Ta kontroll över konversationen på din blogg

Vintage Treasure Troll

Riktiga internet-troll är sällan så här söta.

I dagarna berättade Newsmill att man stängt kommentarsfunktionen. Vill du kommentera eller svara på en debattartikel på Newsmill framöver kan du göra det på en egen blogg och länka, eller så kan du skicka in det till Newsmill för publicering som en separat debattartikel.

Bakgrunden till Newsmills beslut är resursbrist. Skribenterna har abdikerat och Newsmills redaktion har helt enkelt inte tid att hålla efter alla troll, och inte heller kunskap att hantera frågor på det ämne som debatteras. Resultatet har blivit att kommentarsfälten blivit en illaluktande kloak fylld av hat.

Att kommentarerna stängs får omedelbart två effekter: Kvaliteten på de kommentarer som görs kommer att höjas väsentligt. Antalet kommentarer kommer att minska dramatiskt. För en sajt som ska vara en renodlad debattsajt är det här självklart förödande. Och självklart har det lett till en hel del debatt där jag tycker att både Opassande och Sofia Mirjamsdotter skrivit väldigt klokt.

Kommentarernas vara eller icke vara på mediasidor är ett svårt ämne, men för företagsbloggare finns det ett par lärdomar att dra av Newsmills beslut:

  1. Det är ofta kommentarerna som gör en blogg intressant – men som skribent behöver du engagera dig även efter att du postat. När du funderar på hur mycket tid det tar att skriva en bloggpost, glöm inte att räkna med tiden det tar att besvara kommentarerna.
  2. Det är ditt forum, så du kan bestämma vad som är OK och vad som inte är OK. Sätt upp regler och var tydlig med dem. Vanliga regler är till exempel att personangrepp och rasistiska kommentarer inte är tillåtna, men det kan också var att kommentarer ska hålla sig till ämnet.
  3. Lär dig känna igen trollen och ignorera dem. Trollen är inte där för att diskutera, bara för att provocera, och de har till synes oändligt med tid och energi. De vrider diskussionen till hetsig och hatisk argumentation – och det stänker på ert varumärke.

Vad tycker du är viktigast för att få ett bra diskussionsklimat på din blogg?

Den bästa krishanteringen är den som aldrig behöver göras

I dag är krishantering något som de flesta är medvetna om, och som de flesta kan ge ett antal exempel på. I tidningarna uttalar sig experter med jämna mellanrum om hur bra – eller dåligt – krishanteringen har skötts vid olika tillfällen.

Problemet är bara att krishanteringen redan misslyckats i de flesta fall vi läser och hör talas om. Ett typexempel på ett sån’t fall är det amerikanska försäkringsbolaget Progressive.

Progressive har en försäkring som gör att om du är inblandad i en bilolycka, och den andra bilföraren inte är fullt försäkrad, så täcker Progressives försäkring upp för det så länge du inte var vållande. Förra sommaren dödades en av Progressives försäkringstagare när den andra bilföraren körde mot rött. Progressive vägrar dock att betala och har gått så långt som att försvara den förare som körde mot rött – den som alltså dödade deras kund – för att de ska slippa betala.

När det här hamnade i sociala medier blev det naturligtvis en storm. Det började med att offrets bror skrev ett inlägg på sin blogg, varpå Progressive skrev ett ganska klantigt formulerat svar. Brorsan och Progressive postade ytterligare ett par gånger, innan Seth Godin tog upp det på sin blogg.

Ridå. Efter det har story spritt sig över hela nätet.

Det går självklart att ha synpunkter på hur Progressive har hanterat kommunikationen i det här ärendet, både före och efter att det blev en kris, men i grund och botten handlar inte det här om krishantering. Den här krisen hade aldrig behövt uppstå.

En god princip för att undvika att hamna i blåsväder är nämligen att ställa sig följande fråga: ”Vad händer om det jag gör nu hamnar på Aftonbladets löp i morgon?” Den person på Progressive som bestämde att de skulle försvara den bilförare som dödat en av deras kunder måste missat den lektionen.

Nu är det Social Media Backlash för hela slanten

De flesta är nog bekanta med Gartners hypekurva:

Gartner's hype curve

Först är det ingen utom early adopters som hört talas om det nya, sen stiger förväntningarna något oerhört och alla pratar om det, och sen kommer back lash:en när det går 13 på dussinet som dissar det nya. Och till sist blir tekniken okontroversiell och mainstream.

Just nu har vi en liten backlash för sociala medier i allmänhet och Twitter i synnerhet.

Stämningarna kring Twitter liknar, precis som Deeped redan för ett tag sedan påpekade, de man hörde om Facebook under senhösten 2007. Där fanns de som gick med för att testa, snabbt tröttnade på alla spel, och dramatiskt tillkännagav att de skulle släcka ner sina konton, var det 1 november?

Facebook idag är lika coolt som telefonkatalogen

Redan då hävdade jag att Facebook skulle bli odramatiskt – ungefär lika coolt som att vara med i telefonkatalogen, men samtidigt lite konstigt om man inte var med. Vi är inte där än, men vi är på god väg mot tremiljonersstrecket. Det är ungefär en tredjedel av alla svenskar eller nästan 40 procent av alla online.

Twitter är bara en liten rännil i jämförelse, en tummelplats för social media-evangelister, media- kommunikations- och marknadsföringsfolk, journalister och en hel del wannabes. Och det diskuteras otroligt mycket om Twitter på Twitter, precis som det diskuteras mycket om bloggar på bloggar. Och om media i media.

Men jag tror att man gör sig själv en ernorm otjänst om man väljer att inte se till potentialen.

Historien visar att vi alltid undervärderar kommunikationstekniken

När Internet startades befolkades det av datanördar. Den som tittade på Internet i dess barndom och inte tänkte längre än näsan räckte hade ganska lätt kunnat avfärda det med ”det här är överflödigt, informationen är inte jätterelevant och inte så intressant heller”.

När webben uppfanns var det som ett verktyg för forskare. Under 90-talet avfärdades webben gång på gång som ”ointressant” eller ett ställe där det ”bara fanns porr” av samma kortsiktiga människor. Varför skulle de som campar utanför Gekås bry sig om det här?

En fantasilös person som spelade poker online i början på 90-talet (irc-baserat, dvs med textgränssnitt) skulle aldrig ha förutsett det tidiga 2000-talets explosion av pokersajter. ”Poker handlar om att spela motspelaren, och hur gör man det om man inte ser honom?” Fråga Isildur1

Historien är full av den här typen av missförstånd – i telefonens barndom trodde man att ett av de stora användningsområdena skulle bli att ringa in och lyssna på konserter på distans …

Men vi människor älskar att kommunicera och anammar snabbt ny teknik om den hjälper oss att göra just det.

Mikrobloggandet är inte ännu en kanal – det är en helt ny typ av kanal

Jag ser samma potential i mikrobloggandet, där Twitter i dag är störst. Till skillnad från nästan alla andra sociala nätverk fungerar mikrobloggar verkligen som ett cocktail-party. Du behöver inte sätta upp en komplicerad profil, utan det tar bokstavligt talat en minut att komma igång. Du behöver inte känna nån för att delta, utan kan komma i kontakt med nästan vem som helst. Har du nåt vettigt att tillföra välkomnas du, annars inte.

Att tro att mediaeliten kommer få behålla den här typen av infrastruktur för sig själva är förbluffande närsynt och historielöst. Speciellt när det framförs av folk som ska vara proffs på området.

Med det sagt – jo, det är mycket hallelujah nu. Jag känner det själv när jag läser vissa inlägg om sociala medier, och jag ser det på mina kollegor när jag berättar om ytterligare ett socialt nätverk. Sociala medier kan inte ersätta tradmedia, närvaro på Twitter räcker inte för att bättra på imagen, och det råder fortfarande stor förvirring om vilka mått som är relevanta och hur man faktiskt ska bära sig åt för att ta fram dessa mått. Och var i h-e finns pengarna egentligen?

Men istället för att hänga upp sig på allt Twitter inte är idag – titta på vad det redan är, och vad det kan bli. Det jag ser på Twitter är inte bara ännu en kanal bland många andra – det är en helt ny typ av kanal.

Eller vad tror du? Kommentera gärna här nedanför.

Bloggar vinner nästa val

Snubblade över en ledare som Karlskoga-Kuriren publicerade för en vecka sen, med anledning av DNs av många kritiserade artikel att en tredjedel av de bloggande riksdagsledamöterna ”skriver för kråkorna”. I ledaren hävdar KK att ”Bloggar vinner inga val”. Rubriken är förståss lite provocerande. KK är inte fullständiga idioter, och andemeningen är naturligtvis att utan vettig politik spelar det ingen roll om riksdagsledamöterna bloggar. Men bara det faktum att de sätter rubriken som de gör, visar ändå att de fullständigt missat hur stort bloggande är i Sverige. Enligt en undersökning från Indikat Internet bloggar 1/3 av svenskarna minst en gång i månaden. Det är tre miljoner människor! Nu är förmodligen inte alla dessa röstberättigade, men ändå – tre miljoner! Och de som skriver bloggar, läser bloggar.

Även om man helt missat bloggarnas betydelse för valutgången i USA 2004, och sociala mediers betydelse för valutgången i USA 2008 så måste man väl ändå inse att en kanal som berör tre miljoner svenskar definitivt har en stor betydelse för valutgången. Att blogga är naturligtvis ingen ursäkt för att inte ha en vettig politik – men det är väl inte valmöten, reklam, morgonsoffor, debatter eller dörrknackning heller?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 010 andra följare