@antonabele agerar nyttig idiot åt upphovsrättsindustrin

Självklart ska inte Internet få vara en laglös zon, men man måste jämföra de problem man försöker åtgärda med de problem motåtgärderna innebär.

Näthat, nätmobbning och förtal på nätet är ruskigt för de som drabbas. Liv blir förstörda. Sett till antalet nätanvändare är det dock förhållandevis få som drabbas. Att införa massövervakning och på det sättet peka ut hela svenska folket som potentiella förövare är en helt orimlig och överdimensionerad respons från staten.

Anton Abele jämför i en debattartikel på DN Debatt med att kränkning och hot på gatan är olagligt. Det är rätt och det är riktigt – men det är också brott som är notoriskt svåra att lagföra. Och ska vi dra den liknelsen till dess logiska slutpunkt, borde vi då inte också införa kameraövervakning och ljudupptagning på samtliga gator och torg? Och hur ska vi hantera allvarligare brott som misshandel, personrån, våldtäkt och mord? Med kameror överallt i både offentliga miljöer och privata hem skulle bevisläget för mängder av brott bli betydligt enklare.

Det vore naturligtvis ett oerhört intrång i den personliga integriteten, men den som har rent mjöl i påsen …

Den som tror att det största problemet med hot och kränkningar på nätet är att bevisläget är svårt måste vara mer en lovligt godtrogen. Det handlar även om vad polisen väljer att ägna sina resurser åt. Om polisen inte ens orkar följa upp anmälningar om våldtäkt, tror någon på fullt allvar att de kommer att bry sig om att jaga författare av olagliga artikelkommentarer?

Den nya lagen kommer däremot innebära att databaserna kommer läcka som såll när kontrollmekanismerna förslappas och allt fler personer får tillgång till datan. Med betydligt större risker för ödelagda liv som följd. Och upphovsrättsindustrin jublar såklart över att ha fått ännu bättre möjligheter att jaga hela Anton Abeles generation.

För övrigt anser jag att rökning borde förbjudas.

Annonser

Telia hyllar bara nätneutraliteten när det passar

Internetoperatörer bör vara nätneutrala. Det innebär enkelt uttryckt att de precis som Posten får betalt för att skicka paket från en avsändare till en mottagare utan att inspektera innehållet i paketet eller avsändaren eller mottagaren. Det är givetvis olagligt att skicka ett paket med knark till en person, men de som får fängelse är avsändaren och eventuellt mottagaren – inte brevbäraren. (Du kan läsa mer här och här.)

När det gäller piratkopiering har Telia länge varit motståndare till att inspektera trafiken. De har framhållit att de bara är just en leverantör av infrastruktur och att de inte kan ta på sig ett ansvar för hur den infrastrukturen används. Såhär sa Telias Patrik Hiselius när det efter Pirate Bay-domen 2009 stog klart att internetleverantören Black Internet hade ett ansvar för vad Pirate Bay gjort med den internetuppkoppling Black Internet tillhandahållit:

… det är helt klart en viktig principiell fråga för hela branschen. Den allra viktigaste frågan för ett fritt och öppet internet med bibehållande yttrandefrihet är att inte ålägga mellanhänderna ett ansvar över vad folk kommunicerar med varandra över internet. Håll mellanhänder fria från ansvar.

Men nu när deras egen affärsmodell är hotad är det ett annat ljud i skällan. Då åker det fagra talet om nätneutralitet och att enbart vara en leverantör av infrastruktur ut. Då tvekar man inte att inspektera varje paket innan det skickas iväg, och stoppa paket med ett visst – för Telia obehagligt – innehåll. Hyckleri kallar vi det.

Telias beslut att blockera Skype och andra VOIP-lösningar handlar med andra ord om mycket mer än bara möjligheten att ringa billiga samtal till utlandet.

För övrigt anser jag att rökning borde förbjudas.

Regeringen har bäddat för tele-operatörernas försök att strypa ip-telefonin

Som några kanske lagt märke till har ett antal telekomoperatörer flaggat för att de kommer att strypa möjligheten att prata i telefon över nätet via tjänster som Skype och Viber. Det är inte svårt att förstå varför. Skulle du betala drygt 1000 spänn för att prata en timme med din kompis i Australien, om du kunde ringa henne gratis via Viber? Nä, tänkte väl det.

Det är inte heller svårt att förstå varför de trodde att de skulle få möjlighet att införa såna här blockeringar. Kanske räknade de till och med med att regeringen skulle bistå dem med lagstiftning som förbjuder den här typen av appar och tjänster. Och varför skulle de inte göra det? Regeringen har ju med stor iver genomfört en lagstiftning för att skydda en annan obsolet affärsmodell: upphovsrättsindustrins. Upphovsrättsindustrin har krävt att få fortsätta att distribuera musik på plastbitar, och att ta betalt för varje enskild plastbit, trots att den mycket effektivare distributionskanalen Internet funnits i snart 20 år.

Idén att det är helt OK för en operatör att bestämma hur deras nät ska användas och vilka tjänster som ska få finnas där är också från början en produkt av politiker (Telekompaketet). Faktum är att det finns domstolsutslag på att en operatör faktiskt är ansvarig för vad den som köper uppkoppling använder den till. Att trafiken på nätet ska övervakas är det nyligen klubbade datalagringsdirektivet och tidigare FRA-lagen bra exempel på.

Så det är så jävla dags att börja gnälla nu Anna-Karin Hatt. Med IPRED, FRA-lagen, Datalagringsdirektivet och ACTA har regeringen bäddat för att operatörerna resonerar som de gör.

Därför höll inte Juholts krishantering måttet

Två personer vars kunskaper inom krishantering jag respekterar mycket har kommit fram till helt andra slutsatser än jag, och det här börjar därför mest som ett försök att försöka bena ut varför jag tycker som jag tycker.

Paul Ronge och Jeanette Fors-Andrée tycker båda att Juholt skötte krishanteringen bra, och de motiverar det med att Juholt fick fortsatt förtroende av VU. Själv har jag kallat den för ”Ett skolboksexempel på usel krishantering.

Det går inte att utvärdera krishanteringen utan att diskutera vad krisen bestod av, och jag menar att det var tre element: schabblet kring skuggbudgeten, bostadsbidraget och diskussionen om temporära medborgarskap. Var och en för sig hade dessa frågor medial sprängkraft – tillsammans blev de ”den perfekta stormen”.

Det går inte heller att utvärdera krishanteringen utan att diskutera vad som stod på spel: Förutom att Juholt och Socialdemokraterna självklart ville undvika ett nytt uppslitande partiledarval, så handlar det även om bilden av Socialdemokraterna som ett regeringsdugligt parti och Juholt som en trovärdig statsministerkandidat.

Det handlar alltså inte enbart om vad Juholt gör och inte gör, eller hur han gör det – det handlar ju i slutändan om hur effektiva åtgärderna är för att begränsa skadorna.

Juholt har under krisens gång blivit påkommen med att ljuga om skuggbudgeten, han har glidit på sanningen när det gäller vem som sa vad till vem i turerna runt Reepalus förslag om temporärt medborgarskap, han har erkänt att han inte brytt sig om att ta reda på hur regelverk ska tolkas. VU har vidare underkänt hans förmåga att rekrytera duktiga medarbetare och satt på honom en överrock i form av Ingvar Carlsson.

Det är ingen överdrift att säga att Juholt förlorade nästan allt, utom just jobbet. Socialdemokraterna framstår idag som ett parti i fullt kaos och Juholt som en person som är impulsiv och med ett ganska avslappnat förhållande till sanningen.

I det perspektivet tycker jag inte att krishanteringen kan kallas något annat än katastrofal.

Juholt-affären är ett skolboksexempel på usel krishantering

Efter förra veckans mediedrev mot Håkan Juholt kommer den obligatoriska utvärderingen. Gott så, för det begicks många misstag på flera håll och det finns mycket att lära.

Juholt själv och socialdemokraterna får både ris och ros för sitt sätt att krishantera. Paul Ronge tycker att Juholt trots allt gjorde det mesta rätt – han tog direkt tag i situationen och kallade till presskonferens. På presskonferensen tog han sedan ansvar för det fel han gjort, bad om ursäkt och berättade hur han tänkte rätta till felet. Det är krishantering 1A, även känt som ”att göra en pudel”. I och med att Juholt trots allt fick fortsatt förtroende av socialdemokraternas verkställande utskott menar Ronge att krishanteringen var lyckad.

I efterhand kan man konstatera att det var ett misstag av Juholt att kalla till presskonferens innan han tagit reda på alla fakta. Aftonbladet påstod att regelverket var glasklart, men vid en närmare granskning visade det sig att det faktiskt var ganska otydligt.

Sandro Wennberg på PR-byrån Westander är därför kritisk till Juholts krishantering. Han tycker att den snabba och dåligt förberedda pudeln innebar att Juholts berättelse behövde ändras vid ett flertal tillfällen, vilket skadade förtroendet för Juholt. Wennberg påpekar också att den snabba pudeln innebar att Juholt misslyckades med att visa att han frågan på allvar. Att Juholt är ledsen för att han orsakat en förtroendekris för socialdemokratin är uppenbart – men är han ledsen för det han gjorde?

Lars Thalén på K-Street Advisors är mest kritisk och tycker att Juholts gatlopp i medierna enbart går att skylla på usel krishantering och helt kunnat undvikas. Thaléns kritik tar fasta på vad Juholt gjorde veckorna innan Aftonbladets avslöjande. Juholt  har ju själv medgett att han kände till att Riksdagsförvaltningen hade frågor kring hur mycket bidrag han egentligen var berättigad till. Det Juholt borde ha gjort då var att proaktivt gått ut och krävt tydligare regler, och därmed helt undvika att behöva göra en pudel.

Det alla tre har gemensamt är att de helt fokuserar på det som startade Juholts kris – den (eventuellt) felaktiga ersättningen. De andra kriser som var under uppsegling (kritiken mot arbetet med skuggbudgeten och den kaotiska hanteringen av Ilmar Reepalus utspel om temporära medborgarskap) berör de nästan inte alls.

Min egen uppfattning är att Juholts krishantering har varit usel från början till slut.

Syftet med krishantering är att minimera de skador som mediernas rapportering kan orsaka. Krishantering kan tyvärr inte ändra på det som faktiskt har hänt, men rätt genomförd kan krishantering återupprätta ett förlorat förtroende. Med den definitionen kan Juholts krishantering inte ses som något annat än ett monumentalt misslyckande. Efter förra veckans händelser uppfattar de flesta Juholts besked som något som kan ändras efter par timmar, och enligt en undersökning genomförd av Metro och Yougov tror tre av fyra svenskar att Juholt ljuger.

Fina restauranger serverar inte konserverad mat

Schemalagt material riskerar att kännas lika genuint som konserverad matOch det borde inte du heller göra.

Det är inget fel på konserver, tvärtom. Men man måste vara medveten om begränsningarna. Konserverad mat utan extra kärlek smakar inte hemlagat.

Ibland gör det inget – när du varit ute i naturen flera timmar en kall söndag i november är det få saker som slår kycklingsoppa i en termos. Men samma burkkonserv, uppvärmd utan extra kärlek på söndagsmiddagen för hela släkten kommer inte att ge dig några bonuspoäng hos svärmor.

Det finns massor av verktyg som låter dig schemalägga Tweets flera veckor i förväg. De har sina användningsområden, men om du bara importerar 100 fantastiska citat av kända personer och matar ut ett om dagen får de en omisskännlig smak av konserver.

En av Twitter’s främsta funktioner att de omedelbart fångar tidsandan. Vad som engagerar användare i hela världen i just denna sekund. I förrgår dog Steve Jobs och miljoner människor Twittrade om sin desperata saknad. Det är en sån där nyhet som folk kommer ihåg var de var när de hörde den.

Hur tror du att ett automatiserat Winston Churchill- eller Mark Twain-citat känns i den kontexten?

Schemaläggning är egentligen bara motiverat i två fall:

  1. När du vill skjuta upp publiceringen några timmar så att ditt material kan ses av fler.
  2. Du har förberett en serie blogg-poster som du vill publicera över en lite längre tidsperiod för att maximera trafiken.

Men även då bör du hålla ett öga på vad som händer så att ditt material inte uppfattas som helt feltajmat, eller överskuggas av någon mycket större mediahändelse.

Som jag skrivit tidigare – genuint engagemang i sociala medier tar tid. Det ska de göra.

Steve Jobs är död och en epok går i graven

Wireds förstasida är en episk hyllning till Steve Jobs

Jag fick meddelandet om att Steve Jobs är död av en vän som bor i USA. Han ringde mig 02.13 på morgonen. Den lilla anekdoten säger mycket om hur viktigt Apple varit i mitt liv, och hur många av mina vänner som vetat om det.

 Det går inte att överdriva Apples betydelse för hur vår värld ser ut i dag – den första persondatorn, den första persondatorn med färggrafik, den första persondatorn med ett grafiskt användargränssnitt, iPod, iTunes Store, iPhone, iPad. Och då har vi ändå inte talat om vad Steve Jobs gjort på Pixar.

Steve Jobs har revolutionerat fler industrier än de flesta hinner jobba i. Han var ett geni utan motstycke i näringslivet.

Men för mig känns Steve Jobs död oerhört tung även på ett personligt plan. Jag är en äkta Apple fanboy ända sedan jag första gången använde en Mac Plus nån gång 1986. Under nästan 10 år arbetade jag som journalist och chefredaktör på MacWorld. Apple har präglat hela mitt yrkesverksamma liv och Steve Jobs har betytt mer för mig personligen än någon rock- eller filmstjärna.

Det är alltså med tårar i ögonen jag läser hyllningarna på nätet, och jag är inte ensam.

Apples hyllning till sin grundare lär bli legendarisk

Alla svenska tidningar av betydelse har idag artiklar om Steve Jobs:

Aftonbladet – Världen sörjer Steve Jobs

Computer Sweden – En hel värld sörjer Steve Jobs

DN – Världen sörjer Jobs

Expressen – Världen sörjer Steve Jobs bortgång

M3 – Steve Jobs har gått bort

MacWorld – Farväl, Steve Jobs

SvD – En estradör med fingertoppskänsla

Men ska du bara se en enda video med Steve Jobs i dag, se hans tal till Stanford’s studenter från 2005.

Stay hungry, stay foolish.