Min poäng är att jag inte delar den oron. Regisserad eller inte så måste man hantera en storm när den kommer.

Jag håller till stor del med dig i din beskrivning av problemet och konsekvenserna. Det är oftast inte rimligt att ett i och för sig löjligt telefonsamtal från ett telekomföretag ska få så mycket uppmärksamhet. Samtidigt är det ju långt från alla företagsdissar som får viral spridning. Den här stackars telemarketing-personen du nämner får klä skott för en hel bransch av kläm-käcka, om-jag-tjatar-ditt-förnamn-om-och-om-igen-tror-du-kanske-att-vi-känner-varandra-typer som vi alla stör oss på.

Jag menar också att det beteende som kan debatteras och ifrågasättas på individnivå, får andra dimensioner när vi pratar om fenomen som går igen i alla sociala medie-kanaler. Man kan jämföra med demokrati. Efter valet 2010 var det nog många socialdemokrater som var oerhört besvikna över utgången, och som svor över enskilda väljare som de tyckte valt fel. Men valresultatet var definitionsmässigt rätt.

Massiva kritikstormar i sociala medier kan vara överdrivna reaktioner och omotiverade i något slags objektivt perspektiv, men som förvaltare av ett varumärke skulle det oroa mig om något jag upplever som en ganska liten grej plötsligt ger upphov till tusentals reaktioner. Då rör det sig större saker under ytan som jag kanske inte ens var medveten om.

Det är en ganska stor skillnad på att stå upp för sin sak och att bara vilja dissa ett företag som man inte gillar. Som jag skrev i mitt inlägg har jag länge prisat hur sociala medier ger den lilla människan makt, men om vi missbrukar makten genom att slentrianmässigt dela och gilla negativa historier vi inte har en aning om är sanna eller inte, så skapar det inte någon konstruktiv dialog.

Kritik gör företag bättre, men en ständigt pågående krishantering som inte är motiverad riskerar att ta värdefulla resurser från annat som organisationen skulle kunna prioritera istället.

I det klimatet är det inte så konstigt att telekomoperatörerna funderar på hur de ska kunna skydda sina affärsmodeller genom att reglera att vissa data ska behandlas annorlunda än andra.

Politikerna är inte de enda som bidragit till den här utvecklingen – men de har definitivt lett den.

Finns det förresten något i Telekompaketet som hindrar enskilda stater att införa nätneutralitetskrav? Nederländerna har ju t.ex. en nätneutralitetslag – införd ganska nyligen tror jag.

För övrigt är kombinationen datalagringsdirektiv och blockering av viss trafik intressant. Jag har mejlat PTS och frågat om de ISP:er som använder någon form av deep-packet-inspection kan bli skyldiga att lagra mer data (eftersom mängden data som de behandlar – en term som används i den nya lagen – ökar).