Bloggdöden är överdriven – men de första bloggarna dör nu …

Om du gör en sökning på ordet ”bloggdöden” får du över 18 000 träffar. Det här är uppenbarligen något som framför allt gammelmedia gillar att skriva om, men som en hel del bloggare också pratar om. Niklas Strandh, välkänd bloggare och social media-profil i Sverige har på sin blogg Deepedition skrivit om ämnet två gånger under de senaste månaderna, först i juni och senast i dag med anledning av att Blogge Bloggelito slutat blogga.

Jag tror att rädslan för bloggdöden är överdriven.

Blogghistorien är relativt ung. Enligt Wikipedia var Justin Hall den första riktiga bloggaren, och han startade 1994. Till Sverige kom bloggandet redan 1997, men slog inte igenom på allvar förrän 2004. Den första bloggplattformen, Blogger, firade nyligen tioårsjubileum. Niklas Strandh säger sig ha bloggat sedan 2001. Men det som är en kort tid i historien, är en lång tid för en människa. Det som händer nu är inte början på slutet för bloggandet, det handlar bara om att de som hållit på ett tag, de som var pionjärerna, börjar gå vidare.

Försök för ett ögonblick att se på bloggandet som journalistiskt arbete. Om ett stort gäng 35-åriga IT-journalister efter 5-10 år väljer att gå vidare och göra något annat pratar vi inte om en kris för IT-journalistiken. Det uppfattar vi istället som helt normalt, till och med som ett sundhetstecken. Den stora skillnaden är att de flesta tidningar är produkter av flera personer, medan bloggar oftast produceras av en enda person. När en journalist slutar på en tidning, lever tidningen vidare. När en bloggare slutar innebär det slutet för bloggen.

Själv har jag bloggat i tre omgångar: första omgången var så länge sen att jag knappt minns det, det var 1997 nånstans och jag använde en Hypercard-bunt på Mac för att bränna html-filer som jag laddade upp till en ftp-server. Jag höll på något år och la sen ner. Sen har jag bloggat anonymt om poker i olika omgångar, tills jag i våras övergick till att återigen blogga under eget namn. Jag bloggar under de perioder då jag har något att säga – inom en rad olika områden – och när jag sagt det jag vill slutar jag tills jag kommer på något nytt.

Bloggandet är inte dött, men precis som tidningar och TV-program kommer och går, startas och avslutas bloggar hela tiden.

Och vi saknar vissa mer än andra.

Annonser

2 svar

  1. […] deepedition och åsiktskanon och Beas tankar och Nils Holmlöv och […]

  2. Jag är inte speciellt rädd för någon bloggdöd heller men det är lite speciellt när flera av oss som hållit på länge samtidigt börjar att snegla på stopp-knappen och vissa väljer att genomföra det. För min del handlar det om att jag funderar på att sluta att blogga som deepedition: jag har tre andra plattformar att blogga på – men då mer inom rollen som planner och strateg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: