De som gillar er på Facebook är inte fans, de är läsare

Not your average fan

Det här är en lätt omarbetad version av ett blogginlägg som ursprungligen publicerades på LEWIS 360.

Att starta en Facebook-sida är nästan löjligt lätt. Allt som behövs är några klick, och sen ligger sidan uppe. Ett par mail senare har dina vänner och kollegor blivit era första fans. Men efter dessa första fans börjar det bli lite knepigare och frågan “Hur får vi fler fans?” har diskuterats på tusentals bloggar, seminarier och möten.

Problemet med dessa bloggar och seminarier är att även om de faktiskt ofta ger bra svar, så är “Hur får vi fler fans?” ofta fel fråga.

De är inte fans – de är läsare

Ordet “fans” kan vara förvirrande, eftersom det leder tankarna till fans av idrottslag och artister. Men ordet “fan” är faktiskt en förkortning av ordet fanatisk – och om vi ska vara ärliga, hur många företag utom möjligen Apple har fanatiska kunder? Vi kan nog i varje fall enas om att det krävs lite mer än ett klick med musen för att kvalificera någon som en fanatiker.

Att se era fans som läsare eller prenumeranter ligger närmare sanningen.

En överväldigande majoritet av de som gillar en Facebook-sida återkommer heller aldrig till sidan, så det enda som egentligen händer när någon gillar er sida är att de ger er tillåtelse att posta något i deras nyhetsström. Och tyvärr finns inte heller någon garanti för att ni får synas där särskilt länge.

Facebook bestämmer vad som ska synas i en användares nyhetsström med hjälp av en algoritm som kallas Edgerank. Utan att gå för djupt in på hur den fungerar kan vi här nöja oss med att konstatera att ju längre sedan en av era prenumeranter interagerade med något ni postade i deras nyhetsström, desto lägre är sannolikheten för att ni kommer att synas där igen.

Det här är ett av skälen till att antalet fans är en så dålig indikator på hur bra er Facebook-sida är – antalet fans säger nämligen inget om hur många som faktiskt ser vad ni postar. Så istället för att fundera på hur ni kan få fler fans, fråga er istället hur ni kan få fler av era befintliga fans att bli intresserade av det ni postar.

En Facebook-sida är en redaktionell produkt

När ni inser att era fans egentligen är läsare, så inser ni också att utmaningen med att driva en Facebook-sida mest liknar utmaningen med att vara en publicist. Det är en ständig kamp för att fortsätta vara engagerande och relevant. En ny prenumerant brukar nästan automatiskt öppna tidningen när den kommer, men efter de första numren är det framsidan som avgör om den blir läst. Om för många tidningar förblir oöppnade förnyar de inte prenumerationen. På samma sätt kommer för många tråkiga eller irrelevanta postningar att göra att era läsare slutar se era postningar.

När ni postar något på er Facebook-sida måste målet alltså vara att få läsarna att klicka på länkarna, öppna bilderna, titta på videofilmerna och gilla era postningar. Ju mer de klickar, ju högre Edgerank och ju mer sannolikt att de fortsätter se era postningar.

Så vad får folk att klicka? Det är det som är frågan, eller hur?

Det finns inget magiskt knep, allt hänger på vad ni själv sysslar med och vilka era läsare är. Men det finns några saker att tänka på för att fortsätta vara intressant. Ida Nilsson från Perspective Communication har postat några tips, och här är några från mig:

• Era läsare är intresserade av er bransch och relaterade ämnen – om ni är en resebyrå kommer det mesta som har med resor, upplevelser och turism att vara intressant, även sådant som ni kanske inte erbjuder just nu.
• Överraska! Självklart ska ni posta material som ni vet fungerar, men kom ihåg att nyckeln till att överleva i publicistbranschen är att leverera material som läsarna inte visste att de ville ha.
• Blanda! Video, bilder och länkar fungerar på de flesta, men en del människor föredrar vanliga textuppdateringar så ni behöver lite av varje för att nå alla.
• Var mänsklig. Håll marknadstugget borta från Facebook-sidan och att ge läsarna en glimt av vilka som uppdaterar sidan då och då skadar inte.
• Sätt läsaren först. Läsarna förstår att ni vill sälja, men om inte minst 90 procent av det ni postar gynnar läsaren mer än er själva så kommer de att försvinna.

Det här gäller för övrigt alla sociala medier – oavsett om det är någon som följer dig på Twitter, prenumererar på din YouTube-kanal, läser din blogg eller har er i sin cirkel på Google+ så är frågan ni ska ställa er ”Vad vill mina läsare se? Vad vill de läsa?”

Google Buzz är för lite och för sent för de flesta

Trots att jag sysslat med sociala medier sedan tidigt 90-tal och att jag ägnar en ansenlig del av min arbetsdag åt att delta i och fundera kring sociala medier, tycker jag att man kan vara rätt pragmatisk när det gäller nya tjänster.

• Man måste omedelbart fatta vad de går ut på
• Syftet måste vettigt
• Det måste tillföra nåt nytt eller vara avsevärt bättre än nåt annat

Det här är inte nåt man ska behöva göra en massa efterforskningar för att få reda på. Antingen är idén så bra och självklar att det bara säger ”klick”, eller så har tjänsten blivit så stor att man behöver ta reda på vad alla är så upphetsade över. Facebook tillhör den senare kategorin. Flickr den tidigare, i varje fall innan Facebook också erbjöd möjlighet att dela med sig av bilder.

De senaste dagarna har det snackats mycket om Google Buzz, och frågan är då, ska man hoppa på Buzz nu?

För de flesta är Buzz inte tillräckligt bra eller nytt

• Buzz är nån typ av life-stream, ungefär som Facebook, så det är lätt att fatta vad det går ut på.
• Syftet är vettigt – det är kul att dela med sig av funderingar, bilder och annat.
• Problemet är att det här inte är nytt och Google har inte lyckats göra det bättre än Facebook.

Alltså finns det egentligen ingen anledning för de flesta att vara på Buzz (om det inte handlar om den rent yrkesmässiga ”jag måste veta vad det handlar om”-aspekten).

Vissa typer kommer ändå att älska Buzz

Det här innebär inte att Buzz är ointressant. Jag kan se ett antal typer som kommer att gilla Buzz:

Tunga Gmail-användare med massor av kontakter blir nu automatiskt kopplade till dessa i ett nätverk. Man kan diskutera om man verkligen vill vara det, och jag vet inte hur Google låter dig styra vilka grupper som får se vad – men du får snabbt ett nätverk och det är naturligtvis smidigt.

Tunga Google Reader-användare som prenumererar på hundratals RSS-strömmar och gillar att kommentera nyheter kommer att gilla Buzz, speciellt om de dessutom är tunga Gmail-användare. På den här punkten vinner Buzz över Facebook på knock-out.

Google-älskare som redan använder Picasa, Youtube och några av de andra tjänster som finns på Buzz, men som inte redan tagit steget över till Facebook. Men det lär inte vara en särskilt stor grupp.

Långt kvar tills Buzz kan utmana Facebook

Att Buzz i dag skulle kunna utmana Facebook har jag mycket svårt att se.

Nyttan med Buzz står i direkt proportion till hur många av dina kompisar som har Gmail och hur mycket du använder det. För de flesta innebär det att det kommer finnas stora hål i bekantskapskretsen – och tror du att det är svårt att få dina kompisar upp på Facebook så vänta tills du försöker få dem att byta den mailadress de haft i 10 år bara för att kunna ta del av dina statusuppdateringar …

Om man sedan lägger till att Facebook kommer att få fullfjädrad e-mail så är det egentligen bara möjligheten att få en integrerad RSS-läsare med kommentarsmöjligheter som talar för Buzz – men frågan är hur länge Facebook kommer vara nöjda med att inte ha en sån funktion om det visar sig vara nåt folk vill ha.

Vad tror du?

Upphovsrätt har inget egenvärde – samhällsnyttan är viktigare

Så här dagen efter Tingsrättens dom i Pirate Bay-målet är gamla och nya medier fyllda med artiklar och analyser om betydelsen av domen (1 års fängelse för samtliga åtalade, samt ett gemensamt skadeståndsansvar på 30 miljoner kronor). Det är uppenbart att det finns två huvudgrupperingar bland de som uttalar sig – å ena sedan har vi de som ser den absoluta upphovsrätten som ett egenvärde, å andra sidan har vi de som ser den övergripande sammhällsnyttan som viktigast.

Karl Sigfrid (M) hör till den senare gruppen. I en debattartikel på SvD i dag varnar han för att domen, om principerna i den får brett genomslag, utgör ett allvarligt hot mot sociala medier och it-entreprenörer, dvs Internet som vi känner till det i dag. Läs gärna hela artikeln, men i korthet:
Ägarna till en webbtjänst kan inte hållas ansvariga för allt den används till. Det skulle kräva godkännande av varje enskilt bidrag vilket i praktiken skulle kväva sociala medier [enligt Youtubes eget faktablad laddas det upp tio timmar video på Youtube - varje minut. För att bara hinna med att titta på allt skulle de alltså behöva minst 600 personer som bara satt och tittade, dygnet runt ... ] . Karl Sigfrid ger även exempel på att USAs högsta domstol i en prejudicerande dom har fastslagit att det är orimligt att en producent av en produkt ska vara ansvarig för hur den används.

Upphovsrätt är viktigt, men det är ingen helig, grundläggande princip. Självklart är det viktigt att den som skriver en bok, spelar in en skiva eller gör en film har en möjlighet att tjäna pengar – men det får inte ske på bekostnad av alla andras intressen. Nu pratar upphovsrättslobbyn om blockering av oönskade sajter, övervakning av enskilda användare, avstängning av fildelare med mera. Henrik Pontén menar att det skulle ”öka möjligheterna att få ett vettigt innehåll på Internet” (vem avgör det kan man ju fråga sig). Själv tycker jag att det vore en kastrering av Internet.

De lagar vi har i dag togs fram i en annan tid när tekniken såg annorlunda ut. Det är dags att utvärdera dem utifrån de nya förutsättningar som gäller i dag, och det måste göras med utgångspunkt i vad som är bäst för samhället som helhet – inte vad som är bäst för pirater, artister, bloggare eller skivbolag.

Uppdaterat:
11.39: Karl Sigfrid har även bloggat om sin debattartikel.
12.20: Opassande skriver att Upphovsrätt är inte ”viktigast av allt”