Offentlig avbön – jag var för kategorisk om betallösningar

Jag har ju tidigare gett mig in i debatten om betalt innehåll på webben, och sagt att jag visst tror att det är möjligt – om priset för en artikel är lägre än kostnaden för att leta rätt på gratis alternativ. Jag tror i princip att det fortfarande stämmer, men bilden är mer komplicerad än så.

Via ett blogginlägg av Joakim Jardenberg där han funderar på hur länge förlagen orkar titta på medan tidningarna blöder snubblade jag över ett blogginlägg som Fredrik Strömberg skrev för några veckor sedan: Hör upp medierevisionister, här är lite siffror på eländet. Det är ett riktigt bra inlägg som förhoppningsvis fungerar som en väckarklocka för delar av mediebranschen.

I korthet: Traditionell printmedia brottas sedan årtionden med vikande upplagesiffror, och minskningstakten accelererar dessutom. En delförklaring är att printupplagan i allt snabbare takt konkurreras ut av digitala alternativ på webben, som inte alls alltid är digitla versioner av morgontidningarna. Den långsiktiga trenden för annonsering är också dyster, då ökningstakten för annonsering i printmedia bara är hälften marknadens totala annonseringsökning. Och dessutom visar det sig att de traditionella printmediernas webbsatsningar misslyckas med att fånga upp den största delen av den annonsering som numera läggs på nätet. Slutsats: Läget är dystert i dag, och det blir värre imorgon.

Så, alla de som hävdar att lösningen på mediernas kris ligger i att göra bättre innehåll (Michael Zackrisson, Joakim Jardenberg, Per Torberger med flera) visar sig ha rätt. Den enda rimliga förklaringen till att medierna tappar läsare som vill betala för innehållet även på papper är att innehållet inte längre upplevs som tillräckligt värdefullt. Men det var Fredrik Strömberg som fick mig att inse det. Tack!

Advertisements

2 svar

  1. Otroligt spännande att läsa, även om jag tycker att avbön är ett onödigt starkt ord. Jag reviderar mina uppfattningar nästan minut för minut;)

    Men det vore spännande att läsa hur du ser på nästa steg, nu med den här insikten. Vad händer nu liksom?

  2. Jag vet faktiskt inte. Jag har tidigare skrivit att jag tror att den breda journalistiken har mycket att lära av sportjournalistiken. Sporten har fler bylines, fler tyckare, fler profiler bland journalisterna. TV-kanalerna konkurrerar om de bästa kommentatorerna. Det har varit nödvändigt, för du har inte kunnat sälja ”2-0 i matchen AIK-DIF” på årtionden.

    Sen ser jag som alla andra att alltmer av värdet ligger i den sociala dimensionen och i kopplingarna mellan gammelmedia-andra nyhetskällor-kommentarer-bloggar-sociala nätverk. De som knyter ihop de här sakerna på ett snyggt sätt – och då menar jag inte tekniskt – och snor ihop en story som är en blandning av allt det, skapar mervärde.

    Det är också ett mervärde som går att skydda, även om beståndsdelarna kanske är gratis. Expressen kommer aldrig att vilja kopiera Aftonbladets analys rakt av.

    Det är en spännande tid för medierna, men jag avundas inte dem som ska försöka hitta fungerande affärsmodeller framöver.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: