Regeringen har bäddat för tele-operatörernas försök att strypa ip-telefonin

Som några kanske lagt märke till har ett antal telekomoperatörer flaggat för att de kommer att strypa möjligheten att prata i telefon över nätet via tjänster som Skype och Viber. Det är inte svårt att förstå varför. Skulle du betala drygt 1000 spänn för att prata en timme med din kompis i Australien, om du kunde ringa henne gratis via Viber? Nä, tänkte väl det.

Det är inte heller svårt att förstå varför de trodde att de skulle få möjlighet att införa såna här blockeringar. Kanske räknade de till och med med att regeringen skulle bistå dem med lagstiftning som förbjuder den här typen av appar och tjänster. Och varför skulle de inte göra det? Regeringen har ju med stor iver genomfört en lagstiftning för att skydda en annan obsolet affärsmodell: upphovsrättsindustrins. Upphovsrättsindustrin har krävt att få fortsätta att distribuera musik på plastbitar, och att ta betalt för varje enskild plastbit, trots att den mycket effektivare distributionskanalen Internet funnits i snart 20 år.

Idén att det är helt OK för en operatör att bestämma hur deras nät ska användas och vilka tjänster som ska få finnas där är också från början en produkt av politiker (Telekompaketet). Faktum är att det finns domstolsutslag på att en operatör faktiskt är ansvarig för vad den som köper uppkoppling använder den till. Att trafiken på nätet ska övervakas är det nyligen klubbade datalagringsdirektivet och tidigare FRA-lagen bra exempel på.

Så det är så jävla dags att börja gnälla nu Anna-Karin Hatt. Med IPRED, FRA-lagen, Datalagringsdirektivet och ACTA har regeringen bäddat för att operatörerna resonerar som de gör.

Demokratiskt underskott i EU

Sitter och läser lite olika bloggar, appropå omröstningen om Telekompaketet i EU-parlamentet i dag. Mikael Zackrisson skriver som vanligt välformulerat om omröstningsförfarandet. Två saker slår mig när jag läser Mikaels blogg – för det första bekräftas återigen bilden av att politikerna inte förstår internet. Bedrövligt men knappast något nytt. Det andra, och farligare, som slår mig är att inte ens de som röstar verkar förstå vad resultatet av omröstningen blivit.

Men om vi börjar med de oförstående politikerna. Följande är ett citat av Malcolm Harbour, mannen bakom den kompromiss som nu röstats fram, som återges på Erik Josefssons blogg:

What we can do at European level is to make a general requirement for consumers to have information about sites that are restricted, so you as a consumer are entitled to know if a provider is limiting access to certain sites and for what reasons.

You might choose to have a service-limited package; nobody has ever suggested that we have a general rule that if you buy an electronic communications service package you will have access to everything. That’s like saying that if you have a bookshop you are legally obliged to stock every book.

Det finns två generalfel här – för det första så faller de flesta liknelser mellan den digitala världen och den analoga, fysiska världen platt. Just liknelsen med en bokaffär är extra dum, då hela idén om long tail ursprungligen kommer från just en bokaffär på nätet – Amazon.com. På nätet är det faktiskt fullt möjligt att ha varenda bok i världen i sin butik, eftersom du inte behöver ha ett lager på samma sätt.

Det andra generalfelet är att tillgång till nätet per default ger tillgång till allt som någon valt att göra tillgängligt. Om du vill erbjuda ett begränsat utbud krävs en aktiv åtgärd. Du måste installera filter och hålla dessa filter uppdaterade. Sån’t kostar pengar, och är alltså något som internetleverantörer bara skulle göra om de tvingades till det eller tjänade pengar på det.

Citatet visar också tydligt att Harbour ser internet som en marknadsplats, inte som en allmän plats. Christopher Kullenberg skrev initierat om skillnaden på Newsmill igår.

Det absolut alvarligaste i detta är att inte ens de som röstat verkar veta vad det nya paketet egentligen innebär. Mikael Zackrisson radar upp en rad citat i sitt inlägg, som alla gör helt olika tolkningar och där många säger att de helt enkelt inte vet.

Man tar sig för pannan. Hur ska vi kunna ha en demokrati om inte ens de som röstar säger sig förstå innebörden av vad de röstat om? Mikael Zackrisson menar att media, bloggare och medborgare måste bli bättre på att sätta sig in i de här frågorna. Men hur ska det gå till, om de som skriver och röstar om lagarna inte själva förstår, än mindre kan förklara för andra, vad de faktiskt röstat om?

Uppdatering: Media om Telekompaketet
SR: Telekompaketet – konsumentskydd eller begränsad yttrandefrihet?
DN: Infrastrukturministern förvånad över nejet
DN: Svenska EU-parlamentariker om Telekompaketetomröstningen
DN: Spelet bakom telekomvändningen i parlamentet
DN: Liberalt sidbyte stoppade Telekompaketet
SvD: FP: ”Seger för rättsäkerheten på Internet”
SvD: Telekompaketet till förlikning
DI: Torstensson: ”Synd och överraskande”
DI: Kommissionären hoppas fortfarande rädda telekompaketet
HD: Välkommet besked
Sydsvenskan: Nej till telekompaketet
BLT: Det gick bra men kanske åt skogen
SMP: Farligt spel i parlamentet
Eskilstuna-kuriren: Fel att porta från nätet

Internet och yttrandefriheten dör framför våra ögon

När Internets föregångare en gång började utvecklas var tanken att bygga ett kommunikationsnätverk som skulle vara svårt att slå ut. Under alla applikationslager och nätverksprotokoll bygger internet på tanken att kommunikation är viktigt, så viktigt att ingen inte utan vidare ska kunna slå ut kommunikationskanalerna. Det går att slå ut delar av internet, men då tar informationen andra vägar, ungfär som vattnet hittar nya vägar om du slänger ner en sten mitt i flodfåran.

Att vem som helst ska kunna kommunicera med vem som helst är alltså inte en biprodukt av internet – det är huvudskälet till att internet överhuvudtaget existerar!

Att vi fritt ska kunna tycka och prata med vem vi vill är dock inte nya tankar – yttrandefriheten och mötesfriheten är mänskliga rättigheter som finns inskrivna i grundlagen. De är absolut grundläggande för att vi ska kunna upprätthålla alla våra andra rättigheter. De utgör grundvalen för vårt samhälle och på många ställen i världen där de inte funnits, och i många hundra år, har tusentals människor slagits och dött för dessa rättigheter.

Yttrandefriheten innebär att du ska få säga i stort sett vad du vill till vem du vill. De få strikt reglerade undantagen gäller dock bara vad du får säga. Det finns inga undantag som säger att du måste uppfylla vissa kriterier för att få säga vad du vill. Det är med andra ord inte tillåtet att hetsa mot människor med en viss hudfärg, men även om du blivit fälld för det, får du faktiskt säga vad du vill om andra saker.

Mötesfriheten innebär att du ska få ordna och gå på möten med andra hur du vill. Här finns överhuvudtaget inga undantag – mötesfriheten är total.

Just nu pågår nedmonteringen av dem. Det sker framför våra ögon, av samma politiker som säger sig värna om yttrandefriheten i andra sammanhang. FRA-lagen, IPRED-lagen, Datalagringsdirektivet, Telekompaketet är en samling lagar som genomdrivits på EU-nivå på svenskt initiativ eller med våra politikers medhjälp. Staten kommer att kunna övervaka varje steg du tar på internet (FRA), staten kommer att lagra uppgifter om alla du kontaktar via mail eller telefon (Datalagringsdirektivet), har gett privata intresseorganisationer polisiära befogenheter (IPRED) och försöker nu genomdriva möjligheten att stänga av människor från internet om de misstänks för fildelning, helt utan rättslig prövning (Telekompaketet).

Man skulle gärna tro att politikerna var okunniga om vad som håller på att hända, men när den högst ansvarige i vår regering, Infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) blir påkommen med att blåljuga på ett seminarium inser man att de helt medvetet driver fram dessa förändringar.

Inkompetens är illa, att försöka ljuga är värre men båda alternativen leder till samma slutsats – vi behöver andra politiker som förstår frågorna och som värnar om våra rättigheter.

Jag vill för övrigt även puffa för Marie Anderssons (opassande.se) debattartikel på Expressen idag:

Mitt underkännande av svensk politik i dag, som mitt engagemang i Piratpartiet kan ses som, handlar inte om de frågor som faktiskt bevakas av etablerade svenska politiker. Det handlar om det som inte bevakas. Rätten till ett privatliv, att få yttra sig, att få slippa åsiktsregistrering, avlyssning och ständigt kontroll och kartläggning.

Förvirring i regeringen om Telekompaketets innebörd

Uppdatering
04/05/09@14.44: Tydligen är det Expressen som varit förvirrade, de har nu infört en rättelse. Henrik Hansson har aldrig sagt att operatörerna kan hållas ansvariga.

Expressen har i en artikel i dag låtit Erik Josefsson, kandidat till Europaparlamentet (V) och Henrik Hansson, politiskt sakkunnig hos infrastrukturminister Åsa Torstensson (C), bemöta ett antal påståenden om Telekompaketet. Det är intressant att notera att Henrik Hansson slinter ordentligt med tungan under ”debatten”:

Påstående: Operatören blir ansvarig för vad du gör på nätet
Henrik Hanssons svar: Stämmer inte. Gällande direktiv säger att operatören inte har något ansvar.

Sist i artikeln kommer följande påstående: Konkurrensen på telekommarknaden ökar
Henrik Hanssons svar: Ja, marknaden blir mer harmoniserad och flexibel. Operatören blir ansvarig för vad du gör på nätet

Hur ska han ha det? Antingen är väl operatören ansvarig, eller så är den det inte.

Internet är inte en tjänst i vanlig mening utan måste betraktas som infrastruktur, på samma sätt som telefonnätet, vägnätet, postväsende, bankväsende och liknande. Vi kan inte hålla internetleverantörer ansvariga för det som deras anslutningar används till av samma skäl som vi inte kan hålla Posten ansvarigt för allt som skickas på posten eller Telia ansvarigt för det som telefonnätet används till. De som förespråkar innehållsansvar för internetleverantörer gör det för att de vet att det i praktiken är omöjligt att kontrollera 10 timmar video per minut, och att om man som internetleverantör hålls ansvarig för det helt enkelt tvingas stänga av möjligheten.

”… ett öppet internet [måste] bevaras. Annars riskerar vi demokratin”

DN fortsätter sin bevakning av hoten mot Internet som vi känner till det i dag. I korthet säger artikeln följande:

  • Flera olika lagar (bl a Ipred, Acta, datalagringsdirektivet och Telekompaketet) är på gång som sammantaget utgör en krigsförklaring mot Internet
  • Förändringarna drivs på av politiker och säkerhetstjänster, men framför allt av upphovsrättsindustrin
  • Om lagarna drivs igenom kommer det öppna Internet att försvinna, vilket i sig är ett hot mot demokratin

Nog för att upphovsrätten är viktig, men någonstans måste vi dra gränsen för vad kommersiella intressen ska tillåtas göra. Är det verkligen rimligt att en handfull film- och skivbolags agenda helt ska få styra nätet?

Jag låter ett citat av Monica Horten, forskare vid University of Westminster, avsluta dagens blogginlägg:

- Numera diskuterar man inte på pubarna, utan på internet. Därför måste ett öppet internet bevaras. Annars riskerar vi demokratin.

Läsa hela artikeln på DN.

Filmbolagen dikterar vilkoren för din Internet-anslutning

Som jag skrivit tidigare anser jag att tillgång till Internet är en mänsklig rättighet. Sverige är ett av världens mest uppkopplade länder och nånstans mellan 75 och 90 procent av befolkningen har i dag tillgång till Internet. Det här avspeglar sig också i hur företag och myndigheter gör information tillgänglig. I stort sett all offentlig kommunikation kompletteras med en webbadress där man kan få mer information, och de flesta organisationer föredrar att man kontaktar dem via deras webbsida.

Att ta ifrån någon Internet är alltså inte som att stänga av en persons TV, något som är irriterande men som det går att leva med. Att stänga av Internet är att kraftigt beskära en persons förmåga att inhämta information, betala räkningar, deklarera, boka resor och handla. Bland annat.

Det är vill Ministerrådet, ivrigt påhejade av film- och skivbolag, nu sätta stopp för. I framtiden tycker de att fildelare ska kunna stängas av – utan rättslig prövning dessutom.

TV-licenser är ju något som den sittande regeringen har viss erfarenhet av. Har du TV ska du betala. Punkt. Lagen är glasklar. Här kan man också med visst fog hävda att de som vägrar att betala gör sig skyldiga till ett systematiskt utnyttjande av en tjänst de använder. Till skillnad från fildelare – som ju faktiskt betalar ibland när de går på bio, konsert eller köper en skiva för att de vill ha originalet – så betalar licensskolkare aldrig. Skulle politikerna hantera licensskolket som de hanterar Internet skulle de:

  • Ge Sveriges Television rätt att göra husrannsakan hos alla som inte betalar licens – det är ingen överdrift att säga att de flesta hushåll som inte rapporterat TV-innehav skäligen kan misstänkas för att ändå ha en TV.
  • Ge Sveriges Television rätt att söka skadestånd för den beräknade skada de kan tänkas ha lidit – rimligtvis med utgångspunkt från hur gammal TV:n är.
  • Ge Sveriges Television rätt att, utan rättslig prövning, konfiskera TV-apparaten för att ta reda på hur gammal den är.
  • Göra det möjligt att förbjuda licensskolkaren att inneha en TV-apparat, men samtidigt fortsätta betala TV-licens.

Att man inte gjort så här beror naturligtvis på att man inser att dessa grova ingrepp i folks integritet inte står i rimlig proportion till den skada Sveriges Television lider.

Men när det gäller Internet går det bra. Här har vi en teknik som kan användas till tusen andra saker än just fildelning, där fildelning inte ens kan anses vara det primära användningssättet sett till antalet användare. Ändå tillåts nu en liten intressegrupp att helt diktera vilkoren för hur folk ska bete sig för att få använda Internet.

Jörgen Samuelsson, delegat i rådsarbetsgruppen för telekommunikation, säger klart och tydligt att telekommunikation inte är en mänsklig rättighet:

- Är telekommunikation en mänsklig rättighet? Vad tror du en liten fattig pojke i Afrika tycker är mänskliga rättigheter? Det finns en europeisk stadga om mänskliga rättigheter som gäller enligt EU-fördraget – varför stoppa in den i Telekompaketet?

Men om friheten på nätet inskränks kan väl det vara ett problem?
- Frihet är viktigt, men det handlar om en kommersiell tjänst. Jag kan inte se likheten mellan åtkomst till nätet och rätten till tak över huvudet.

Även rätten till arbete är inskrivet i de mänskliga rättigheterna. Men den rätten är inte, som de flesta tror, en absolut rätt till jobb. Rätten till arbete ska tolkas så att om du har kommit överens med ett företag om att arbeta för dem i utbyte mot lön – du har ett jobb helt enkelt – så ska ingen utomstående ha rätt att hindra dig. Överfört på den här diskussionen, borde rätten till Internet tolkas så att om du och en Internet-leverantör har kommit överens om att du ska få tillgång till Internet mot att du betalar en viss summa pengar, så ska ingen kunna ta ifrån dig Internet så länge ni är överens.

Här är länken till DN, och även Henrik-Alexandersson har skrivit om detta.

Tillgång till Internet borde vara en mänsklig rättighet

Läste precis på Henrik-Alexandersson. se om hur franska politiker trummat igenom en lag som gör det möjligt att stänga av individer från Internet om de fildelar. Utan rättsprövning och utan möjlighet att överklaga.

Internet är infrastruktur, och borde som sådan anses vara användningsneutral. Precis som det går att missbruka våra vägar, vårt postväsende och vårt telefonnät, går det att missbruka Internet. Den som vid upprepade tillfällen parkerar fel, kör för fort, för farligt eller för full blir straffad på olika sätt. Men ingen hävdar att den personen inte får utnyttja vägnätet. Skickar du hotbrev eller brevbomber straffar samhället dig för det. Men det stiftas inga lagar som förbjuder dig att skicka julkort. På samma sätt är det förbjudet att ringa och hota folk, men även om du gör det får du behålla telefonen.

I alla andra sammanhang straffbelägger samhället vissa beteenden – men även kroniska rattfyllerister tillåts åka buss och taxi, antagligen för att det skulle uppfattas som alltför drakoniskt att helt sonika förvisa dem till sina hem ens för en kort period.

Jag tänker inte diskutera fildelning i det här inlägget. I dag är det, med vissa undantag, förbjudet att kopiera och distribuera upphovsrättsskyddat material. Det är med andra ord fullständigt logiskt att rättssamhället försöker upprätthålla detta förbud, och jaga fildelare. Men därifrån till att helt förbjuda fildelare all tillgång till Internet borde steget vara långt.

Det är något med Internet och datorer som lockar fram det sämsta i politiker. De funderar alldeles för lite över vad som är önskvärt, och alldeles för mycket på vad som är möjligt.

Uppdaterad
21/4/09 @9.57: Piratpartiets Christian Engström resonerade i liknande termer någon vecka efter detta inlägg.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 010 andra följare