Enskilda tjänster är ointressanta – det är modellen som är viktig

Computer Sweden skriver i dag en artikel om att Twitter är på tillbakagång. Jag är inte särskilt förvånad, att det är en backlash på gång skrev jag ju redan i höstas. Jag har inte väldigt mycket mer att tillägga, men har några kommentarer:

Visst är sociala medier hajpat just nu, men vad det handlar om är egentligen inget konstigt. Tekniken har under de senaste 10 åren kommit ikapp människans urgamla behov av att kommunicera med varandra. Tittar man på vad folk skriver om mest på nätet – mode, politik, sin vardag, nyheter, tv, kultur – är det identiskt med vad folk pratar om mest när de träffas på krogen eller hemma hos varandra. Det är inte nytt. Det lär inte försvinna.

Något som är nytt och som tekniken fört med sig är att det för första gången är möjligt för företag och organisationer att följa och vara med i samtalen. Forskaren Jeanette Fors spekulerar i att det här kommer att leda till att färre personer vill vara med på Facebook, men där tror jag att hon har fel. De företag som vill vara med i samtalen på nätet gör det på samma vilkor som alla andra, eller rättare sagt, de måste vara till och med mer ödmjuka än ”vanliga” användare. Företag som bara trycker ut reklambudskap utan att lyssna får kalla handen – de ignoreras, deras inlägg raderas eller de bannas beroende på vilket medium vi pratar om. Men det är sällan användarna som flyttar.

Det här är också en av förklaringarna till att det är svårt att definiera ett tillvägagångssätt annat än i väldigt lösa ordalag. Att tro att det ska finnas ett tillvägagångssätt för företag i sociala medier är lite som att tro att det finns ett enda tillvägagångssätt för att hitta en partner. Allt beror på vem du är, vem den andre är och vad du vill uppnå.

Vill du läsa mer har även Brit Stakston skrivit klokt om detta.

Nu är det Social Media Backlash för hela slanten

De flesta är nog bekanta med Gartners hypekurva:

Gartner's hype curve

Först är det ingen utom early adopters som hört talas om det nya, sen stiger förväntningarna något oerhört och alla pratar om det, och sen kommer back lash:en när det går 13 på dussinet som dissar det nya. Och till sist blir tekniken okontroversiell och mainstream.

Just nu har vi en liten backlash för sociala medier i allmänhet och Twitter i synnerhet.

Stämningarna kring Twitter liknar, precis som Deeped redan för ett tag sedan påpekade, de man hörde om Facebook under senhösten 2007. Där fanns de som gick med för att testa, snabbt tröttnade på alla spel, och dramatiskt tillkännagav att de skulle släcka ner sina konton, var det 1 november?

Facebook idag är lika coolt som telefonkatalogen

Redan då hävdade jag att Facebook skulle bli odramatiskt – ungefär lika coolt som att vara med i telefonkatalogen, men samtidigt lite konstigt om man inte var med. Vi är inte där än, men vi är på god väg mot tremiljonersstrecket. Det är ungefär en tredjedel av alla svenskar eller nästan 40 procent av alla online.

Twitter är bara en liten rännil i jämförelse, en tummelplats för social media-evangelister, media- kommunikations- och marknadsföringsfolk, journalister och en hel del wannabes. Och det diskuteras otroligt mycket om Twitter på Twitter, precis som det diskuteras mycket om bloggar på bloggar. Och om media i media.

Men jag tror att man gör sig själv en ernorm otjänst om man väljer att inte se till potentialen.

Historien visar att vi alltid undervärderar kommunikationstekniken

När Internet startades befolkades det av datanördar. Den som tittade på Internet i dess barndom och inte tänkte längre än näsan räckte hade ganska lätt kunnat avfärda det med ”det här är överflödigt, informationen är inte jätterelevant och inte så intressant heller”.

När webben uppfanns var det som ett verktyg för forskare. Under 90-talet avfärdades webben gång på gång som ”ointressant” eller ett ställe där det ”bara fanns porr” av samma kortsiktiga människor. Varför skulle de som campar utanför Gekås bry sig om det här?

En fantasilös person som spelade poker online i början på 90-talet (irc-baserat, dvs med textgränssnitt) skulle aldrig ha förutsett det tidiga 2000-talets explosion av pokersajter. ”Poker handlar om att spela motspelaren, och hur gör man det om man inte ser honom?” Fråga Isildur1

Historien är full av den här typen av missförstånd – i telefonens barndom trodde man att ett av de stora användningsområdena skulle bli att ringa in och lyssna på konserter på distans …

Men vi människor älskar att kommunicera och anammar snabbt ny teknik om den hjälper oss att göra just det.

Mikrobloggandet är inte ännu en kanal – det är en helt ny typ av kanal

Jag ser samma potential i mikrobloggandet, där Twitter i dag är störst. Till skillnad från nästan alla andra sociala nätverk fungerar mikrobloggar verkligen som ett cocktail-party. Du behöver inte sätta upp en komplicerad profil, utan det tar bokstavligt talat en minut att komma igång. Du behöver inte känna nån för att delta, utan kan komma i kontakt med nästan vem som helst. Har du nåt vettigt att tillföra välkomnas du, annars inte.

Att tro att mediaeliten kommer få behålla den här typen av infrastruktur för sig själva är förbluffande närsynt och historielöst. Speciellt när det framförs av folk som ska vara proffs på området.

Med det sagt – jo, det är mycket hallelujah nu. Jag känner det själv när jag läser vissa inlägg om sociala medier, och jag ser det på mina kollegor när jag berättar om ytterligare ett socialt nätverk. Sociala medier kan inte ersätta tradmedia, närvaro på Twitter räcker inte för att bättra på imagen, och det råder fortfarande stor förvirring om vilka mått som är relevanta och hur man faktiskt ska bära sig åt för att ta fram dessa mått. Och var i h-e finns pengarna egentligen?

Men istället för att hänga upp sig på allt Twitter inte är idag – titta på vad det redan är, och vad det kan bli. Det jag ser på Twitter är inte bara ännu en kanal bland många andra – det är en helt ny typ av kanal.

Eller vad tror du? Kommentera gärna här nedanför.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 010 andra följare