Reformera gärna upphovsrätten, men börja med att avskaffa IPRED

Den enskilde ska ha rätt till frukten av sitt skapande. Till det kommer drivkrafter för skapande och att det ska löna sig att investera i det. De skapandevillkor och drivkrafter som följer av upphovsrätten är viktiga att vårda för att människor ska kunna leva på sin talang, sina idéer och på att utveckla kreativa tjänster.

via dn.se

Moderaterna Per Schlingman och Henrik von Sydow skriver i dag på DN Debatt om behovet av en reformerad upphovsrätt. Det är naturligtvis välkommet att de nu är villiga att debattera upphovsrätten. Men jag blir störd av att de får det att framstå som att fildelning/piratkopiering är ett problem ”för att människor ska kunna leva på sin talang” när Aftonbladet nyligen gick ut och berättade att artisterna i själva verket tjänar mer än någonsin på just sin talang.

Fildelningen är en konsekvens av att Internet är ett effektivare sätt att distribuera musik än plastbitar, men det är bara ett problem för skivbolagen som byggt hela sin affärsmodell på att just distribuera plastbitar.

Upphovsrätten behöver diskuteras, men om Moderaterna vill få någon som helst trovärdighet bör man börja med att avskaffa IPRED, en lag som enbart syftar till att skydda en bransch som vägrat att anpassa sig till ny teknik och förändrade konsumtionsvanor.

Posted via web from Nils rakt på sak

IPRED onödig – artisterna tjänar mer än någonsin

I går skrev Aftonbladet om en undersökning om hur  musikindustrin påverkats av fildelningen under de senaste 10 åren. Undersökningen har gjorts av två forskare på KTH och presenteras i sin helhet på måndag, men av de förhandsuppgifter som läckt redan nu verkar man kunna dra ett antal intressanta slutsatser:

Musikindustrin omsätter mer pengar än någonsin

Upphovsmännen, alltså artisterna som gör musiken, tjänar mer pengar än någonsin

Skivbolagens intäkter har sjunkit

Det här är glädjande siffror. En stor del av debatten kring fildelning har ju handlat om hur artister ska kunna försörja sig, men det visar sig alltså att den oron har varit överdriven. Det kommer att gå utmärkt även framöver. Historiskt sett har artister alltid varit tjänsteutövare – fram till den punkt då skivan uppfanns tjänade de bara pengar när de uppträdde och det är bara under det senaste dryga seklet som de kunnat bli stenrika utan att regelbundet framträda.

Undersökningen visar också väldigt tydligt att skivbolagens affärsmodell är stendöd. Det är varken positivt eller negativt, bara naturligt. Modern teknik har på område efter område slagit sönder skivbolagens affärsmodell, och de tillför inte längre särskilt mycket värde. Ett företag som inte kan anpassa sig när förutsättningarna förändras försvinner, trist för de inblandade men inget som påverkar samhället i stort.

Men man undrar ju förstås hur alla de politiker som var med och beslutade om IPRED känner sig i dag. Undersökningen visar ju med all önskvärd tydlighet att de blivit grundlurade. Upphovsmännen behöver inte IPRED, tvärtom klarar de sig bättre än någonsin. Istället har svenska politiker stiftat en lag som är ett kraftigt intrång i den personliga integriteten, som ger privata företag myndighetsliknande befogenheter, som öppnar för utpressningsliknande civilrättsprocesser mellan ojämlika parter, och som egentligen bara gynnar amerikanska skivbolag.

Snyggt jobbat!

Internet är annorlunda och ändå likadant

Andreas Ekström hävdar i dagens Expressen att det måste finnas olika regler för Internet och resten av samhället, eftersom skalorna är olika. Det var OK att dela med sig av sina låtar på kasett till fem sex polare, men det är inte OK att dela med sig av sina låtar på nätet eftersom de då kan spridas till fem sex miljoner. Eller ännu fler.

Andreas Ekström är inte helt ute och cyklar, men det finns flera problem med hans resonemang:

För det första så framställer Andreas Ekström kasett- och diskettkopiering som en slags oskuldsfull lek som det fanns allmän acceptans för. Det är bara fel. Industrin lobbade och motarbetade piratkopiering på kasett och diskett minst lika kraftfullt som man idag motarbetar piratkopiering på nätet, och med samma argument som i dag (Jan Lindgren, Stefan Stenudd). Det var bara bland Andreas Ekströms jämnåriga som det var allmänt accepterat. Eftersom industrin inte lyckades förbjuda kasettbanden (det fanns för många legitima användningsområden) infördes den så kallade privatkopieringsskatten, som för övrigt finns kvar.

För det andra så är det bara för digitala invandrare som Andreas Ekström och undertecknad som Internet är annorlunda jämfört med hur det var förr. För de generationer som växer upp nu är Internet lika naturligt som telefon och tv. De gör ingen skillnad på om de chattar eller snackar i telefon med sina kompisar. De kan inte se varför det ska vara olika regler för avlyssning om de pratar i mobiltelefon, vanlig telefon eller Skype-telefon. De har svårt att förstå varför det är OK att spela in ett program från TV, men inte OK att ladda ner samma program som är inspelat från TV från nätet. Om nu inte medborgarna själva gör en distinktion mellan Internet och resten av samhället, hur kan då lagstiftarna hävda att det krävs speciallagar för Internet?

Till sist: Ja, det är skillnad på den masskopiering som blir möjlig med Internet, och den privatkopiering som blev möjlig med kasettbanden. Effekten av en miljon olagliga kopior är mycket mer kännbar för skivbolagen. Men Andreas Ekström väljer att blunda för att tekniken som gör det möjligt att sprida en miljon olagliga kopior, är samma teknik som gjort skivbolag i stort sett överflödiga. Skivbolagens existensberättigande var att det krävdes stort kunnande, stora investeringar och ett stort risktagande för att hitta artister och spela in låtar, och sedan massproducera och distribuera kopiorna. Investeringarna, kunnandet och risktagandet skapade ett mervärde för konsumenterna som skivbolagen kunde ta betalt för. Men eftersom kopiering och distribuering i dag kostar när noll kronor, och kostnaderna för inspelning har sjunkit dramatiskt, tillför inte skivbolagen längre särskilt mycket mervärde.

Ska vi ha specialregler för Internet kan vi inte bara ha det för att hantera vissa av effekterna. Då måste vi ta hänsyn till alla effekterna. Och en av dessa effekter är att enstaka kopior inte har något värde (Oscar Swartz, Anders Mildner) – och då kan man inte ta betalt för enstaka kopior.

Proportionerlig bredbandsskatt ingen dum idé

Enligt HAX har junilistan gått ut med ett förslag om bredbandsskatt. HAX är inget fan av den idén, men jag tycker att det är vettigt och det har förebilder från andra områden där vi konsumerar musik ”gratis” som t ex på restauranger och andra offentliga platser. Att införa en skatt för att hantera det så kallade free rider problemet är inte heller något nytt.

Samhället har ett intresse av att det görs musik och film, men om upphovsmännen inte tjänar några pengar på det kommer utbudet av kultur att drastiskt minskas (nu utgår jag från att de de facto inte skulle tjäna några pengar, vilket är starkt förenklat förståss). Det ligger alltså i det allmännas intresse att upphovsmännens intressen tillvaratas. Mot det ska ställas de grova inskränkningar i integriteten som IPRED och Datalagringsdirektiven ger upphov till. En bredbandsskatt vore en rimlig lösning på det.

Jag delar inte heller HAX oro över att billiga anslutningsmöjligheter skulle försvinna. För det första är inte skillnaden på löjligt långsamma anslutningar och löjligt snabba anslutningsmöjligheter proportionell. De billigaste anslutningarna kostar c:a 200 per månad, de dyraste kostar 400-500 kronor, trots att de snabbaste anslutningarna är 10-20 ggr snabbare. För det andra kan skatten göras proportionell, dvs att ju snabbare anslutning man köper, desto högre blir skatten.

Det är helt enkelt en hyfsad kompromiss, och det är väldigt mycket bättre än det system vi ser utvecklas nu.

BSA gissar om piratkopierad mjukvara i Sverige

BSA gick för en tid sedan ut med uppgifter om att vart fjärde program på svenska företag är piratkopierat. Enligt IDG framförs denna siffra som fakta, men i verkligheten har BSA inte tagit kontakt med ett enda svenskt företag. Istället baseras siffrorna på en undersökning i 24 andra länder runt om i världen. Sedan har BSA tagit siffror från ett land som ”liknar” Sverige och räknat fram hur det förhåller sig.

Det är kanske att gå lite långt att som MacPro hävda att det är lögn. Det är förmodligen rimligt att anta att piratkopierad mjukvara är vanligt på svenska företag, men det är samtidigt oerhört klantigt av BSA att inte vara öppna med hur de kommit fram till siffrorna. Ur PR-synpunkt är det här naturligtvis förödande, då alla journalister framöver kommer att ta allt BSA säger med en rejäl nypa salt. Trovärdigheten försvinner om man tummar på sanningen.

Även Google har uppsåt till medhjälp till upphovsrättsbrott

Det är många som påpekat att det i praktiken inte är särskilt stor skillnad på Google och the Pirate Bay då det i båda fallen handlar om sökmotorer som länkar till material som är upphovsrättsskyddat, och material som inte är det (Nakna Sanningen, Lage Rahm (MP) på SvD Brännpunkt, Prylportalen)

Motargumentet som framförs är att Google har ett annat uppsåt än the Pirate Bay. (Anders Emretsson, Teknikhemmet.se, Karl Olsson, immaterialrättsexpert på Awapatent.)

Utan att vara jurist, än mindre expert, så vet jag att uppsåt i lagens mening har lite olika nyanser – det finns Direkt uppsåt, Indirekt uppsåt och så kallat Eventuellt uppsåt. Skillnaderna mellan dessa är föremål för uppsatser och jag är som sagt bara lekman, men som jag förstår det är skillnaden i tur och ordning att:
1. Du fildelar med avsikt att bryta mot upphovsrätten
2. Du fildelar utan att egentligen vilja bryta mot upphovsrätten men inser att det blir följden
3. Du fildelar utan att vilja bryta mot upphovsrätten men du är medveten om att risken finns och skulle fildela även om du visste att utgången skulle bli ett upphovsrättsbrott. I uppsåtsbegreppet ryms även Vårdslöshet.
4. Du är helt enkelt klantig och ”råkar” fildela – hur nu det skulle gå till.

Jag tror att de flesta kan enas om att the Pirate Bay hamnar antingen i kategori 1 eller 2. För de som läst avdelningen med juridisk korrespondens på the Pirate Bay råder ingen tvivel om att grabbarna visste att upphovsrättsbrott skedde med hjälp av deras sökmotor. För att Direkt uppsåt ska gälla måste de rimligtvis velat göra ett politiskt ställningstagande mot upphovsrätten, men för 2 räcker det om de insett att upphovsrättsbrott skulle bli följden.

Det som är intressant är att Google, som jag tolkar det, hamnar i kategori 3. De inser att risken finns att deras sökmotor kan användas till upphovsrättsintrång, de inser att många använder den till det, och de fortsätter ändå.

Google har med andra ord i vid bemärkelse uppsåt till medhjälp till upphovsrättsbrott. Sajten ThePirateGoogle illustrerar detta bra – söker du på Wolverine där får du fram alla träffar på Google som pekar på en torrent-fil. Man kan invända att Google ju tar bort upphovsrättsskyddat material på uppmaning – men även om de gör vad de kan, bidrar de till att sprida upphovsrättsskyddat material eftersom det är omöjligt för dem att hålla jämna steg med allt som läggs upp och indexeras.

Om påföljden för brottet står i relation till uppsåtet med brottet bör Google rimligtvis få en mildare påföljd – men dömas bör de.

Men, menar jag, frågan är naturligtvis mer komplicerad än om om grabbarna haft uppsåt eller inte. För att uppsåt ska bli aktuellt måste man fastställa att ett brott faktiskt har begåtts. Brottet de är fällda för är medhjälp, och det har räckt med att länka till ett ställe där man kan begå brott. Nätet är fullt av såna ställen – tänk på alla sajter där du kan importera droger. Google länkar till dem också. Om det nu visar sig att länkning faktiskt är ett lagbrott – vill vi verkligen ha det så? Det skulle nämligen få enorma konsekvenser.

Och i rimlighetens namn – om det är olagligt att länka till ett ställe där man kan begå brott, borde väl instruktioner om hur man begår brott vara ännu värre? Inte bara nätet är fullt av sån’t material, stora delar av litteraturen är också full av beskrivningar. Bör den här typen av material också vara förbjudet? Det skulle  så fall få ännu större konsekvenser. I Australien, där man filtrerar material, har bland annat en sajt som förespråkar aktiv dödshjälp, hamnat på den Australiensiska regeringens svarta lista.

Om vi fastställer att länkning är detsamma som medhjälp, öppnar vi för ett samhälle som i varje fall jag inte vill se – där politiker eller ännu värre, tjänstemän, bestämmer vad vi får och inte får läsa.

Fond ska hjälpa fildelare försvara sig

Motståndare till IPRED-lagen har pekat på en rad svagheter och problem med den nya lagstiftningen, men en av de för privatpersoner allvarligaste problemen är att de kan hamna i en civilrättslig process med en motpart som har i princip obegränsade resurser. I en civilrättslig process kan du, om du förlorar, bli dömd att betala motpartens rättegångskostnader. Det här är en bra konstruktion som är tänkt att dämpa antalet stämningar genom att båda parter faktiskt riskerar en del. Men när du ställer ett skivbolag mot en småbarnsfamilj sätts den här dämpande effekten ur spel – småbarnsfamiljen kan effektivt sätta hela sin ekonomiska framtid på spel om de försöker få rätt, och det är knappast fallet för skivbolaget.

Nu har det startats en fond dit man kan vända sig för att få hjälp med att betala kostnaderna vid en eventuell rättegång. Bakom initiativet står Lage Rahm (MP), Maria Ferm (Grön Ungdom) och Peter Sunde (The Pirate Bay).

Det här är utmärkt, eftersom det faktiskt utjämnar förhållandena något mellan skivbolagen och de som blir anklagade för fildelning.

SvD, Expressen, Aftonbladet och Nyheter 24 har skrivit om detta.

Gör Per Gessle verkligen mer för samhället än Astra?

Efter ett tips på Henrik Alexandersson blogg hittade jag en ledare på Financial Times som kraftigt ifrågasätter inte bara att EU vill förlänga nuvarande copyright-skydd till 95 år, utan även att copyright-skyddet faktiskt är så långt som 50 år i dag. Med undantag av ett fåtal borgerliga riksdagsledamöter så återfinns de flesta debattörer om copyright och fildelning till vänster om politikens mittfåra. Det gör det ganska lätt för ledarsidor och alliansföreträdare att avfärda argumenten som trams från vänstersympatisörer och anarkister. Det kan man knappast anklaga Financial Times för.

Jag är för upphovsrätt, men jag som jag skrivit tidigare är upphovsrätten inte en helig princip, den måste vara underordnad den större samhällsnyttan och det är dags att se över den med tanke på de förändringar som Internet medfört.

Av någon anledning fick artikeln i Financial Times mig att tänka på patenträtten: Här talar vi inte om några 95 år, eller ens 50 år av skydd. Det tog 17 år och åtskilliga miljarder för Astra att utveckla Losec – och precis som film- och musikindustrin gjorde de detta helt utan garantier för att lyckas. Efter detta fick Astra ett patent på Losec i 20 år. 20 år för att ta igen 17 års utvecklingskostnader. Jag hade tänkt skriva om orimligheten i att Per Gessle har ett mer långtgående skydd än Astra, trots att Astra tar en väsentligt större risk, men i min research hittade jag en debattartikel av Christofer Fjellner (M) som publicerades 7 mars i år. Samma idé, samma exempel – så jag nöjer mig med att att länka dit istället.

Uppdatering
22/4/09 @14.58: SvD publicerar i dag en artikel om omröstningen senare i vår.
21/4/09 @20.50: Anders Mildner publicerade i dag en oerhört välskriven artikel om hur Internet påverkat värdet av objekt som är nära förknippad med upphovsrätt.

Upphovsrätt har inget egenvärde – samhällsnyttan är viktigare

Så här dagen efter Tingsrättens dom i Pirate Bay-målet är gamla och nya medier fyllda med artiklar och analyser om betydelsen av domen (1 års fängelse för samtliga åtalade, samt ett gemensamt skadeståndsansvar på 30 miljoner kronor). Det är uppenbart att det finns två huvudgrupperingar bland de som uttalar sig – å ena sedan har vi de som ser den absoluta upphovsrätten som ett egenvärde, å andra sidan har vi de som ser den övergripande sammhällsnyttan som viktigast.

Karl Sigfrid (M) hör till den senare gruppen. I en debattartikel på SvD i dag varnar han för att domen, om principerna i den får brett genomslag, utgör ett allvarligt hot mot sociala medier och it-entreprenörer, dvs Internet som vi känner till det i dag. Läs gärna hela artikeln, men i korthet:
Ägarna till en webbtjänst kan inte hållas ansvariga för allt den används till. Det skulle kräva godkännande av varje enskilt bidrag vilket i praktiken skulle kväva sociala medier [enligt Youtubes eget faktablad laddas det upp tio timmar video på Youtube - varje minut. För att bara hinna med att titta på allt skulle de alltså behöva minst 600 personer som bara satt och tittade, dygnet runt ... ] . Karl Sigfrid ger även exempel på att USAs högsta domstol i en prejudicerande dom har fastslagit att det är orimligt att en producent av en produkt ska vara ansvarig för hur den används.

Upphovsrätt är viktigt, men det är ingen helig, grundläggande princip. Självklart är det viktigt att den som skriver en bok, spelar in en skiva eller gör en film har en möjlighet att tjäna pengar – men det får inte ske på bekostnad av alla andras intressen. Nu pratar upphovsrättslobbyn om blockering av oönskade sajter, övervakning av enskilda användare, avstängning av fildelare med mera. Henrik Pontén menar att det skulle ”öka möjligheterna att få ett vettigt innehåll på Internet” (vem avgör det kan man ju fråga sig). Själv tycker jag att det vore en kastrering av Internet.

De lagar vi har i dag togs fram i en annan tid när tekniken såg annorlunda ut. Det är dags att utvärdera dem utifrån de nya förutsättningar som gäller i dag, och det måste göras med utgångspunkt i vad som är bäst för samhället som helhet – inte vad som är bäst för pirater, artister, bloggare eller skivbolag.

Uppdaterat:
11.39: Karl Sigfrid har även bloggat om sin debattartikel.
12.20: Opassande skriver att Upphovsrätt är inte ”viktigast av allt”

Efter Pirate Bay-domen – är internetleverantörer härnäst?

Det var kanske inte helt oväntat att the Pirate Bay skulle fällas i domstolen, och enligt många inklusive de åtalade själva spelar utslaget i Tingsrätten inte så stor roll eftersom domen skulle överklagats oavsett utslag. Många, som till exempel Mikael Zackrisson på Veckans Affärer och Fredrik Sand på Stockholms Handelskammare är också inne på att det här inte kommer att ha särskilt stor inverkan vare sig på fildelning i allmänhet eller på the Pirate Bay i synnerhet.

Men jag läste en kommentar av Roger Wallis, professor i medieteknik på KTH, när han intervjuades av DN. På frågan om vilka konsekvenser utslaget kan få svarar han att han ser framför sig en flodvåg av stämningar:

- Mot telia, mot bredbandsbolaget. För om de här killarna har varit medhjälp till brott mot upphovsrättslagen, då måste rimligtvis de som säljer bredband också ha varit det. Det blir jättestora konsekvenser. Hela bredbandsutvecklingen kan stanna upp.

Och det är ju rätt rimligt.

Telia och Bredbandsbolaget erbjuder en rad olika anslutningshastigheter, från 0,2-025 MB/sekund (Telia) till 20-60 MB/sekund (Bredbandsbolaget). För en vanlig småbarnsfamilj som vill spela lite spel, kolla mail, surfa och se en annan film på Youtube finns det ingen rimlig anledning att ha mycket mer än 2-5 MB/sekund. Även om du vill kunna titta på TV i full kvalitet lär 6-8 MB/sekund vara tillräckligt. Så alla dessa allt snabbare erbjudanden som kommer ut på marknaden, vem är det som vill ha dem? De som fultankar så klart*.

Med andra ord – Telia, Bredbandsbolaget och alla andra internetleverantörer som erbjuder anslutningar som väsentligt överstiger 5-10 MB/sekund har fildelare som primär målgrupp, underlättar copyright-intrång, och tjänar en väldig massa pengar på allt det här. Så då är de väl de nästa mål. Eller vänta, kanske inte ändå. Det är naturligtvis lättare att ge sig på 4 idealistiska datanördar än på någon annan som har lika mycket eller mer resurser än man själv …

Uppdatering
Även Pär Ström, självutnämnd Integritetsombudsman, har bloggat om domen och förutspår ett upptrappat krig mellan pirater och uppovsrättsindustrin – med förödande konsekvenser för integriteten och internet som följd.