Proportionerlig bredbandsskatt ingen dum idé

Enligt HAX har junilistan gått ut med ett förslag om bredbandsskatt. HAX är inget fan av den idén, men jag tycker att det är vettigt och det har förebilder från andra områden där vi konsumerar musik ”gratis” som t ex på restauranger och andra offentliga platser. Att införa en skatt för att hantera det så kallade free rider problemet är inte heller något nytt.

Samhället har ett intresse av att det görs musik och film, men om upphovsmännen inte tjänar några pengar på det kommer utbudet av kultur att drastiskt minskas (nu utgår jag från att de de facto inte skulle tjäna några pengar, vilket är starkt förenklat förståss). Det ligger alltså i det allmännas intresse att upphovsmännens intressen tillvaratas. Mot det ska ställas de grova inskränkningar i integriteten som IPRED och Datalagringsdirektiven ger upphov till. En bredbandsskatt vore en rimlig lösning på det.

Jag delar inte heller HAX oro över att billiga anslutningsmöjligheter skulle försvinna. För det första är inte skillnaden på löjligt långsamma anslutningar och löjligt snabba anslutningsmöjligheter proportionell. De billigaste anslutningarna kostar c:a 200 per månad, de dyraste kostar 400-500 kronor, trots att de snabbaste anslutningarna är 10-20 ggr snabbare. För det andra kan skatten göras proportionell, dvs att ju snabbare anslutning man köper, desto högre blir skatten.

Det är helt enkelt en hyfsad kompromiss, och det är väldigt mycket bättre än det system vi ser utvecklas nu.

Staten vill veta vilka sidor du besöker på nätet

I morse när jag läste tidningen fick jag återigen en påminnelse om vilket läskigt samhälle våra politiker håller på att skapa åt oss. Ett utkast till en lagrådsremiss har läckt ut på nätet, där det framgår att regeringen vill att operatörerna ska tvingas spara all trafik om vart du surfar i ett halvår.

I dagsläget verkar det finnas ett kryphål i IPRED-lagen, då flera operatörer valt att inte längre spara några trafikuppgifter och därmed inte heller kan lämna ut dem, men det kryphålet skulle nu alltså täppas till.

Riktigt beklämmande är det också att höra ledamöter i Justitieutskottet skylla på Thomas Bodström. Jävla ynkedom! Om man medverkar till ett storebrorssamhälle med allt större statlig övervakning kan man åtminstånde ha tillräckligt med ryggrad för att stå för det.

DN, DN, SvD, SvD, Expressen, Expressen och Aftonbladet, Aftonbladet och Aftonbladet skriver om detta på morgonen.

Niklas Strandh har i en utmärkt bloggpost konstaterat att politikerna saknar helikopterperspektiv, och Piratpartiet har i ett pressmeddelande kommenterat att lagen i ett slag skulle förvandla våra mobiltelefoner till elektroniska fotbojor.

Universitet stänger av studenter utan prövning

Sveriges radio berättar idag att universitet stänger av studenter för påstådda fildelningsbrott. Som jag skrivit om tidigare anser jag att internet är en mänsklig rättighet, men även bortsett från det är det sätt som universitet går tillväga på helt uppåt väggarna. De bryr sig faktiskt inte ens om att ta reda på om de avstängda studenterna begått nåt brott. Enligt Johannes Haasmund som jobbar med IT-säkerhet på universitetet i Linköping går man helt på de klagomål som kommer in från amerikanska bolag, och har egentligen ingen aning om studenten fildelat eller inte.

BSA gissar om piratkopierad mjukvara i Sverige

BSA gick för en tid sedan ut med uppgifter om att vart fjärde program på svenska företag är piratkopierat. Enligt IDG framförs denna siffra som fakta, men i verkligheten har BSA inte tagit kontakt med ett enda svenskt företag. Istället baseras siffrorna på en undersökning i 24 andra länder runt om i världen. Sedan har BSA tagit siffror från ett land som ”liknar” Sverige och räknat fram hur det förhåller sig.

Det är kanske att gå lite långt att som MacPro hävda att det är lögn. Det är förmodligen rimligt att anta att piratkopierad mjukvara är vanligt på svenska företag, men det är samtidigt oerhört klantigt av BSA att inte vara öppna med hur de kommit fram till siffrorna. Ur PR-synpunkt är det här naturligtvis förödande, då alla journalister framöver kommer att ta allt BSA säger med en rejäl nypa salt. Trovärdigheten försvinner om man tummar på sanningen.

Tekniksvep 14 maj 09 – Molnet och Realtidssökning

Molnet eller ”the Cloud” är det senast buzz-ordet inom IT. Någon allänt accepterad definition på vad Molnet är finns inte, även om National Institute of Standards and Technology gjorde ett bra försök. Förenklat handlar det om att du istället för att installera mjukvara på dina egna datorer hyr mjukvarutjänster av företag för lösa olika problem som ord- eller bildbehandling, kalkylering, crm, fildelning (den lagliga) osv. Hittills har det varit enklare tjänster som legat i Molnet, men allt mer avancerade tjänster är på gång. De vanligaste exemplen på molntjänster är Google Apps och Salesforce.com. Debatten om Molnet pågår för fullt, och som PR-man är min något cyniska uppfattning är att hur positivt ett företag är till Molnet står i direkt relation till hur långt fram man är i utvecklingen av egna Molntjänster. De företag som kommit längst är, föga förvånande, mest positiva. De som inte har några tjänster ännu framhåller gärna nackdelarna. På Computer Sweden skriver Peter Larsson i dag om hur Google och VMWare just nu pucklar på varandra kring hur man ska se på Molnet.

Men att Molnet kommer råder ingen tvivel om – Google tillkännagav precis att man sålt Google Apps till Valeo. Det handlar om 30 000 användare som kommer att börja använda Googles Apps för att skicka mail, chatta, skapa och dela dokument med mera. Cnet’s Dave Rosenberg analyserar betydelsen av affären och kommer fram till att detta kan vara ett genombrott för Google Apps inom storföretagen, och det låter vettigt.

Realtidssökning senaste heta trenden

Sökning har varit hett ända sedan Google visade att det kunde vara lönsamt, och den senaste trenden är så kallad realtidssökning. Det ska ses i ljuset av att Google indexerar webben, något som tar tid även om de ofta är väldigt snabba. Det har skrivits en hel del om detta de senaste dagarna, så nu väntar vi bara på att IDG ska börja skriva om det. Här kommer några sneak peaks: TechCrunch skriver om OneRiot, en ny sökmotor som går igenom Twitter, Digg med flera sajter och följer länkarna som folk pratar om just nu. TweetMeme är en annan sökmotor som erbjuder liknande funktioner, men med tillägget att de även indexerar bilder och video. Enligt en annan artikel på TechCrunch är realtidssökning också Googles största utmaning just nu, och naturligtvis har även Twitter själva tillkännagivit planer på realtidssökning. Förvirrad? TechCrunch har utvärderat de olika alternativen och kommer fram till att de är bra på olika saker. Inte oväntat kanske, men knappast användbart.

Morgonsvep 14 maj 09

DN skriver att fildelningen minskat dramatiskt efter IPRED-lagens införande. Det är främst unga män som slutat ladda ned, av rädsla för att åka fast, enligt en undersökning från Sveriges Videodistributörers förening. Antipiratbyrån säger sig även ha sett en minskning av antalet personer som laddar upp. Även SvD skriver om undersökningen och lägger till att ett antal servrar från den så kallade Scenen lagt ner eller flyttat utomlands. Kommentar: Är detta verkligen positivt? Det intressanta för upphovsmännen är väl inte att fildelningen minskar – utan om det säljs fler biobiljetter och CD-skivor. Och det är det litet tidigt att säga nåt om. Om fildelningen går ner utan att upphovsmännen tjänar mer pengar handlar det bara om att färre människor får tillgång till kultur efter IPRED-lagen.

I Frankrike gick HADOPI-lagen som väntat igenom senaten utan problem, rapporterar bloggen Le domaine d’Anais.

Teledatalagringsdirektivet, som innebär att telebolagen tvingas spara uppgifter om vem du ringer, när du ringer och den geografiska position du ringer från, är ute på remissrunda. HAX har i två bloggposter gått igenom remissvaren. De flesta instanser är starkt kritiska, men naturligtvis finns det de som är positiva. IFPI och Antipiratbyrån tillhör de senare och menar att det kommer att underlätta i jakten på fildelare.

Till sist ifrågasätter Unni Drouge påståendet att ”alla upphovsmän måste kunna leva på sin verksamhet”. Kommentar: Tanken att det ska finnas nån automatisk rättighet att få försörja sig på sin verksamhet är tvärtom mot vad Unni påstår inte ny, men det gör den inte mindre befängd. Det är kul att filma, spela musik och teater, skriva och måla. Precis som det är kul att sporta, påta i trädgården osv. Men att det är kul innebär inte att man kan försörja sig på det. För att kunna försörja sig måste andra människor tycka att det man gör är bra också.

Statliga spionprogram på allas datorer

I går stod det klart att HADOPI-lagen går igenom i Frankrike, och själv reagerar jag bara med vrede och frustration. Hur har vi hamnat i en situation där upphovsrätt upplevs som viktigare än allt annat? En lag som enligt flera olika källor kommer kräva att användarna installerar spionprogram på sina datorer. Och nu visar det sig att även England funderar på att införa liknande lagar. Via Opassande hittade jag dock en länk till Rikard Bergsten. Han är uppfinnare och innovatör, och skriver klokt om upphovsrätt och patent.

Sekundsnabba betalningar är nyckeln till betalt innehåll

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om hur internet kommer att se ut efter gratis-eran. Så här några dagar senare kan jag tycka att det är lite spretigt och otydligt, men jag får skylla på att det inte är helt självklart hur utvecklingen kommer att gå.

Att diskussionerna pågår för fullt är det dock inte tu tal om, något som Resumé noterat och skriver om i dag. Artikeln i Resumé tar inte upp så många svenska exempel, men de följer antagligen inte IDGs marknadschef Martin Fälltström på Twitter.

Lättare sagt än gjort

Jag har erfarenhet av att ta betalt för webbinnehåll från den tid då jag var Chefredaktör på MacWorld, och kan konstatera att det inte är lätt. Förutom priset finns flera saker som måste stämma om det ska fungera:

  • Innehållet måste vara värdefullt för en stor mängd människor (eller ”bättre och mer användarcentrerat” som Vassa Eggen skriver.
  • Innehållet måste vara unikt och svårt att kopiera, så att det inte finns lättillgängligt på andra ställen.
  • Det måste vara busenkelt att betala, a la Amazon.coms One Click.

Det här låter sig sägas rätt enkelt, men det är desto svårare att genomföra i praktiken. Fundera ett ögonblick på hur många nyheter du läser per dag som är unika för just den sajt du läser dem på, som är svåra att kopiera, och som dessutom är intressanta för stora mängder människor. Det blir inte mycket annat än krönikor, åsikter och analyser.

Sportjournalistiken visar vägen

Här tror jag att medier i allmänhet har rätt mycket att lära av sportjournalistiken.

Jag tror att det har att göra med att resultatet av en match i sig inte säljer tidningar. ”Matchen mellan Hammarby och Djurgården i går slutade 3-2” må vara korrekt, men det är ju alldeles för blodfattigt. Och det har det alltid varit. Så media har behövt addera värde utöver att rapportera fakta, och idag har de som följer sport följaktligen starka åsikter om vilken kanal/tidning/kommentator som är bäst. Sportjournalister har i högre grad än andra journalister egna varumärken och blir oftare ”kändisar” av egen kraft.

Men även om du har unikt material som det finns en betalningsvilja för, krävs en supersimpel betalningslösning.

Sekundsnabba betalningar nödvändiga

För vissa medier kan kanske prenumererat material a la Aftonbladets plustjänst vara en modell, men som Jeff Jarvis på Buzzmachine skriver, det är inte så de unga hittar sina nyheter. Faktum är att vi alla är notoriskt otrogna på nätet, och RSS, Facebook och Twitter har bara gjort det enklare. Jag vill inte välja mellan SvD eller DN, Expressen eller Aftonbladet. Jag vill kunna läsa på alla. Därför tror jag till skillnad från Jeff Jarvis att Wall Street Journals försök med mikrobetalningar är bra. Du ser en rubrik och betalar för den artikeln.

Men att du lyckats sätta en rubrik som är tillräckligt säljande för att få nån att betala 3:- för en artikel är inte samma sak som att du lyckats övertyga honom om att registrera sig och hala upp plånboken eller mobiltelefonen. Läsare på webben är otåliga och när vi ser en rubrik och klickar på länken vill vi läsa den nu! Om två minuter kan vi ha ändrat oss. Så det måste bli one-click, och på sikt måste det bli det från samma leverantör på massor av sajter.

Läsarna vill ha en lösning för alla tidningar

Det finns en fin tradition i Sverige där tidningar och förlag har gått samman för att lösa gemensamma problem som de inte själva har haft finansiella muskler att klara av – TT, FLT, gemensamägda tryckerier och Tidsam. Kanske är det dags för tidningarna att gå samman om ett nytt projekt – Tidningsbetalningar? Jag skulle lätt kunna tänka mig att betala för nyheter på nätet om allt som krävdes var att jag registrerade mig på ett ställe, och att jag sedan kunde läsa artiklar på alla sajter och betala genom att klicka en gång. Om jag däremot behöver registrera mig på alla olika sajter …

Vore tacksam att få höra vad du tycker om saken, så kommentera gärna nedan.

Uppdatering
13/5@13.22: Noterar att Dagens Media i dag tar upp frågan och intervjuar TUs vd Anna Serner och Expressens Thomas Mattsson. Thomas tror som jag att det blir svårt att ta betalt för nyheter. Anna Serner lutar åt att det blir lättare att ta betalt efter att ett antal tidningar slagits ut, och utbudet alltså blir mindre …

Internet efter gratis-eran – exklusivt, svindyrt och mötesorienterat?

Hur man ska kunna tjäna pengar på digitalt innehåll är något som många funderat på sen de första tidningarna på nätet såg ljuset får sådär 15 år sen. Det har gjorts åtskilliga försök att stänga och ta betalt för webbsajter, men med mycket få undantag har det gått åt helvete för de som försökt. Till och med NY Times avbröt sitt försök med prenumerationer, trots att det var ganska framgångsrikt. Men drömmen om en affärsmodell som bygger på att besökarna betalar för innehåll vägrar att dö (AP, Murdoch, Wolodarski). Det är inte konstigt – trots att tidningarna kan skryta med hög trafik på sina sajter lyckas de inte omsätta detta i pengar på samma sätt som i sina pappersupplagor.

The Economist deklarerade också nyligen i en artikel att det är slut med gratisluncher – igen. Och visst är det så att i slutändan måste ju någon betala. Men  betalda prenumerationer kommer inte att fungera i framtiden heller enligt Martin Langewald (Nieman Journalism Lab, Harvard). Även med generösa antaganden om hur många av sajternas besökare som kan tänkas bli betalande prenumeranter och hur mycket de kan tänkas vilja betala, så kan det aldrig kompensera för det bortfall i annonsintäkter som den minskade trafiken ger.

Så tidningarna sitter i en rävsax. Annonsintäkterna räcker inte, prenumerationsintäkter kommer inte att fungera, men att lägga ner är inte heller ett alternativ.

På annat håll diskuteras nu dessutom vad som ska komma efter gratis-eran. Seth Godin skrev nyligen om att gratis har varit normen så länge att det inte längre drar folk. Det är snarast en hygienfaktor. Han ser en framtid där sajtägare kommer att betala dig för att konsumera gratis … Seth Godin länkar även till ”Kate” på Outland Music som också har rätt intresanta tankar om vad som kommer efter gratis-eran. Kate funderar på den raka motsatsen till gratis, det vill säga att vi är beredda att betala jävligt mycket för riktigt bra kvalitet. Även vår egen Niclas ”Deeped” Strandh har funderat hur framtidens affärsmodeller ska se ut när man inte längre kan ta betalt för innehåll.

Vi lever i en brytningstid där konflikten mellan det digitala och det analoga börjar ställas på sin spets. Som konsumenter kommer vi att behöva vänja oss vid att börja betala, men de som tror att de kan börja tjäna pengar på nyheter – kommodifierat innehåll – bedrar sig. Det tåget har gått, om det ens någonsin stått inne på stationen. Jag tror att Niklas Strandh är inne på rätt spår när han säger att möten är grejen i framtiden. Möjligheten att få tillgång till människor – journalister, makthavare, producenter – är ett mervärde. Jag tycker även att Kates observation om den höga betalningsviljan för det exklusiva är intressant, även om den är välkänd på andra områden.

Så vart leder det? Jag är inte säker. Nischade seminarieliknande sociala medier där experter berättar för utvalda läsare om vad de vet, och påföljande diskussioner som sponsras av företag som vill nå en smal målgrupp? Men det är en spännande utveckling, och det vore väldigt intressant att höra vad andra tror om medias framtid.

Uppdatering
11/5@11.11: Wall Street Journal berättar att man kommer att lansera en mikrobetalningslösning i höst. Det här tror jag kan vara en smart modell faktiskt. Aftonbladet plus är billigt, men jag har inte lust att börja prenumerera för att läsa en artikel. Däremot kan jag tänka mig att betala för just den artikeln. Ska bli väldigt intressant att se hur det här utvecklar sig.

Centerstämman: Rösta på Piratpartiet om du vill få din integritet skyddad

Jag vill bara förtydliga att jag inte längre är piratpartist: Därför kommer jag INTE att rösta på piratpartiet.

FRA-lagen har ju aktualiserats sedan lagrådet häromdagen gav sitt klartecken till FRA 2, dvs den urpsrungliga lagen med några tillägg som ska skydda integriteten. Kritiken mot FRA-lagen har ju – förutom att den är djupt integritetskränkande – bland annat gått ut på att lagen är rättsosäker. För att råda bot mot detta har man inrättat en ”Försvarsunderrättelsedomstol”. Denna domstol ska bestå av en ordförande som utses av regeringen, och ledamöter som utses av våra folkvalda i riksdagen. Förhandlingarna kommer att vara sekretessbelagda. Inga enskilda parter kommer att få närvara. Beslut kommer inte att kunna överklagas. Inte mycket till domstol alltså, och man har svårt att tänka sig att den kommer att fungera som något annat än ett rundningsmärke för FRA. Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Abrahamsson beskriver lagrådets beslut  i en signerad artikel idag som ”förbluffande”.

FRA-lagen debatterades även på Centerstämman i går, och både SvD och DN har artiklar om debatten i dagens tidningar. Partiledningen ville uppenbarligen inte ha någon debatt då man begränsat talartiden till 30 sekunder mot normala 2 minuter. Skiljelinjen verkar ha gått mellan den yngre och äldre generationen. Eller mellan de som ser internet som en integrerad del i sina liv, och de som ser internet som något separat, en plats man besöker för att handla lite och göra ärenden.

De yngre argumenterade för att FRA ska rivas upp och göras om, på rätt sätt:

Det här är det absolut viktigaste beslutet vi kan ta på stämman. Jag vill inte att människor ska behöva rösta på Piratpartiet för att få sin integritet skyddad.

sa till exempel Hanna Wagenius i debatten, som även bloggat om hur hon känner.

Centerstämman tycker dock inte att integritetskränkningarna är något problem, vilket är förvånande med tanke på hur många liberala krafter som finns i detta parti. Men efter att ha läst Mikael Nilssons sammanfattning om vad Centern sagt och vad Centern gjort i integritetsfrågor kan man dock konstatera att Centerstämman i varje fall är konsekvent. Varje gång Centern haft chansen att stå upp för integritetsfrågor har man valt att istället vika ner sig, och det har man gjort den här gången också.

Det kan inte uppfattas som annat än ett tydligt svar på Hannas fråga – vill man få sin integritet skyddad ska man rösta på Piratpartiet.

Jag har placerat min blogg i <a href=”http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm”>Stockholm</a&gt; på <a href=”http://bloggkartan.se”>bloggkartan.se</a&gt;!