Det hade varit självcensur av Wikileaks att inte publicera

De politiker som nu på grund av Cablegate mer eller mindre förtäckt argumenterar för inskränkningar i yttrandefriheten har bara fått en ursäkt att framföra åsikter de alltid haft. Yttrandefrihet och fria medier är definitionsmässigt något som enbart gynnar oss vanliga samhällsmedborgare. Politiker och andra makthavare har väldigt lite att vinna på fria medier. Jag tror visserligen att ledarna för världens demokratier i princip är för yttrandefrihet och fria medier – men i praktiken vore deras jobb otroligt mycket lättare om de slapp vara oroliga för hur media skulle reagera. Visa mig någon politiker som inte svurit över att media rotat fram fakta de helst inte hade velat ha belysta.

Men medias uppgift är inte att vara politiker till lags – medias uppgift är att granska makthavare och exponera de värsta avarterna. ”Androm till varnagel” som det hette förr.

Därför är det rätt skrämmande att höra att hur vissa journalister argumenterar för att Wikileaks publiceringen var felaktig, eftersom den kan komma att leda till inskränkningar av yttrandefriheten.

I mina öron är det här inget annat än en uppmaning till självcensur. Om media inte kan publicera något de vet är rätt och relevant för sina läsare av rädsla för direkta eller indirekta repressalier, vad är yttrandefriheten då värd?

Axel Andén på Mediavärlden har skrivit klokt om detta.

Uppdatering: Precis när jag publicerat hittade jag ett inslag där Joakim Jardenberg pratar klokt om Wikileaks och det öppna Internet.

Vad tycker du?

Därför kommer jag INTE att rösta på Piratpartiet

I ett av mina första blogginlägg beskrev jag varför jag skulle rösta på Piratpartiet. I mångt och mycket handlade det om en proteströst. I grund och botten tycker jag att Alliansen har gjort ett väldigt bra jobb i regeringsställning. Jag tyckte det för ett år sedan, och jag är än mer övertygad i dag. Det enda område där jag anser att Alliansen har gjort bort sig fullständigt är när det gäller integritetsfrågan. FRA, Ipred, Telekompaketet är alla exempel på att regeringen sätter statens intressen före medborgarnas, och det går emot allt jag står för.

Förra våren seglade Piratpartiet upp som ett oslipat men dock fräscht alternativ. De hade den personliga integriteten som egentligen enda fråga, och det kändes bra.

Med stigande förvåning har jag sen dess sett fler och fler uttalanden som känns mycket märkliga och som jag haft svårt att känna igen mig i. Kanske har man varit desperata när man letat efter valvinnande frågor att profilera sig på. Jag vet inte, men att välja barnporrlagstiftningen som huvudfråga i valet känns desperat, och att sedan så fullständigt misslyckas i sin kommunikation att man behöver gå ut och påpeka att ”PP är _inte_ för en legalisering av någon form av barnporrhantering” … katastrof börjar inte ens beskriva det. Det känns generande att tänka på att jag sympatiserat med de här nötterna.

Jag trodde aldrig att Piratpartiet hade någon egentlig chans att komma in i Riksdagen, men jag tyckte ändå att det var viktigt att markera att den personliga integriteten är en grundbult i ett demokratiskt samhälle. Att rösta på ett parti som stod upp för de frågorna hade inte varit bortkastat, även om partiet inte kom in i Riksdagen.

Det är synd att en sån lovande start skulle spåra ur så fullständigt.

Det var på Deepedition jag hittade länkarna.

Demokratiskt underskott i EU

Sitter och läser lite olika bloggar, appropå omröstningen om Telekompaketet i EU-parlamentet i dag. Mikael Zackrisson skriver som vanligt välformulerat om omröstningsförfarandet. Två saker slår mig när jag läser Mikaels blogg – för det första bekräftas återigen bilden av att politikerna inte förstår internet. Bedrövligt men knappast något nytt. Det andra, och farligare, som slår mig är att inte ens de som röstar verkar förstå vad resultatet av omröstningen blivit.

Men om vi börjar med de oförstående politikerna. Följande är ett citat av Malcolm Harbour, mannen bakom den kompromiss som nu röstats fram, som återges på Erik Josefssons blogg:

What we can do at European level is to make a general requirement for consumers to have information about sites that are restricted, so you as a consumer are entitled to know if a provider is limiting access to certain sites and for what reasons.

You might choose to have a service-limited package; nobody has ever suggested that we have a general rule that if you buy an electronic communications service package you will have access to everything. That’s like saying that if you have a bookshop you are legally obliged to stock every book.

Det finns två generalfel här – för det första så faller de flesta liknelser mellan den digitala världen och den analoga, fysiska världen platt. Just liknelsen med en bokaffär är extra dum, då hela idén om long tail ursprungligen kommer från just en bokaffär på nätet – Amazon.com. På nätet är det faktiskt fullt möjligt att ha varenda bok i världen i sin butik, eftersom du inte behöver ha ett lager på samma sätt.

Det andra generalfelet är att tillgång till nätet per default ger tillgång till allt som någon valt att göra tillgängligt. Om du vill erbjuda ett begränsat utbud krävs en aktiv åtgärd. Du måste installera filter och hålla dessa filter uppdaterade. Sån’t kostar pengar, och är alltså något som internetleverantörer bara skulle göra om de tvingades till det eller tjänade pengar på det.

Citatet visar också tydligt att Harbour ser internet som en marknadsplats, inte som en allmän plats. Christopher Kullenberg skrev initierat om skillnaden på Newsmill igår.

Det absolut alvarligaste i detta är att inte ens de som röstat verkar veta vad det nya paketet egentligen innebär. Mikael Zackrisson radar upp en rad citat i sitt inlägg, som alla gör helt olika tolkningar och där många säger att de helt enkelt inte vet.

Man tar sig för pannan. Hur ska vi kunna ha en demokrati om inte ens de som röstar säger sig förstå innebörden av vad de röstat om? Mikael Zackrisson menar att media, bloggare och medborgare måste bli bättre på att sätta sig in i de här frågorna. Men hur ska det gå till, om de som skriver och röstar om lagarna inte själva förstår, än mindre kan förklara för andra, vad de faktiskt röstat om?

Uppdatering: Media om Telekompaketet
SR: Telekompaketet – konsumentskydd eller begränsad yttrandefrihet?
DN: Infrastrukturministern förvånad över nejet
DN: Svenska EU-parlamentariker om Telekompaketetomröstningen
DN: Spelet bakom telekomvändningen i parlamentet
DN: Liberalt sidbyte stoppade Telekompaketet
SvD: FP: ”Seger för rättsäkerheten på Internet”
SvD: Telekompaketet till förlikning
DI: Torstensson: ”Synd och överraskande”
DI: Kommissionären hoppas fortfarande rädda telekompaketet
HD: Välkommet besked
Sydsvenskan: Nej till telekompaketet
BLT: Det gick bra men kanske åt skogen
SMP: Farligt spel i parlamentet
Eskilstuna-kuriren: Fel att porta från nätet

Bloggar vinner nästa val

Snubblade över en ledare som Karlskoga-Kuriren publicerade för en vecka sen, med anledning av DNs av många kritiserade artikel att en tredjedel av de bloggande riksdagsledamöterna ”skriver för kråkorna”. I ledaren hävdar KK att ”Bloggar vinner inga val”. Rubriken är förståss lite provocerande. KK är inte fullständiga idioter, och andemeningen är naturligtvis att utan vettig politik spelar det ingen roll om riksdagsledamöterna bloggar. Men bara det faktum att de sätter rubriken som de gör, visar ändå att de fullständigt missat hur stort bloggande är i Sverige. Enligt en undersökning från Indikat Internet bloggar 1/3 av svenskarna minst en gång i månaden. Det är tre miljoner människor! Nu är förmodligen inte alla dessa röstberättigade, men ändå – tre miljoner! Och de som skriver bloggar, läser bloggar.

Även om man helt missat bloggarnas betydelse för valutgången i USA 2004, och sociala mediers betydelse för valutgången i USA 2008 så måste man väl ändå inse att en kanal som berör tre miljoner svenskar definitivt har en stor betydelse för valutgången. Att blogga är naturligtvis ingen ursäkt för att inte ha en vettig politik – men det är väl inte valmöten, reklam, morgonsoffor, debatter eller dörrknackning heller?

”… ett öppet internet [måste] bevaras. Annars riskerar vi demokratin”

DN fortsätter sin bevakning av hoten mot Internet som vi känner till det i dag. I korthet säger artikeln följande:

  • Flera olika lagar (bl a Ipred, Acta, datalagringsdirektivet och Telekompaketet) är på gång som sammantaget utgör en krigsförklaring mot Internet
  • Förändringarna drivs på av politiker och säkerhetstjänster, men framför allt av upphovsrättsindustrin
  • Om lagarna drivs igenom kommer det öppna Internet att försvinna, vilket i sig är ett hot mot demokratin

Nog för att upphovsrätten är viktig, men någonstans måste vi dra gränsen för vad kommersiella intressen ska tillåtas göra. Är det verkligen rimligt att en handfull film- och skivbolags agenda helt ska få styra nätet?

Jag låter ett citat av Monica Horten, forskare vid University of Westminster, avsluta dagens blogginlägg:

- Numera diskuterar man inte på pubarna, utan på internet. Därför måste ett öppet internet bevaras. Annars riskerar vi demokratin.

Läsa hela artikeln på DN.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 010 andra följare