Juholt-affären är ett skolboksexempel på usel krishantering

Efter förra veckans mediedrev mot Håkan Juholt kommer den obligatoriska utvärderingen. Gott så, för det begicks många misstag på flera håll och det finns mycket att lära.

Juholt själv och socialdemokraterna får både ris och ros för sitt sätt att krishantera. Paul Ronge tycker att Juholt trots allt gjorde det mesta rätt – han tog direkt tag i situationen och kallade till presskonferens. På presskonferensen tog han sedan ansvar för det fel han gjort, bad om ursäkt och berättade hur han tänkte rätta till felet. Det är krishantering 1A, även känt som ”att göra en pudel”. I och med att Juholt trots allt fick fortsatt förtroende av socialdemokraternas verkställande utskott menar Ronge att krishanteringen var lyckad.

I efterhand kan man konstatera att det var ett misstag av Juholt att kalla till presskonferens innan han tagit reda på alla fakta. Aftonbladet påstod att regelverket var glasklart, men vid en närmare granskning visade det sig att det faktiskt var ganska otydligt.

Sandro Wennberg på PR-byrån Westander är därför kritisk till Juholts krishantering. Han tycker att den snabba och dåligt förberedda pudeln innebar att Juholts berättelse behövde ändras vid ett flertal tillfällen, vilket skadade förtroendet för Juholt. Wennberg påpekar också att den snabba pudeln innebar att Juholt misslyckades med att visa att han frågan på allvar. Att Juholt är ledsen för att han orsakat en förtroendekris för socialdemokratin är uppenbart – men är han ledsen för det han gjorde?

Lars Thalén på K-Street Advisors är mest kritisk och tycker att Juholts gatlopp i medierna enbart går att skylla på usel krishantering och helt kunnat undvikas. Thaléns kritik tar fasta på vad Juholt gjorde veckorna innan Aftonbladets avslöjande. Juholt  har ju själv medgett att han kände till att Riksdagsförvaltningen hade frågor kring hur mycket bidrag han egentligen var berättigad till. Det Juholt borde ha gjort då var att proaktivt gått ut och krävt tydligare regler, och därmed helt undvika att behöva göra en pudel.

Det alla tre har gemensamt är att de helt fokuserar på det som startade Juholts kris – den (eventuellt) felaktiga ersättningen. De andra kriser som var under uppsegling (kritiken mot arbetet med skuggbudgeten och den kaotiska hanteringen av Ilmar Reepalus utspel om temporära medborgarskap) berör de nästan inte alls.

Min egen uppfattning är att Juholts krishantering har varit usel från början till slut.

Syftet med krishantering är att minimera de skador som mediernas rapportering kan orsaka. Krishantering kan tyvärr inte ändra på det som faktiskt har hänt, men rätt genomförd kan krishantering återupprätta ett förlorat förtroende. Med den definitionen kan Juholts krishantering inte ses som något annat än ett monumentalt misslyckande. Efter förra veckans händelser uppfattar de flesta Juholts besked som något som kan ändras efter par timmar, och enligt en undersökning genomförd av Metro och Yougov tror tre av fyra svenskar att Juholt ljuger.

Fina restauranger serverar inte konserverad mat

Schemalagt material riskerar att kännas lika genuint som konserverad matOch det borde inte du heller göra.

Det är inget fel på konserver, tvärtom. Men man måste vara medveten om begränsningarna. Konserverad mat utan extra kärlek smakar inte hemlagat.

Ibland gör det inget – när du varit ute i naturen flera timmar en kall söndag i november är det få saker som slår kycklingsoppa i en termos. Men samma burkkonserv, uppvärmd utan extra kärlek på söndagsmiddagen för hela släkten kommer inte att ge dig några bonuspoäng hos svärmor.

Det finns massor av verktyg som låter dig schemalägga Tweets flera veckor i förväg. De har sina användningsområden, men om du bara importerar 100 fantastiska citat av kända personer och matar ut ett om dagen får de en omisskännlig smak av konserver.

En av Twitter’s främsta funktioner att de omedelbart fångar tidsandan. Vad som engagerar användare i hela världen i just denna sekund. I förrgår dog Steve Jobs och miljoner människor Twittrade om sin desperata saknad. Det är en sån där nyhet som folk kommer ihåg var de var när de hörde den.

Hur tror du att ett automatiserat Winston Churchill- eller Mark Twain-citat känns i den kontexten?

Schemaläggning är egentligen bara motiverat i två fall:

  1. När du vill skjuta upp publiceringen några timmar så att ditt material kan ses av fler.
  2. Du har förberett en serie blogg-poster som du vill publicera över en lite längre tidsperiod för att maximera trafiken.

Men även då bör du hålla ett öga på vad som händer så att ditt material inte uppfattas som helt feltajmat, eller överskuggas av någon mycket större mediahändelse.

Som jag skrivit tidigare – genuint engagemang i sociala medier tar tid. Det ska de göra.

Steve Jobs är död och en epok går i graven

Wireds förstasida är en episk hyllning till Steve Jobs

Jag fick meddelandet om att Steve Jobs är död av en vän som bor i USA. Han ringde mig 02.13 på morgonen. Den lilla anekdoten säger mycket om hur viktigt Apple varit i mitt liv, och hur många av mina vänner som vetat om det.

 Det går inte att överdriva Apples betydelse för hur vår värld ser ut i dag – den första persondatorn, den första persondatorn med färggrafik, den första persondatorn med ett grafiskt användargränssnitt, iPod, iTunes Store, iPhone, iPad. Och då har vi ändå inte talat om vad Steve Jobs gjort på Pixar.

Steve Jobs har revolutionerat fler industrier än de flesta hinner jobba i. Han var ett geni utan motstycke i näringslivet.

Men för mig känns Steve Jobs död oerhört tung även på ett personligt plan. Jag är en äkta Apple fanboy ända sedan jag första gången använde en Mac Plus nån gång 1986. Under nästan 10 år arbetade jag som journalist och chefredaktör på MacWorld. Apple har präglat hela mitt yrkesverksamma liv och Steve Jobs har betytt mer för mig personligen än någon rock- eller filmstjärna.

Det är alltså med tårar i ögonen jag läser hyllningarna på nätet, och jag är inte ensam.

Apples hyllning till sin grundare lär bli legendarisk

Alla svenska tidningar av betydelse har idag artiklar om Steve Jobs:

Aftonbladet – Världen sörjer Steve Jobs

Computer Sweden – En hel värld sörjer Steve Jobs

DN – Världen sörjer Jobs

Expressen – Världen sörjer Steve Jobs bortgång

M3 – Steve Jobs har gått bort

MacWorld – Farväl, Steve Jobs

SvD – En estradör med fingertoppskänsla

Men ska du bara se en enda video med Steve Jobs i dag, se hans tal till Stanford’s studenter från 2005.

Stay hungry, stay foolish.

Vad är du rädd för egentligen – mer träffsäkra Facebook-annonser?

Om jag aldrig ser den här annonsen igen gör det inget.

När Facebook nu stöper om sin tjänst – igen! – blossar debatten åter upp om hur mycket de faktiskt vet om oss. En av nyheterna är något som kallas för ”friktionslös delning” och är enligt kritikerna ett ganska stort intrång i våra privatliv.

Friktionslös delning innebär att du en gång för alla kan ge en tjänst eller en app rätten att uppdatera din profilsida. Om du ger Aftonbladet den rätten kommer din profil att framöver att uppdateras med allt du läser där, oavsett om det är Katrine Kielos sågning av Håkan Juholt eller något lite mer lättviktigt.

Poängen är att du vare sig behöver klicka like eller share – allt du behöver göra är att läsa, så får dina vänner automatiskt se vad du läser. Eller ser på för video. Eller lyssnar på för musik.

Kritikerna har rätt om att friktionsfri delning är lömsk. Jo, den går att slå av. Visst, det är frivilligt. Men funktionen är utvecklad för att du ska glömma bort den, och även om du knappast kommer att få sparken för något du läst på Aftonbladet så är det inte säkert att du vill skylta med att du läser allt som publiceras om Britney Spears. Eller att du lyssnar på Celine Dion.

Vad jag däremot inte förstår är den kritik som går ut på att Facebook kartlägger ditt liv. För vad är egentligen det värsta Facebook kan göra med den informationen? Jo, deras annonser kan bli sjukt träffsäkra. Bara visa sån’t som du faktiskt är intresserad av. Eller som jag själv väljer att se det – om Facebook får veta allt om mig kommer jag aldrig mer att behöva se annonser för släktforskningsmjukvara eller jobbannonser som söker php-utvecklare.

Det här låter som ett löfte mer än ett hot – jag kan knappt vänta på att tekniken blir tillgänglig även för tv-kanaler.

Vad tycker du? Har jag missat nå’t? Lämna gärna en kommentar.

De som gillar er på Facebook är inte fans, de är läsare

Not your average fan

Det här är en lätt omarbetad version av ett blogginlägg som ursprungligen publicerades på LEWIS 360.

Att starta en Facebook-sida är nästan löjligt lätt. Allt som behövs är några klick, och sen ligger sidan uppe. Ett par mail senare har dina vänner och kollegor blivit era första fans. Men efter dessa första fans börjar det bli lite knepigare och frågan “Hur får vi fler fans?” har diskuterats på tusentals bloggar, seminarier och möten.

Problemet med dessa bloggar och seminarier är att även om de faktiskt ofta ger bra svar, så är “Hur får vi fler fans?” ofta fel fråga.

De är inte fans – de är läsare

Ordet “fans” kan vara förvirrande, eftersom det leder tankarna till fans av idrottslag och artister. Men ordet “fan” är faktiskt en förkortning av ordet fanatisk – och om vi ska vara ärliga, hur många företag utom möjligen Apple har fanatiska kunder? Vi kan nog i varje fall enas om att det krävs lite mer än ett klick med musen för att kvalificera någon som en fanatiker.

Att se era fans som läsare eller prenumeranter ligger närmare sanningen.

En överväldigande majoritet av de som gillar en Facebook-sida återkommer heller aldrig till sidan, så det enda som egentligen händer när någon gillar er sida är att de ger er tillåtelse att posta något i deras nyhetsström. Och tyvärr finns inte heller någon garanti för att ni får synas där särskilt länge.

Facebook bestämmer vad som ska synas i en användares nyhetsström med hjälp av en algoritm som kallas Edgerank. Utan att gå för djupt in på hur den fungerar kan vi här nöja oss med att konstatera att ju längre sedan en av era prenumeranter interagerade med något ni postade i deras nyhetsström, desto lägre är sannolikheten för att ni kommer att synas där igen.

Det här är ett av skälen till att antalet fans är en så dålig indikator på hur bra er Facebook-sida är – antalet fans säger nämligen inget om hur många som faktiskt ser vad ni postar. Så istället för att fundera på hur ni kan få fler fans, fråga er istället hur ni kan få fler av era befintliga fans att bli intresserade av det ni postar.

En Facebook-sida är en redaktionell produkt

När ni inser att era fans egentligen är läsare, så inser ni också att utmaningen med att driva en Facebook-sida mest liknar utmaningen med att vara en publicist. Det är en ständig kamp för att fortsätta vara engagerande och relevant. En ny prenumerant brukar nästan automatiskt öppna tidningen när den kommer, men efter de första numren är det framsidan som avgör om den blir läst. Om för många tidningar förblir oöppnade förnyar de inte prenumerationen. På samma sätt kommer för många tråkiga eller irrelevanta postningar att göra att era läsare slutar se era postningar.

När ni postar något på er Facebook-sida måste målet alltså vara att få läsarna att klicka på länkarna, öppna bilderna, titta på videofilmerna och gilla era postningar. Ju mer de klickar, ju högre Edgerank och ju mer sannolikt att de fortsätter se era postningar.

Så vad får folk att klicka? Det är det som är frågan, eller hur?

Det finns inget magiskt knep, allt hänger på vad ni själv sysslar med och vilka era läsare är. Men det finns några saker att tänka på för att fortsätta vara intressant. Ida Nilsson från Perspective Communication har postat några tips, och här är några från mig:

  • Era läsare är intresserade av er bransch och relaterade ämnen – om ni är en resebyrå kommer det mesta som har med resor, upplevelser och turism att vara intressant, även sådant som ni kanske inte erbjuder just nu.
  • Överraska! Självklart ska ni posta material som ni vet fungerar, men kom ihåg att nyckeln till att överleva i publicistbranschen är att leverera material som läsarna inte visste att de ville ha.
  • Blanda! Video, bilder och länkar fungerar på de flesta, men en del människor föredrar vanliga textuppdateringar så ni behöver lite av varje för att nå alla.
  • Var mänsklig. Håll marknadstugget borta från Facebook-sidan och att ge läsarna en glimt av vilka som uppdaterar sidan då och då skadar inte.
  • Sätt läsaren först. Läsarna förstår att ni vill sälja, men om inte minst 90 procent av det ni postar gynnar läsaren mer än er själva så kommer de att försvinna.

Det här gäller för övrigt alla sociala medier – oavsett om det är någon som följer dig på Twitter, prenumererar på din YouTube-kanal, läser din blogg eller har er i sin cirkel på Google+ så är frågan ni ska ställa er ”Vad vill mina läsare se? Vad vill de läsa?”

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 010 andra följare