Därför kommer jag INTE att rösta på Piratpartiet

I ett av mina första blogginlägg beskrev jag varför jag skulle rösta på Piratpartiet. I mångt och mycket handlade det om en proteströst. I grund och botten tycker jag att Alliansen har gjort ett väldigt bra jobb i regeringsställning. Jag tyckte det för ett år sedan, och jag är än mer övertygad i dag. Det enda område där jag anser att Alliansen har gjort bort sig fullständigt är när det gäller integritetsfrågan. FRA, Ipred, Telekompaketet är alla exempel på att regeringen sätter statens intressen före medborgarnas, och det går emot allt jag står för.

Förra våren seglade Piratpartiet upp som ett oslipat men dock fräscht alternativ. De hade den personliga integriteten som egentligen enda fråga, och det kändes bra.

Med stigande förvåning har jag sen dess sett fler och fler uttalanden som känns mycket märkliga och som jag haft svårt att känna igen mig i. Kanske har man varit desperata när man letat efter valvinnande frågor att profilera sig på. Jag vet inte, men att välja barnporrlagstiftningen som huvudfråga i valet känns desperat, och att sedan så fullständigt misslyckas i sin kommunikation att man behöver gå ut och påpeka att ”PP är _inte_ för en legalisering av någon form av barnporrhantering” … katastrof börjar inte ens beskriva det. Det känns generande att tänka på att jag sympatiserat med de här nötterna.

Jag trodde aldrig att Piratpartiet hade någon egentlig chans att komma in i Riksdagen, men jag tyckte ändå att det var viktigt att markera att den personliga integriteten är en grundbult i ett demokratiskt samhälle. Att rösta på ett parti som stod upp för de frågorna hade inte varit bortkastat, även om partiet inte kom in i Riksdagen.

Det är synd att en sån lovande start skulle spåra ur så fullständigt.

Det var på Deepedition jag hittade länkarna.

IPRED onödig – artisterna tjänar mer än någonsin

I går skrev Aftonbladet om en undersökning om hur  musikindustrin påverkats av fildelningen under de senaste 10 åren. Undersökningen har gjorts av två forskare på KTH och presenteras i sin helhet på måndag, men av de förhandsuppgifter som läckt redan nu verkar man kunna dra ett antal intressanta slutsatser:

Musikindustrin omsätter mer pengar än någonsin

Upphovsmännen, alltså artisterna som gör musiken, tjänar mer pengar än någonsin

Skivbolagens intäkter har sjunkit

Det här är glädjande siffror. En stor del av debatten kring fildelning har ju handlat om hur artister ska kunna försörja sig, men det visar sig alltså att den oron har varit överdriven. Det kommer att gå utmärkt även framöver. Historiskt sett har artister alltid varit tjänsteutövare – fram till den punkt då skivan uppfanns tjänade de bara pengar när de uppträdde och det är bara under det senaste dryga seklet som de kunnat bli stenrika utan att regelbundet framträda.

Undersökningen visar också väldigt tydligt att skivbolagens affärsmodell är stendöd. Det är varken positivt eller negativt, bara naturligt. Modern teknik har på område efter område slagit sönder skivbolagens affärsmodell, och de tillför inte längre särskilt mycket värde. Ett företag som inte kan anpassa sig när förutsättningarna förändras försvinner, trist för de inblandade men inget som påverkar samhället i stort.

Men man undrar ju förstås hur alla de politiker som var med och beslutade om IPRED känner sig i dag. Undersökningen visar ju med all önskvärd tydlighet att de blivit grundlurade. Upphovsmännen behöver inte IPRED, tvärtom klarar de sig bättre än någonsin. Istället har svenska politiker stiftat en lag som är ett kraftigt intrång i den personliga integriteten, som ger privata företag myndighetsliknande befogenheter, som öppnar för utpressningsliknande civilrättsprocesser mellan ojämlika parter, och som egentligen bara gynnar amerikanska skivbolag.

Snyggt jobbat!

Var försiktig när du kastar sten i glashus

I helgen har polisen slagit till mot ett så kallat hackerspace (Forskningsavdelningen) i Malmö. Polisen har gått ut med ett pressmeddelande om tillslaget, som rapporterats vidare på ett flertal ställen i media (DN, SR, SVT Play, Sydsvenskan) och även ett på ett par bloggar (Forskningsavdelningen, Sagor från livbåten och Copy me happy).

Polisen vill naturligtvis framställa detta som en stor framgång för deras arbete att bekämpa svartklubbar i Malmö. De som sympatiserar med Forskningsavdelningen vill naturligtvis gärna få det att framstå som ett övergrepp, brokep på Copy me happy antyder till exempel mer eller mindre öppet att polisens tillslag är en direkt följd av artikeln i Sydsvenskan i förra veckan. Upprördheten är stor över att Polisen inte berättar att de även beslagtagit ett antal datorer (uppgifterna varierar mellan runt 20 till runt 50). Och varför beslagta datorer som ju inte rimligtvis kan ha nåt med den påstådda svartklubben att göra? Och varför granskar inte media det här?

De som känner mig vet att jag sympatiserar med Piratpartiet och är oerhört kritisk både mot FRA-lagen och IPRED-lagen, men den bild jag får är att de här hackarna är mer än lovligt naiva:

43 flak öl

39 flaskor sprit

66 liter vin

I artikeln i Sydsvenskan framställs verksamheten som en samlingsplats för duktiga och nyfikna hackers och tekniknördar. Trafikljus på väggen visar hur bra internetuppkopplingen är, det diskuteras hur samhället kommer att se ut när oljan är slut, här ska odlas tomater med rötterna i vatten i ett akvarium. Gulligt. Visst, det är väldigt mycket sprit, men en svartklubb är väl inte hela världen.

Av Polisens pressmeddelande framgår dock att de även hittade ett par slangbomber samt en ”mycket kraftig slangbella”.

Och där dör liksom all trovärdighet som de här hackarna och tekniknördarna eventuellt hade. Det som förvånar är att de upprörda bloggarna Copy me happy – inte olikt polisen – överhuvudtaget inte nämner dessa omständigheter.

Antalet avlyssnare ökar redan innan FRA-kablarna är på plats

Min största invändning mot FRA-lagen har alltid varit att vi bygger upp en infrastruktur för massavlyssning. När FRA-lagen antogs av Riksdagen var det med motiveringen att bara FRA skulle få avlyssna, och att bara Riksdagen och Försvaret skulle få beställa avlyssning. Och det låter ju på sätt och vis rimligt – att försvaret behöver bedriva underättelseverksamhet är ju inte direkt någon nyhet.

Problemet är att där infrastruktur är dyrt, krångligt och tidskrävande att få på plats, så är lagar förhållandevis lätta att stifta och ändra. Frånvaron av en infrastruktur för massavlyssning är därmed ett effektivt skydd för den personliga integriteten, medan lagar inte är det. När infrastrukturen väl är på plats kommer fler och fler att komma på goda skäl till varför just de ska ha rätt att bedriva avlyssning.

Jag hade trott att det skulle dröja tills efter infrastrukturen var på plats, men jag är uppenbarligen väldigt naiv. Scaber Nestor skriver i dag på sin blogg om hur polisen redan i mars i år gjorde framstötningar att få använda sig av FRA’s infrastruktur och hur Säpo med all sannolikhet också kommer att få möjlighet att avlyssna i kabel. Och för den som tror att FRA enbart sysslar med avlyssning när rikets säkerhet är hotad bör veta att de var inblandade i upplösningen av ett Finskt (!) kidnappningsdrama för några veckor sedan.

Jag får fortfarande frågor om varför jag röstade på Piratpartiet i EU-valet. Det här är anledningen. Vår regering och för all del även oppositionen bygger med stor beslutsamhet upp ett övervakningssamhälle som vi aldrig sett maken till i Sverige, och det skrämmer mig utav bara helvete.

Ingen vinner på att Henrik Pontén blir en martyr

Piratpartiet tog sig som bekant till EU-parlamentet, vilket tydligt visar hur starkt många av oss känner för den personliga integriteten. Jag röstade på Piratpartiet, och jag är glad att de gick hela vägen, men jag röstade inte för att jag tycker att de är så förbannat bra. Jag röstade för att jag är så oerhört frustrerad över att inga andra partier verkar förstå eller ta hänsyn till saker som för mig är fullständiga självklarheter.

Så för mig var rösten på Piratpartiet en proteströst.

Och det är väl ungefär så långt som stadgade, medelålders män som egentligen borde rösta på Moderaterna går när de vill vara lite rebelliska. Men den trotsiga 15-åring som fortfarande ligger och slumrar inom mig vaknar ibland när jag ser på nyheterna. Jag kan bli heligt förbannad när jag ser vad upphovsrättslobbyn håller på med, hur de agerar nyttiga idioter för världens säkerhetstjänster och pressar på med den ena mer integritetskränkande lagen efter den andra. Jag blir ursinnig över den totala brist på förståelse för Internet som både politiker och film- och skivbolag uppvisar. 15-åringen inom mig vaknar och skriker att jag måste agera och gå till våldsam attack … innan jag som den 40 plusare jag faktiskt är somnar i soffan framför TV:n.

Men jag förstår alltså mycket väl de personer som känner i ryggmärgen att det som nu håller på att hända med Internet är fruktansvärt fel på många plan.

Henrik Pontén har valt att göra sig till ett ansikte för den ignoranta upphovsrättslobbyn. Det är naturligtvis så att han gör ett jobb, han företräder någon annans intressen. Men han skulle inte kunna göra sitt jobb om han inte trovärdigt kunde stå för de åsikter som hans uppdragsgivare har. Det är vad jobbet som talesperson handlar om. Fråga partiledarna om de är nöjda med varenda rad i sina partiprogram. Fråga statsministern om han är stolt över varje lag som stiftats sedan han tillträdde. De är de ultimata talespersonerna, och de accepterar att de får klä skott för åsikter de inte delar, för politik de inte gillar, för lagar de helst skulle vara utan. För det ingår i jobbet.

Jag tycker inte att mediabilden av Henrik Pontén är särskilt trevlig, tvärtom förefaller han vara en ganska osympatisk och arrogant typ. Och han har valt att vara talesperson för upphovsrättslobbyn under många år, så han får tåla en hel del. Men de som nu trackasserar honom och hotar honom är fel ute på väldigt många plan:

  • Vi lever i en demokrati, och även om jag inte delar Henrik Ponténs åsikter måste han få ge uttryck för dem utan att behöva vara rädd för repressalier.
  • Ska Piratpartiet ha en chans att bli tagna på allvar måste vi hålla rent från den här typen av tendenser. De som trackasserar Henrik Pontén försvårar med andra ord för Piratpartiet.
  • Henrik Pontén är inte problemet. Om han försvinner kommer det bara någon annan som kommer att föra fram upphovsrättslobbyns åsikter.

Upphovsrättslobbyn har oändligt mycket mer pengar än vi har, så det enda sättet att vinna den här striden är genom bättre argument. Men ska vi ha en chans att framföra dem kan vi inte framstå som en pöbel som hotar och trackasserar våra motståndare. Då kommer vi garanterat att förlora.

Staten vill veta vilka sidor du besöker på nätet

I morse när jag läste tidningen fick jag återigen en påminnelse om vilket läskigt samhälle våra politiker håller på att skapa åt oss. Ett utkast till en lagrådsremiss har läckt ut på nätet, där det framgår att regeringen vill att operatörerna ska tvingas spara all trafik om vart du surfar i ett halvår.

I dagsläget verkar det finnas ett kryphål i IPRED-lagen, då flera operatörer valt att inte längre spara några trafikuppgifter och därmed inte heller kan lämna ut dem, men det kryphålet skulle nu alltså täppas till.

Riktigt beklämmande är det också att höra ledamöter i Justitieutskottet skylla på Thomas Bodström. Jävla ynkedom! Om man medverkar till ett storebrorssamhälle med allt större statlig övervakning kan man åtminstånde ha tillräckligt med ryggrad för att stå för det.

DN, DN, SvD, SvD, Expressen, Expressen och Aftonbladet, Aftonbladet och Aftonbladet skriver om detta på morgonen.

Niklas Strandh har i en utmärkt bloggpost konstaterat att politikerna saknar helikopterperspektiv, och Piratpartiet har i ett pressmeddelande kommenterat att lagen i ett slag skulle förvandla våra mobiltelefoner till elektroniska fotbojor.

Centerstämman: Rösta på Piratpartiet om du vill få din integritet skyddad

Jag vill bara förtydliga att jag inte längre är piratpartist: Därför kommer jag INTE att rösta på piratpartiet.

FRA-lagen har ju aktualiserats sedan lagrådet häromdagen gav sitt klartecken till FRA 2, dvs den urpsrungliga lagen med några tillägg som ska skydda integriteten. Kritiken mot FRA-lagen har ju – förutom att den är djupt integritetskränkande – bland annat gått ut på att lagen är rättsosäker. För att råda bot mot detta har man inrättat en ”Försvarsunderrättelsedomstol”. Denna domstol ska bestå av en ordförande som utses av regeringen, och ledamöter som utses av våra folkvalda i riksdagen. Förhandlingarna kommer att vara sekretessbelagda. Inga enskilda parter kommer att få närvara. Beslut kommer inte att kunna överklagas. Inte mycket till domstol alltså, och man har svårt att tänka sig att den kommer att fungera som något annat än ett rundningsmärke för FRA. Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Abrahamsson beskriver lagrådets beslut  i en signerad artikel idag som ”förbluffande”.

FRA-lagen debatterades även på Centerstämman i går, och både SvD och DN har artiklar om debatten i dagens tidningar. Partiledningen ville uppenbarligen inte ha någon debatt då man begränsat talartiden till 30 sekunder mot normala 2 minuter. Skiljelinjen verkar ha gått mellan den yngre och äldre generationen. Eller mellan de som ser internet som en integrerad del i sina liv, och de som ser internet som något separat, en plats man besöker för att handla lite och göra ärenden.

De yngre argumenterade för att FRA ska rivas upp och göras om, på rätt sätt:

Det här är det absolut viktigaste beslutet vi kan ta på stämman. Jag vill inte att människor ska behöva rösta på Piratpartiet för att få sin integritet skyddad.

sa till exempel Hanna Wagenius i debatten, som även bloggat om hur hon känner.

Centerstämman tycker dock inte att integritetskränkningarna är något problem, vilket är förvånande med tanke på hur många liberala krafter som finns i detta parti. Men efter att ha läst Mikael Nilssons sammanfattning om vad Centern sagt och vad Centern gjort i integritetsfrågor kan man dock konstatera att Centerstämman i varje fall är konsekvent. Varje gång Centern haft chansen att stå upp för integritetsfrågor har man valt att istället vika ner sig, och det har man gjort den här gången också.

Det kan inte uppfattas som annat än ett tydligt svar på Hannas fråga – vill man få sin integritet skyddad ska man rösta på Piratpartiet.

Jag har placerat min blogg i <a href=”http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm”>Stockholm</a&gt; på <a href=”http://bloggkartan.se”>bloggkartan.se</a&gt;!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 010 andra följare