Telia hyllar bara nätneutraliteten när det passar

Internetoperatörer bör vara nätneutrala. Det innebär enkelt uttryckt att de precis som Posten får betalt för att skicka paket från en avsändare till en mottagare utan att inspektera innehållet i paketet eller avsändaren eller mottagaren. Det är givetvis olagligt att skicka ett paket med knark till en person, men de som får fängelse är avsändaren och eventuellt mottagaren – inte brevbäraren. (Du kan läsa mer här och här.)

När det gäller piratkopiering har Telia länge varit motståndare till att inspektera trafiken. De har framhållit att de bara är just en leverantör av infrastruktur och att de inte kan ta på sig ett ansvar för hur den infrastrukturen används. Såhär sa Telias Patrik Hiselius när det efter Pirate Bay-domen 2009 stog klart att internetleverantören Black Internet hade ett ansvar för vad Pirate Bay gjort med den internetuppkoppling Black Internet tillhandahållit:

… det är helt klart en viktig principiell fråga för hela branschen. Den allra viktigaste frågan för ett fritt och öppet internet med bibehållande yttrandefrihet är att inte ålägga mellanhänderna ett ansvar över vad folk kommunicerar med varandra över internet. Håll mellanhänder fria från ansvar.

Men nu när deras egen affärsmodell är hotad är det ett annat ljud i skällan. Då åker det fagra talet om nätneutralitet och att enbart vara en leverantör av infrastruktur ut. Då tvekar man inte att inspektera varje paket innan det skickas iväg, och stoppa paket med ett visst – för Telia obehagligt – innehåll. Hyckleri kallar vi det.

Telias beslut att blockera Skype och andra VOIP-lösningar handlar med andra ord om mycket mer än bara möjligheten att ringa billiga samtal till utlandet.

För övrigt anser jag att rökning borde förbjudas.

Juholt-affären är ett skolboksexempel på usel krishantering

Efter förra veckans mediedrev mot Håkan Juholt kommer den obligatoriska utvärderingen. Gott så, för det begicks många misstag på flera håll och det finns mycket att lära.

Juholt själv och socialdemokraterna får både ris och ros för sitt sätt att krishantera. Paul Ronge tycker att Juholt trots allt gjorde det mesta rätt – han tog direkt tag i situationen och kallade till presskonferens. På presskonferensen tog han sedan ansvar för det fel han gjort, bad om ursäkt och berättade hur han tänkte rätta till felet. Det är krishantering 1A, även känt som ”att göra en pudel”. I och med att Juholt trots allt fick fortsatt förtroende av socialdemokraternas verkställande utskott menar Ronge att krishanteringen var lyckad.

I efterhand kan man konstatera att det var ett misstag av Juholt att kalla till presskonferens innan han tagit reda på alla fakta. Aftonbladet påstod att regelverket var glasklart, men vid en närmare granskning visade det sig att det faktiskt var ganska otydligt.

Sandro Wennberg på PR-byrån Westander är därför kritisk till Juholts krishantering. Han tycker att den snabba och dåligt förberedda pudeln innebar att Juholts berättelse behövde ändras vid ett flertal tillfällen, vilket skadade förtroendet för Juholt. Wennberg påpekar också att den snabba pudeln innebar att Juholt misslyckades med att visa att han frågan på allvar. Att Juholt är ledsen för att han orsakat en förtroendekris för socialdemokratin är uppenbart – men är han ledsen för det han gjorde?

Lars Thalén på K-Street Advisors är mest kritisk och tycker att Juholts gatlopp i medierna enbart går att skylla på usel krishantering och helt kunnat undvikas. Thaléns kritik tar fasta på vad Juholt gjorde veckorna innan Aftonbladets avslöjande. Juholt  har ju själv medgett att han kände till att Riksdagsförvaltningen hade frågor kring hur mycket bidrag han egentligen var berättigad till. Det Juholt borde ha gjort då var att proaktivt gått ut och krävt tydligare regler, och därmed helt undvika att behöva göra en pudel.

Det alla tre har gemensamt är att de helt fokuserar på det som startade Juholts kris – den (eventuellt) felaktiga ersättningen. De andra kriser som var under uppsegling (kritiken mot arbetet med skuggbudgeten och den kaotiska hanteringen av Ilmar Reepalus utspel om temporära medborgarskap) berör de nästan inte alls.

Min egen uppfattning är att Juholts krishantering har varit usel från början till slut.

Syftet med krishantering är att minimera de skador som mediernas rapportering kan orsaka. Krishantering kan tyvärr inte ändra på det som faktiskt har hänt, men rätt genomförd kan krishantering återupprätta ett förlorat förtroende. Med den definitionen kan Juholts krishantering inte ses som något annat än ett monumentalt misslyckande. Efter förra veckans händelser uppfattar de flesta Juholts besked som något som kan ändras efter par timmar, och enligt en undersökning genomförd av Metro och Yougov tror tre av fyra svenskar att Juholt ljuger.

Steve Jobs är död och en epok går i graven

Wireds förstasida är en episk hyllning till Steve Jobs

Jag fick meddelandet om att Steve Jobs är död av en vän som bor i USA. Han ringde mig 02.13 på morgonen. Den lilla anekdoten säger mycket om hur viktigt Apple varit i mitt liv, och hur många av mina vänner som vetat om det.

 Det går inte att överdriva Apples betydelse för hur vår värld ser ut i dag – den första persondatorn, den första persondatorn med färggrafik, den första persondatorn med ett grafiskt användargränssnitt, iPod, iTunes Store, iPhone, iPad. Och då har vi ändå inte talat om vad Steve Jobs gjort på Pixar.

Steve Jobs har revolutionerat fler industrier än de flesta hinner jobba i. Han var ett geni utan motstycke i näringslivet.

Men för mig känns Steve Jobs död oerhört tung även på ett personligt plan. Jag är en äkta Apple fanboy ända sedan jag första gången använde en Mac Plus nån gång 1986. Under nästan 10 år arbetade jag som journalist och chefredaktör på MacWorld. Apple har präglat hela mitt yrkesverksamma liv och Steve Jobs har betytt mer för mig personligen än någon rock- eller filmstjärna.

Det är alltså med tårar i ögonen jag läser hyllningarna på nätet, och jag är inte ensam.

Apples hyllning till sin grundare lär bli legendarisk

Alla svenska tidningar av betydelse har idag artiklar om Steve Jobs:

Aftonbladet – Världen sörjer Steve Jobs

Computer Sweden – En hel värld sörjer Steve Jobs

DN – Världen sörjer Jobs

Expressen – Världen sörjer Steve Jobs bortgång

M3 – Steve Jobs har gått bort

MacWorld – Farväl, Steve Jobs

SvD – En estradör med fingertoppskänsla

Men ska du bara se en enda video med Steve Jobs i dag, se hans tal till Stanford’s studenter från 2005.

Stay hungry, stay foolish.

Godisföretaget som lyssnade

För en vecka sedan i dag publicerade hd.se krönikan “Ni sliter själen ur mig”, skriven av Patrik Lundberg. Krönikan handlar om den vardagsrasism Patrik möter som asiat, och nämner i förbifarten att där GB för några år sen fick löpa gatlopp i pressen för sin glass Nogger Black så är det ingen som reagerar på att Fazers godis Kinapuffar pryds av en väldigt gammalmodig nidbild av asiater.

Helsingborgs Dagblad är en stor lokaltidning, men den har normalt sett inget större inflytande på riksplanet. Men i de sociala medierna fick krönikan vingar, det Twittrades och Facebookades och bloggades. Patrik’s lågmälda sorg och slutraden ”För jag vill leva i Norden. Men ungefär en gång i veckan vill jag bara dö.” träffade uppenbarligen rakt i hjärtat på många svenskar.

Till skillnad från GB behövde dock inte Fazer löpa gatlopp i medierna. Söker du på Fazer Kinapuffar på Twingly hittar du inga rasande blogginlägg från den 13 september.

Men trots att de reaktionerna inte riktade in sig mot Fazer har de ändå lyssnat och tagit till sig av kritiken. Aftonbladet, Expressen, DN och SvD har idag artiklar om att den asiatiska nidbilden ska försvinna från påsen.

Ingen Twitterstorm. Ingen bloggbävning. Ändå lyssnar företagen. Något har hänt.

Jo, sociala medier tar tid. Det ska de göra.

Visma SPCS har precis presenterat en undersökning där det visar sig att bara knappt var femte småföretagare använder sociala medier. Ungefär 0.5 procent, alltså en på tvåhundra småföretagare, använder Twitter.

Det är intressant att se ryggmärgsreflexen hos oss som jobbar med de här sakerna. Vi som är övertygade om de sociala mediernas förträfflighet. Snabbt som ögat producerar kollektivet en lista med 10 exempel på småföretagare som är fantastiskt duktiga på sociala medier. En annan sätter ihop en lista med bra råd om hur man kan effektivisera arbetet med sociala medier.

Och det är inte det att de här människorna har fel. Men de missar poängen.

Det finns nog fortfarande de som är lite rädda för sociala medier, det är nog en hel del som är osäkra på exakt hur de ska göra, och naturligtvis de som inte riktigt förstår poängen. Men när jag pratar sociala medier är det sällan det här som är avgörande. Den absolut vanligaste invändningen jag möter är att det inte finns resurser eller tid.

Annonser kanske inte är den aktivitet som ger bäst ROI, men de har en fördel som sociala medier inte har – förutom pengar krävs det nästan ingenting av företaget. Sociala medier däremot kräver tid. Och det ska de göra – det handlar om relationer och dialog med kunderna trots allt. Du kan effektivisera arbetet, men till syvende och sidst är det så att din ROI står i proportion till hur mycket du satsar. Vi gör inte småföretagarna någon tjänst genom att förneka det.

Uppdatering: Det finns en hel del tjänster på nätet som är framtagna för att göra sociala medier enklare att hantera för de som försöker vara närvarande i många olika sociala medier, eller som vill skriva ett gäng uppdateringar och schemalägga dem för senare publicering. De här tjänsterna är onekligen väldigt bekväma, men en undersökning som publicerades nyligen visar att de tyvärr kan vara väldigt ineffektiva. Använder du ett externt verktyg för att uppdatera Facebook så minskar interaktionen från dina fans med upp till 70 procent. Uttryckt lite annorlunda så är det tre gånger mer sannolikt att dina fans ser och agerar på dina manuella uppdateringar, jämfört med om du postat dem via t ex Hootsuite.

Ola Lindholm fälld – tidningskrönika 13/9

Ola Lindholm blev som väntat fälld för ringa narkotiabrott. När åklagaren kunde visa att Ola hade rester av kokain i sin urin och Ola vägrade att förklara hur det gått till hade rätten inte så mycket annat val. Att bara hävda att man är oskyldig utan att gå in på detaljer håller inte, och det trodde ju inte ens Ola själv.

Straffet är 30 dagsböter a 50 kronor, i princip ingenting, speciellt inte med tanke på den groteskt hårda moraliska dom som media och arbetsgivare redan utfärdat.

Hade Ola kunnat rädda sig med bättre krishantering? Vissa tror det, själv är jag inte alls lika övertygad. Men det verkar som att Ola kanske kan få rätt i sina förutsägelser i Hübinette i förra veckan: snart är det här glömt och telefonerna börjar ringa igen. SVT utesluter inget, men det tar nog mer än 3 månader, och rimligtvis blir det i andra sammanhang.

Ola säger sig ha nåt stort på gång, men exakt vad vill han ännu inte gå in på.

Han är i varje fall konsekvent.

Uppdatering: Den 22 september, lite drygt en vecka efter domen och två veckor efter Ola’s egen förutsägelse om att han skulle få jobb inom några månader, står det klart att Ola kommer att få jobb i TV-branschen igen. Det är ITV Studios Nordics som anställt honom som kreativ producent.

Den totala frånvaron av krishantering

Ola Lindholm, även kallad knarkOla eller bara #kOla på Twitter, var den stora intervjun i gårdagens Hübinette (#hubinette) i SVT. Håkan Juholt får ursäkta, igår var han bara uppvärmningsakten.

Intervjun hade utannonserats som den enda intervju Ola skulle göra med anledning av knarkskandelen från i våras – var det nu vi skulle få veta hur det egentligen låg till?

I sak framkom inget nytt. Ola fortsätter att hävda sin oskuld, precis som han gjort sen första början. Utöver det vägrade han nu liksom i alla andra sammanhang att gå in på fler detaljer.

Twitter exploderade självklart av kommentarer från experter och vanligt folk, och ska man hårdra det finns det två huvuduppfattningar: Dels de som tycker att han krishanterar uselt, dels de som uttrycker respekt för Olas val att inte spela med i mediecirkusen.

Vi som jobbar med PR utgår från att när drevet går så ska man krishantera. Slår du upp ”Drogskandal” i ”Krishantering för nybörjare” hittar du följande råd: Erkänn att du har problem, be alla om ursäkt och skriv in dig på behandlingshem. Se även Kicki Danielsson och Gudrun Schyman för fallstudier.

Så när Ola inte gör något av detta förstår vi ingenting.

Men den krishantering PR-konsulter sysslar med handlar om att minimera de skador som media genom sin enorma genomslagskraft kan orsaka. Att rädda det som räddas kan.

Kanske insåg Ola tidigt att anklagelserna räckte för att han skulle bli av med sina jobb, alldeles oavsett vad en avlägsen rättegång eventuellt skulle visa. Att i hans fall handlade krishanteringen om att rädda familjen, för resten var förlorat.

Och då är frågan om inte tystnad är ganska effektivt.

Andra som också bloggat om Ola Lindholm: Emanuels randanmärkningar, signerat KJELLBERG, Paul Ronge, Deepedition

Och naturligtvis har även Aftonbladet skrivit. Liksom Expressen (video), Resume och Dagens Media.

 Uppdatering: Jag har förstått att det kan uppfattas som att jag tycker Olas strategi är ett föredöme, men det tycker jag inte. Jag försöker bara förstå varför han agerar i strid mot alla grundläggande krishanteringsregler – och den enda förklaring jag kan komma på är att han inte ens försökt krishantera. Det är inte en strategi jag rekommenderar, tvärtom håller jag med Paul Ronge om att om du hamnar i en kris bör du ta hjälp av en utomstående, om så bara en kompis.

Nu har det hänt igen – folk får sparken efter att ha betett sig som idioter på Facebook

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg om behovet av att ha en policy för sociala medier. Självklart måste en sån policy vara detaljerad och ge exempel och den måste anpassas efter bransch, företag och kultur. Men i de allra flesta fall räcker det med att ha en grundläggande princip klar för sig, och den kan sammanfattas i tre ord: Var inte dum.

Ändå händer det igen. Aftonbladet rapporterar om tre anställda på IT-företaget Goexcellent som yttrat sig om sin chef i hotfulla ordalag på Facebook. Ett av hoten är polisanmälda och de tre anställda har fått sparken. Jag tänker inte ta ställning till om det är rätt eller fel att de fått sparken, det finns andra som argumenterar för och emot. Jag nöjer mig med att konstatera att diskussionen hade varit akademisk för dessa tre anställda, om de bara tänkt efter lite innan de skrev.

Anonymitet är viktigt – men anonyma näthatare söker inte dialog

Igår meddelade DN, Expressen och Aftonbladet alla att de inte längre kommer att tillåta anonyma kommentarer på sina sajter – deras analys är att ingen vill stå för att de är rasister som kräks könsord över unga kvinnliga skribenter.

En rad personer hävdar istället att hade journalisterna bara varit mer närvarande i kommentarsfälten hade näthatet inte varit lika utbrett. De menar att det är viktigt att kunna vara anonym i sina kontakter med media och journalister.

Under slutet av 90- och början på 2000-talet var jag community manager på MacWorlds diskussionsforum, och mot den bakgrunden tycker jag att det är en lite naiv analys, av flera skäl:

  • Det tar det väldigt mycket tid att verkligen ha en dialog med läsarna, ibland till och med mer tid än att göra själva artikeln. Det är tid som de kunde ägnat åt att skriva fler engagerande artiklar. Och det är dyrt.
  • Den som anonymt pratar om en islamsk ockupation eller en judisk världskonspiration och som kallar alla som inte tycker lika för horor och fittor är mycket sällan intresserad av dialog.
  • En enskild journalist skulle drunkna bland hundratals hatfyllda kommentatorer, så jag är tveksam till hur mycket det skulle hjälpa.

Anders Mildner skrev i en krönika för några veckor sedan att tidningarnas kommentarsfält är som en fritidsgård utan ledare, och att vi därför inte kan vara särskilt förvånade över att de inte längre fungerar. Det kanske är sant. Men om det är så – vad hade en fritidsledare gjort om det kom ungdomar som rökte, söp och angrep alla i sin närhet? Slängt ut dem förstås!

Varför ska inte tidningar ha samma möjligheter?

Sveriges problem beror knappast på för hög produktivitet

Hajade till när jag läste en debattartikel som presenterades med rubriken “Arbetsmarknaden för fixerad vid produktion. Läs rubriken en gång till. Det är något kusligt med den. Vi har en marknad som definitionsmässigt utgörs av de som vill köpa produktion, och de som vill sälja den. Bara någon som fullständigt missuppfattat vad arbetsmarknaden handlar om kan säga att den är för fokuserad på produktion. Produktion är det enda den ska fokusera på.

De allt högre kraven på arbetsmarknaden har ett par naturliga förklaringar – den ständigt ökande konkurrensen från länder som försöker höja sin egen produktivitet och därmed även sin levnadsstandard, och i den offentliga sektorn där vi skattebetalare vill att våra pengar används effektivt. Vi vill att våra barn blir väl omhändertagna i utbildningsväsendet och att våra föräldrar ska slippa stå i kö i åratal för att få en ny höftled.

Det är uppenbart att inte alla klarar den här pressen, och det är egentligen inte så intressant varför det är så. Dessa människor har rätt till en plats i samhällsgemenskapen ändå. Men lösningen är inte att arbetsmarknaden ska sänka sina krav på produktivitet ännu mer. Det svenska fokuset på ”balans i livet” är tillräckligt problematiskt som det är.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 010 andra följare