Priset för säkerhet och priset för frihet

Anders Mildner, vars texter jag alltid uppskattar, har skrivit en tänkvärd krönika i gårdagens SvD. Den fick mig att fundera över vad vi är villiga att ge upp för att uppnå en höjd känsla av säkerhet, och vilket pris vi är villiga att betala för att vara fria.

De som nu arbetar för mer övervakning på nätet (politiker, polis och säkerhetstjänster) gör det med argument som är svåra att värja sig mot. ”Vi måste bekämpa terrorism och brottslighet.” Ingen tycker väl egentligen något annat.

Men problemet med de här argumenten är att de ständigt kan återanvändas för utökad övervakning, oavsett hur mycket övervakning vi redan har. För oavsett hur mycket övervakning vi har kommer det att finnas terrorister som lyckas – som någon polis sa: ”Terroristerna behöver bara lyckas en gång – vi måste lyckas varje gång.”

Terrorism fanns långt innan internet och behöver inte internet för att fungera. Tvärtom visar det sig att Al Quaida när de planerar nya terrordåd undviker att använda sig av modern teknik som Internet och mobiltelefoni och förlitar sig på kurirer i stället (saknar tyvärr källa till detta, kan någon hitta den vore jag glad). Det är inte heller så att polis och säkerhetstjänster lämnar ut några garantier eller ens ambitionsnivåer för vad de ska klara av när de kartlägger alla mail, telefonsamtal och webbsidor du besöker. Allt de säger är att det kommer att bli ”säkrare”, utan närmare definition.

Ett liknande resonemang kan föras kring brottslighet. Tittar vi på den brottslighet som får mest utrymme i media, och som man därmed kan anta upprör flest människor, har den väldigt lite med Internet att göra. Rån, mord, misshandel och andra typer av våldsbrott är vad de flesta är mest oroade över – och dessa brott lär inte bli väsentligt färre om säkerhetstjänsten får tillgång till varenda svensks mail- och telefonloggar.

Det är möjligt att en del terrorattentat kommer att kunna undvikas med ökad övervakning, och det är nästan helt säkert att en del brott kommer att kunna klaras upp som annars hade varit svåra att lösa. Men hur många!?

Låt oss en gång för alla enas om en sak – det går inte att helt förhindra brottslighet och terrorism, oavsett hur mycket övervakning vi har. Inte ens amerikanska fängelser, där den personliga integriteten av naturliga skäl är helt avskaffad, är brottsfria zoner. Med andra ord kommer utökad övervakning bara att till viss grad att lyckas minska terrorism och brottslighet.

Men om bara ett enda terroristdåd kan förhindras, är det då inte värt alla uppoffringar? Det krassa svaret är nej.

Förväxla inte det här med en åsikt. Det är det inte. Den bistra sanningen är att samhället tillåter alla möjliga saker som man med 100% säkerhet vet kommer att leda till dödsfall. Rökning och alkohol är två exempel på sånt som är tillåtet och ändå varje år dödar långt fler än attackerna mot World Trade Center bara i Sverige. Listan över saker som visserligen inte är tillåtna, men som vi inte bekämpar med alla till buds stående medel är ännu längre. Knark. Fort- och fyllekörning. Kvinnomisshandel.

Vi gör helt enkelt avvägningar. Vad kostar det? Hur mycket personlig integritet skulle vi tvingas ge upp? Ett exempel – majoriteten av all kvinnomisshandel sker i hemmet, inte sällan av missbrukande män. Införde vi ett system där vi registrerade all alkoholkonsumtion i Sverige och vägrade dömda hustrumisshandlare och fyllekörare att handla alkohol skulle vi drastiskt minska kvinnomisshandeln och fyllekörningarna. Om vi vidare installerade kameror och/eller mikrofoner i alla hem skulle antalet misshandlade kvinnor minska ytterligare. Att det inte görs beror enbart på att kostnaderna är för höga, och att intrånget i den personliga integriteten skulle bli för stort.

Eller för att uttrycka sig lite krasst – vi är villiga att offra ett stort antal kvinnors liv varje år, för att behålla vår frihet och ha en någorlunda balanserad budget.

Frihet är inte gratis. Utan den övervakning som FRA, IPRED, Datalagringsdirektivet med flera lagar och regler innebär, kan det komma att kosta oss ett terrordåd. Jag är inte man att avgöra hur stor risken är, men jag tror inte den är överhängande.

Men på samma sätt är inte heller ökad säkerhet gratis. Ökad säkerhet kräver mer övervakning, och priset vi betalar är mindre frihet, färre personer som mot anonymitet vågar läcka missförhållanden till pressen, ökad självcensur. Det är inte ett samhälle någon av oss vill leva i.

Annonser

4 svar

  1. Men är inte Al-Quaida och CIA samma organisation? Varenda gång man läser att en bomb smällt av, vare sig det är på en marknad i Chit’n Pot’n Bah i Indien, på ett torg i Egypten eller i en kyrka i Ghana så har alltid gruppen kopplingar till Al-Quaida. Det verkar vara det mest avancerade nätverket i världshistorien. Sen att man har tillgång till högteknologiskt sprängmaterial och kan gräva grottor ända från Afghanistan och under Atlanten för att sen komma upp i World Trade Center gör att man häpnar över deras skicklighet.

  2. Ja.
    Jag är trött på denna Alice i Underlandet värld som presenteras för oss.
    Terrordådet 9/11 är utfört av dom som är drivkraften bakom fascistiseringen. Vi förlorar varje uns av säkerhet, om detta tillåts.
    Al-Quaida och CIA är i sanning samma organisation, numera med filial i den svenska regeringen.
    Att en ökad övervakning från dessa krafters sida skulle skydda oss mot terrordåd, är lögn.
    Vi är utsatta för ett fortskridande terrordåd, med förlaga i nazisternas brännande av riksdagshuset i Berlin.

  3. Jisses grabbar (för jag antar att ni är grabbar), kan vi hålla igen på konspirationsteorierna en aning? CIA-ligger-i-själva-verket-själva-bakom-terrordåden-historien är ju inte ens rolig på film längre.

  4. I en av kommentarerna till Mildners inlägg kan man läsa: ”Tyvärr går det inte bara att dra lärdomar av historien och tro att friheten ska segra ännu en gång.”

    Detta stämmer, och just av det skälet är det otroligt viktigt att inte redan idag börja bygga de system som krävs för den totala övervakningen. I detta nu finns det troligen inte några statsambitioner i den riktningen men när situationen ändras måste avståndet från sund kontroll till total övervakning vara så stort som möjligt.

    Försöken att redan idag bygga system som i det avseendet kan missbrukas måste stoppas! Allt som kan missbrukas kommer nämligen att missbrukas – det är bara en fråga om när och hur, inte om. Att införa denna högre grad av övervakning och censur är bara ett taffligt försök till symtombekämpning. Lite som att inbilla sig att man får färre rånare genom att montera övervakningskameror i var och varannan hörna – möjligtvis fångar man något fler rånare men man får inte färre rånare, icke, bara smartare.

    Resurserna ska naturligtvis istället läggas på att bekämpa själva orsakerna; olika sorters fanatism, fattigdom och analfabetism – för att nämna några. Skarpa vapen i denna kamp är det fria ordet och inte minst ett internet utom statlig eller än värre, överstatlig, kontroll. Priset vi får betala i form av upprörda bok- och musikförlag, som egentligen överlevt sig själva och borde se sig om efter andra sätt att berika sig, och fenomen som pedofilnätverk är lågt i ett större perspektiv. Dessa oönskade biverkningar väger nämligen otroligt lätt i jämförelse med fördelarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: