Visa, Mastercard och PayPal stödjer indirekt Ku Klux Klan

Vissa typer av organisationer utför tjänster som i princip bör ses som infrastruktur. Banker. Posten. Internetleverantörer. Det är tjänster som alla människor och organisationer bör ha rätt att använda utan inskränkning. Självklart ska tjänsterna inte få användas hur som helst, det är till exempel inte OK att skicka brevbomber. Men även en person som skickat brevbomber bör ha rätt att skicka Julkort. Det är missbruket som ska bekämpas – inte rätten till användning.

Det finns flera anledningar till varför företag som erbjuder infrastruktur bör avhålla sig från att lägga sig i vem som använder deras tjänster, men ett av dem ser vi just nu. Om du stänger av en person, organisation eller ett företag som inte är fälld i domstol – som Visa, Mastercard och PayPal gjort med Wikileaks – så säger du samtidigt indirekt att du godkänner alla andra personer, organisationer och företag som använder de tjänster du erbjuder. I det här fallet bland annat Ku Klux Klan, och jag är rätt säker på att det finns fler företag och organisationer som Visa, Mastercard och PayPal aldrig skulle tillåta på en lista över referenskunder. Det ska bli intressant att se hur respektive företags PR-representanter hanterar den här krisen.

Men det här resonemanget kan naturligtvis vridas ett varv till. En regering som aktivt bekämpar en organisation eller person som inte är fälld i domstol genom att utöva påtryckningar på olika företag, ställer sig samtidigt indirekt bakom alla andra organisationer. Så det är inte bara Visa, Mastercard och PayPayl som tycker att Ku Klux Klan är OK. Det gör även USAs regering. Det känns faktiskt ganska märkligt.

Det finns massor av träffar om detta på Google, men även Aftonbladets Wolfgang Hansson har skrivit om detta.

Det hade varit självcensur av Wikileaks att inte publicera

De politiker som nu på grund av Cablegate mer eller mindre förtäckt argumenterar för inskränkningar i yttrandefriheten har bara fått en ursäkt att framföra åsikter de alltid haft. Yttrandefrihet och fria medier är definitionsmässigt något som enbart gynnar oss vanliga samhällsmedborgare. Politiker och andra makthavare har väldigt lite att vinna på fria medier. Jag tror visserligen att ledarna för världens demokratier i princip är för yttrandefrihet och fria medier – men i praktiken vore deras jobb otroligt mycket lättare om de slapp vara oroliga för hur media skulle reagera. Visa mig någon politiker som inte svurit över att media rotat fram fakta de helst inte hade velat ha belysta.

Men medias uppgift är inte att vara politiker till lags – medias uppgift är att granska makthavare och exponera de värsta avarterna. ”Androm till varnagel” som det hette förr.

Därför är det rätt skrämmande att höra att hur vissa journalister argumenterar för att Wikileaks publiceringen var felaktig, eftersom den kan komma att leda till inskränkningar av yttrandefriheten.

I mina öron är det här inget annat än en uppmaning till självcensur. Om media inte kan publicera något de vet är rätt och relevant för sina läsare av rädsla för direkta eller indirekta repressalier, vad är yttrandefriheten då värd?

Axel Andén på Mediavärlden har skrivit klokt om detta.

Uppdatering: Precis när jag publicerat hittade jag ett inslag där Joakim Jardenberg pratar klokt om Wikileaks och det öppna Internet.

Vad tycker du?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 010 andra följare