga dem för senare publicering. De här tjänsterna är onekligen väldigt bekväma, men en undersökning som publicerades nyligen visar att de tyvärr kan vara väldigt ineffektiva. Använder du ett externt verktyg för att uppdatera Facebook så minskar interaktionen från dina fans med upp till 70 procent. Uttryckt lite annorlunda så är det tre gånger mer sannolikt att dina fans ser och agerar på dina manuella uppdateringar, jämfört med om du postat dem via t ex Hootsuite.

Ola Lindholm fälld – tidningskrönika 13/9

Ola Lindholm blev som väntat fälld för ringa narkotiabrott. När åklagaren kunde visa att Ola hade rester av kokain i sin urin och Ola vägrade att förklara hur det gått till hade rätten inte så mycket annat val. Att bara hävda att man är oskyldig utan att gå in på detaljer håller inte, och det trodde ju inte ens Ola själv.

Straffet är 30 dagsböter a 50 kronor, i princip ingenting, speciellt inte med tanke på den groteskt hårda moraliska dom som media och arbetsgivare redan utfärdat.

Hade Ola kunnat rädda sig med bättre krishantering? Vissa tror det, själv är jag inte alls lika övertygad. Men det verkar som att Ola kanske kan få rätt i sina förutsägelser i Hübinette i förra veckan: snart är det här glömt och telefonerna börjar ringa igen. SVT utesluter inget, men det tar nog mer än 3 månader, och rimligtvis blir det i andra sammanhang.

Ola säger sig ha nåt stort på gång, men exakt vad vill han ännu inte gå in på.

Han är i varje fall konsekvent.

Uppdatering: Den 22 september, lite drygt en vecka efter domen och två veckor efter Ola’s egen förutsägelse om att han skulle få jobb inom några månader, står det klart att Ola kommer att få jobb i TV-branschen igen. Det är ITV Studios Nordics som anställt honom som kreativ producent.

Den totala frånvaron av krishantering

Ola Lindholm, även kallad knarkOla eller bara #kOla på Twitter, var den stora intervjun i gårdagens Hübinette (#hubinette) i SVT. Håkan Juholt får ursäkta, igår var han bara uppvärmningsakten.

Intervjun hade utannonserats som den enda intervju Ola skulle göra med anledning av knarkskandelen från i våras – var det nu vi skulle få veta hur det egentligen låg till?

I sak framkom inget nytt. Ola fortsätter att hävda sin oskuld, precis som han gjort sen första början. Utöver det vägrade han nu liksom i alla andra sammanhang att gå in på fler detaljer.

Twitter exploderade självklart av kommentarer från experter och vanligt folk, och ska man hårdra det finns det två huvuduppfattningar: Dels de som tycker att han krishanterar uselt, dels de som uttrycker respekt för Olas val att inte spela med i mediecirkusen.

Vi som jobbar med PR utgår från att när drevet går så ska man krishantera. Slår du upp ”Drogskandal” i ”Krishantering för nybörjare” hittar du följande råd: Erkänn att du har problem, be alla om ursäkt och skriv in dig på behandlingshem. Se även Kicki Danielsson och Gudrun Schyman för fallstudier.

Så när Ola inte gör något av detta förstår vi ingenting.

Men den krishantering PR-konsulter sysslar med handlar om att minimera de skador som media genom sin enorma genomslagskraft kan orsaka. Att rädda det som räddas kan.

Kanske insåg Ola tidigt att anklagelserna räckte för att han skulle bli av med sina jobb, alldeles oavsett vad en avlägsen rättegång eventuellt skulle visa. Att i hans fall handlade krishanteringen om att rädda familjen, för resten var förlorat.

Och då är frågan om inte tystnad är ganska effektivt.

Andra som också bloggat om Ola Lindholm: Emanuels randanmärkningar, signerat KJELLBERG, Paul Ronge, Deepedition

Och naturligtvis har även Aftonbladet skrivit. Liksom Expressen (video), Resume och Dagens Media.

 Uppdatering: Jag har förstått att det kan uppfattas som att jag tycker Olas strategi är ett föredöme, men det tycker jag inte. Jag försöker bara förstå varför han agerar i strid mot alla grundläggande krishanteringsregler – och den enda förklaring jag kan komma på är att han inte ens försökt krishantera. Det är inte en strategi jag rekommenderar, tvärtom håller jag med Paul Ronge om att om du hamnar i en kris bör du ta hjälp av en utomstående, om så bara en kompis.

Nu har det hänt igen – folk får sparken efter att ha betett sig som idioter på Facebook

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg om behovet av att ha en policy för sociala medier. Självklart måste en sån policy vara detaljerad och ge exempel och den måste anpassas efter bransch, företag och kultur. Men i de allra flesta fall räcker det med att ha en grundläggande princip klar för sig, och den kan sammanfattas i tre ord: Var inte dum.

Ändå händer det igen. Aftonbladet rapporterar om tre anställda på IT-företaget Goexcellent som yttrat sig om sin chef i hotfulla ordalag på Facebook. Ett av hoten är polisanmälda och de tre anställda har fått sparken. Jag tänker inte ta ställning till om det är rätt eller fel att de fått sparken, det finns andra som argumenterar för och emot. Jag nöjer mig med att konstatera att diskussionen hade varit akademisk för dessa tre anställda, om de bara tänkt efter lite innan de skrev.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 010 andra följare